K-1 kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta. För inte så länge sedan var det världens tuffaste idrott. Den perfekta kampsporten tyckte man då. Så är det inte längre. MMA har övertagit tronen som det fulländade sättet för två individer att göra upp om vem som är den starkaste. Numera har jag svårt att titta på K-1. Det är ändå med viss nostalgi jag följer de gamla hjältarna.

Badr Hari vann mot Zabit Samedov via KO - rond 1

Alistair Overeem vann mot Peter Aerts via enhälligt beslut

Jerome Le Banner vann mot Musashi via enhälligt beslut

Semmy Schilt vann mot Daniel Ghita via enhälligt beslut

Ewerton Teixeira vann mot Singh Jaideep via enhälligt beslut

Ruslan Karaev vann mot Kyotaro via enhälligt beslut

Errol Zimmerman vann mot Glaube Feitosa via enhälligt beslut

Remy Bonjasky vann mot Melvin Manhoef via enhälligt beslut

Nu när jag äntligen kunnat se andra avsnittet av årets TUF ska jag väl skriva några rader om det också. Det är fortfarande inte så många scener inifrån huset där deltagarna bor, och det är jag tacksam över. Någon anarki a la Junie Browning får vi vänta på, men det kommer garanterat. Desto mer tid ägnas åt att följa de två teamen i träningslokalen. Rampage och Rashad fortsätter att småtjafsa med varandra som två ghettoungar. Dock är det med ett leende på läpparna och deras låtsaskonflikt känns osedvanligt iscensatt för att locka tittare.

I övrigt är det ganska lugnt kring Kimbo Slice så här långt. Han sticker inte ut mer än nödvändigt och jag är lite förvånad. Det verkar vara en ganska lugn och harmonisk kille som inte gör så mycket väsen av sig. Skenet kanske bedrar? Det var annars Roy Nelson som skapade rubriker genom att gå sin egen väg, vara svårcoachad och ovillig att vara en del av Team Rashad.

Säsongens andra fight stod mellan James McSweeney från Team Rashad mot Wes Shivers från Team Rampage. Britten McSweeney (3-4 MMA) är en erfaren kickboxare och utövare av Muay Thai. Det sägs att han hade ett record på 136-9 innan han började med MMA. Han blev vald först av alla i årets TUF-upplaga. Motståndaren Wes Shivers (2-1 MMA) är före detta amerikansk fotbollsspelare i NFL och dessutom jättelång. Han tränade en del brottning innan han upptäckte MMA.

Så till matchen. Sweeney är ingen liten kille, men i relation till Shivers kändes det så. James McSweeney prickade in några riktigt fina low kicks, men boxningen måste han träna mer på. Hakan stod rakt ut och mot en bättre boxare kommer han att bli knockad. Wes Shivers försökte med nedtagningar men MMA-kunskaperna var alldeles för dåliga och han kunde aldrig dra fördel av sina överlägen och sin storlek. Mest uppseendeväckande med fighten var att båda två uppvisade klart bristande kondition. Det blev nästan pinsamt när Sweeney tog långa omvägar i buren för att få en andningspaus samtidigt som Shivers stod och höll händerna på höfterna. En av de sämre och tröttare matcherna i TUF-historien. McSweeney vann till slut på domarbeslut, och måste träna uthållighet och boxning om han ska ha en chans i fortsättningen. 2-0 till Team Rashad.

I nästa veckas program kommer vi att få se det alla längtat efter. Kimbo Slice möter Roy Nelson. Det blir en given höjdare, men vad händer om Kimbo åker ut? Finns det tillräckligt med spännande material i de båda lagen för att hålla tittarna intresserade? Kimbo är Danas Whites ess i skjortärmen och på något underligt sätt kommer han förmodligen att ta sig till UFC även om han förlorar i nästa avsnitt. Money talks.

Dana White berättar för LA Times att det finns ett muntligt kontrakt om att låta Anderson "The Spider" Silva möta Vitor "The Phenom" Belfort för att göra upp om mellanviktstiteln i UFC 108. Enligt traditionen brukar ju UFC hålla ett maffigt nyårsevent som man oftast lägger lite extra krut på. Senast var det UFC 92 (The Ultimate 2008) som var den explosiva avslutningen på året, med matcher som Forrest Griffin vs. Rashad Evans, Frank Mir vs. Rodrigo Nogueira och Rampage Jackson vs. Wanderlei Silva. Inga dåliga grejer precis.

Nu planeras alltså för Silva mot Belfort samt Rashad Evans mot Thiago Silva i årets nyårsevent. Det ska bli spännande att se vilka övriga matcher på huvudkortet blir. Kanske lyckas de peta in Henderson mot Marquardt och det vore väldigt trevligt att återse GSP. Han har ju sagt att han är redo för oktagonen i början av 2010. Mot vem kan man bara spekulera om. Swick, Daley eller någon annan?

Det är oftast väldigt roligt att skriva blogginlägg. Man får frigöra alla osagda tankar och känslor som man har kring världens tuffaste sport. Det är en härlig möjlighet att berätta för de som är intresserade vad man tycker. Det är för det mesta en ynnest. Men de senaste dagarna har jag tvingats sitta på ett hotellrum långt hemifrån. Tack och lov fick jag låna en bärbar dator av en god vän och hotellet hade trådlös uppkoppling. Veckan var räddad trodde jag...

Besvikelsen lade sig snabbt över mig, som en tät dimma som forsar in över land en kall oktoberkväll, när jag upptäckte att den bärbara datorn inte var någon dator. Det var en relik som endast till utseendet påminde om en dator. Jag försökte ladda ner TUF 10:2 med en hastighet av 15-20 kB/s. Hjälp mig Jesus! När jag sedan försökte ha tre internet-flikar öppna samtidigt, insåg jag att det kommer att sluta illa. Att se ett Youtube-klipp var inte ens att tänka på. Jag hann ta en dusch och gå ut och handla mat innan klippet hade kommit igång. Man blir sällan så förbannad som när ens dator inte fungerar tillfredställande. Gud - ge mig styrka!

