Mike Swick ska möta Nordens stora hopp Martin Kampmann i UFC 103. Man kan fråga sig om vinnaren bör få en titelmatch? Min bestämda uppfattning är att Swick definitivt är värd det, men hur är det egentligen med Kampmann. "The Hitman" är en utmärkt thaiboxare och har fina 15-2 totalt och 6-1 i UFC. Problemet är att han inte imponerat på mig och blev totalt överkörd av Nate Marquardt i UFC 88. Han har inte heller någon riktigt respektingivande seger och motståndet har varit skiftande. Visst är segrar mot Leites och Condit meriterande men han saknar det lilla extra. Nu blir det upp till bevis och jag tror inte han orkar stå emot Mike "Quick" Swick. En titelmatch får vänta även om han vinner.

Vad ska hända med vinnaren mellan Randy Couture och Antonio Rodrigo Nogueira efter UFC 102? Är en titelmatch tänkbar mot Mir eller Lesnar? Jag beundrar dem båda för deras fantastiska prestationer under årens lopp. Det blir en episk uppgörelse i stil med Superman vs. Spiderman. Randy har roffat åt sig bälten i UFC under mer än ett decennium och Big Nog har gjort detsamma i Pride. (Interimstiteln som Nogueira tog mot Tim Sylvia i UFC 81 räknas bara om man vill vara riktigt snäll – och det är jag inte idag.) Men frågan kvarstår: ska vinnaren mellan giganterna få en chans att bli mästare igen? Min åsikt är att segraren ska stå över, gå en match till för att bevisa att han har glöden kvar och ge möjligheten till Shane Carwin eller Cain Velasquez i stället.

Chuck Liddells vara eller inte vara är fortfarande ett frågetecken. Jag har tidigare sagt att han troligen inte är nöjd riktigt än. Det har spekulerats om en match mot Rich Franklin men det finns flera tänkbara motståndare om han nu väljer och tillåts att fortsätta. The Iceman är ett stort namn och drar garanterat både publik och ökar PPV-intäkterna. Han har dessvärre tappat en del av sin forna styrka, träffsäkerhet och intensitet. Sporten har dessutom utvecklats snabbt de senaste åren och motståndarna blivit bättre. Chuck Liddell är en hjälte men borde kanske inse att det sista tåget gått. Han blir garanterat invigd i Hall of Fame så småningom och borde nöja sig med det. Ingen, allra minst han själv, vill uppleva en sista förnedrande förlust i oktagonen.

Det kan bli så att vi får återse Tito Ortiz igen. Förmodligen inte i UFC så länge Dana White styr och ställer, med tanke på deras mångåriga dispyt. Han sägs istället vara nära ett fyra matchers kontrakt med Strikeforce och han kan komma att ta sig an Renato "Babalu" Sobral redan i oktober. Ortiz säger också att han vill avsluta det fyra matchers kontraktet med en catchweight-match mot Fedor Emelianenko. Vad har värstingen från Huntington Beach nu kokat ihop? Det hela låter lite science fiction men man vet aldrig med den före detta UFC-mästaren. Tito Ortiz ägde ju UFC under ett antal år och försvarade bältet i lätt tungvikt fem gånger. Han har onekligen förtjänat sin legendstatus och gav UFC ett (kaxigt) ansikte under nästan tio års tid. Ortiz blev också känd som Ken Shamrocks baneman med tre segrar i UFC över "världens farligaste man". Tito Ortiz har spöat många stora namn (Belfort, Griffin, Tanner, Wanderlei och Shamrock) under sin karriär men gick på pumpen en gång mot Randy Couture och två gånger mot Chuck Liddell. Sedan tog sagan slut i UFC 84 mot regerande mästaren Lyoto Machida. Om han är frisk i ryggen, har hungern kvar och inte legat av sig för mycket tillsammans med Jenna Jameson ska det självklart bli ett kärt återseende. Frågan är bara vad han hoppas kunna uträtta med denna comeback?