Det går ett rykte om att Rashad Evans kommer att möta Thiago Silva, nu när "Rampage" Jackson har tagit beslutet att pröva lyckan i Hollywood. Kanske blir det i UFC 108. Det är naturligtvis synd att vi inte få se Jackson mot Evans. En stor besvikelse! Detta innebär också att säsong 10 av The Ultimate Figher inte blir lika spännande som förväntat. Hela serien bygger ju delvis på att coacherna ska mötas när säsongen är över.

UFC har dock lyckats hittat ett alternativ som är ganska okej. Rashad Evans mot Thiago Silva är en acceptabel lösning på dilemmat. Inte helt tillfredsställande, men den näst bästa lösningen. Både Rashad och Thiago är obesegrade i sina professionella MMA-karriärer, förutom att båda har förlorat en match mot mästaren i lätt tungvikt Lyoto Machida. Jag hade helst sett Rampage mot Rashad, men kan ändå finna ett visst intresse i Rashad Evans vs Thiago Silva.

I morgon; en granskning av The Ultimate Fighter s10e02. Bättre sent än aldrig.

Häromdagen lät det som att Frank "Twinkle Toes" Trigg gjort sitt sista framträdande i UFC. Nu har planerna ändrats. Tydligen ska han få en chans till att bevisa att han hör hemma i oktagonen. Det är definitivt med knivbladet mot strupen som Triggs resa i UFC fortsätter. Ytterligare en förlust i nästa match och det bör vara bye bye Frankie.

Trigg säger att han vill avsluta karriären i UFC och inte i någon mindre organisation, och att han gärna skulle medverka i det ryktade eventet i Australien i februari 2010. Någon motståndare har ännu inte diskuterats. Med dagens Rampage-trauma i färskt minne känns dock Triggs fortsatta UFC-karriär som en petitess. Jag tror inte att det är så klokt av honom att fortsätta men önskar honom lycka till.

"I’m not like Randy Couture. My body has been getting so many different injuries that I wont be able to fight until my forties & neither do I want to fight that long. So I feel like my second career could be in jeopardy.. so I’m done fighting".

Dagens stora nyhet är givetvis att Quinton "Rampage" Jackson verkar ha bestämt sig för att sluta fightas. Anledningen, som Jackson publicerar i ett långt uttalande på sin egen hemsida, är att han anser att han ställt upp och offrat mycket för UFC men inte fått lika mycket tilbaka. En viss bitterhet gentemot Dana White samt den framtida filmkarriären har också bidragit till beslutet att lägga hanskarna på hyllan.

Just nu är det med chock och förtvivlan jag begrundar denna oväntade händelseutveckling. Att något legat i luften har känts i samband med att Rampage vs. Rashad skjutits på framtiden. Att filmprojektet "A-team" har varit viktigt för Rampage är ingen nyhet heller. Men detta? Om vi sett Jackson för sista gången i oktagonen är ovisst. Det verkar råda viss osäkerhet kring kontraktssituationen. Hur som helst är nyheten något av en kalldusch. Fortsättning följer - var så säkra på det.

Den 24 oktober är det dags för UFC 104. Det är över en månad kvar. Om UFC 103 kändes som en mellangala, som dock blev riktigt sevärd till slut, så känns 104:an ärligt talat tämligen andefattig. Troligen kommer mitt engagemang för Machida vs. Shogun att öka ju närmare matchdagen vi kommer, men just nu känns det som en blek gala på papperet.

Hur kommer det sig att jag tycker så kanske ni undrar? Jag ska försöka fatta mig kort och koncist. Machida har en särpräglad men effektiv stil och känns ganska ohotad på tronen i lätt tungvikt just nu. Jag tror att det måste till en mycket stark och snabb brottare för att hota "The Dragon" för tillfället. Det är inte Mauricio Rua. Han har inte imponerat i UFC enligt mig, och har inte visat samma skärpa och finess som i Pride. Segern mot Chuck Liddell i UFC 97 var mot en resignerad "Iceman". Machida kommer ganska enkelt att manövrera ut Shogun. En titelfight är förvisso alltid en höjdpunkt men den blir knappast särskilt svår att förutspå.

Ben Rothwell kommer inte att ha en chans mot Cain Velasquez. "Big Ben" kommer att ha några sekunder på sig att skada Velasquez stående, men så fort fighten hamnar på golvet är det finito för den store UFC-debutanten. Inte speciellt rafflande match heller.

Övriga matcher på huvudkortet, Tibau vs. Neer, Stevenson vs. Fisher och Johnson vs. Yoshida är av medelmåttigt intresse. Dessa tre matcher är på mellannivå i respektive viktklass och bland dessa fighters finns ingen riktig framtida utmanare till någon titel.

På underkortet finns egentligen bara två fighters jag längtar efter att se. Den ena är Yushin Okami som varit borta ett tag på grund av skada. Han möter tråkige Chael Sonnen och vinner förhoppningsvis. Den andre är obesegrade TUF 8-vinnaren Ryan Bader som möter Eric Schafer. Jag har höga förväntningar på "Darth" Bader.

Nu har jag gått händelserna i förväg, varit övertydlig i mina ståndpunkter och dessutom haft en negativ inställning till UFC 104 så det räcker och blir över. Om några veckor har jag nog blivit peppad på 104:an och då är det mest troligt annat ljud i skällan. Till dess är det bara att njuta och inspireras av tionde säsongen av The Ultimate Fighter.