Appropå hunger; det finns nästan inget bättre än att se ett bra fighting face i oktagonen. Jag måste säga att Diego Sanchez och Clay Guida var föredömen i TUF 9 finalen nyligen. En annan som har denna kvalité är welterviktaren Jon Fitch. Den intensiteten och den grymma blicken är det inte många som besitter. Han ska snart upp på huvudkortet i UFC 100 mot obesegrade Paulo Thiago i en match som kommit lite i skymundan av de stora spektaklen. Det blir en viktig uppgörelse i den snåriga welterviktsdivisionen. En vinst för Fitch gör att han ligger mycket högt på rankingen. Problemet är att han mötte GSP om bältet för mindre än ett år sedan och förlorade klart. I en intervju med MMAmania svarade Fitch så här på frågan vem han gillar bäst av GSP och Alves: "Jag tänker inte försöka förutsäga hur matchen går. Jag tänker bara säga att jag vill se GSP vinna för han är den som jag vill slåss med om bältet".

Är det inte lite lustigt att man hoppar till av förtjusning varje gång det kommer en ny tungviktare som visar framfötterna. Nu senast var det Bobby Lashley i Ultimate Chaos. Det finns inget som tyder på att Lashley någonsin kommer till UFC eller att han ens blir en kraft att räkna med. Ändå blir man hoppfull. Det betyder bara att UFC fortfarande har problem på tungviktssidan. Utöver de åtta högst rankade är det rysligt glest på intressanta namn – i synnerhet efter att Cro Cop stämplade ut.

Ska UFC tillåta knän mot huvudet på en liggande motståndare?

Jag föreslog detta för några vänner (hyfsat väl insatta i mma) för några veckor sedan och blev omedelbart dumförklarad. "Ska man tillåta att folk bits och slår i skrevet också?" blir ofta motfrågan. Det verkar vara ett känsligt ämne att diskutera. Att knäa någon i huvudet tycks vara bland det mest brutala som kan tänkas. Nu är det faktiskt så att knän är tillåtna mot kroppen och mot huvudet så länge inte motståndaren har en hand eller ett knä i mattan. Jag vill absolut inte uppmuntra nybörjare och inte ens rutinerade mma-utövare att använda knän mot huvudet på liggande motståndare. Det är möjligtvis något för den absoluta eliten. I världens främsta mma-organisation som tillhandahåller rigorösa hälsokontroller, rutinerade domare, världens främsta kampsportare och läkare som noga bevakar deltagarna ser jag inte riktigt problematiken. ("Soccer kicks" och "head stomps" utelämnar jag i denna diskussion.)

I tio års tid (1997-2007) tillät Pride att man använde knän mot liggande motståndare. Jag kan inte minnas att det var någon särskilt stor uppståndelse kring detta, eller fasansfulla skador för den delen. Visst, Pride hade sitt säte i Japan och Japan är Japan med allt vad det innebär. Det är en annan kultur långt borta från vårt trygga land. När det gäller kampsport har de dock en lång och stolt tradition. Nu säger inte jag att UFC ska införa knän mot liggande motståndare bara för att Pride hade det. Det finns självklart uppenbara risker med att tillåta detta. Riskerna är så klart att någon blir allvarligt skadad och får men för livet. Denna risk finns så länge det hela inte sköts proffessionellt. Det handlar också mycket om hur man tränar och förbereder sig.

Om UFC hypotetiskt skulle tillåta knän mot huvudet på liggande motståndare skulle detta delvis förändra många deltagares strategi. Man skulle bli tvungen att inte hamna i de situationer där det kan bli aktuellt. En gradvis förändring skulle ske där alla som går upp i oktagonen tvingas träna och drilla för att undvika att bli knäad. Defensiva försvarstekniker mot dessa knän blir alltså ett måste. Det skulle också effektivt motverka dåliga nedtagningsförsök och tvinga medelmåttiga brottare och grapplers att utvecklas. Dålig position blir något man måste undvika. Knän mot huvudet på en liggande motståndare skulle även kunna gynna brottare med bra bas då de kan rotera och komma i nord/syd läge och utnyttja denna regel. Den som utsätts för nedtagningsförsök kan idag bara "sprawla" men sen inte kontra med knän mot huvudet. Många fighters är taktiska och sätter ner en hand eller ett knä i mattan när de blir pressade. Detta vill jag få bort. Ultimate fighting måste bli mer som namnet utlovar med utbildade och rutinerade domare och läkarövervakning för allas säkerhet. Inget är viktigare än säkerheten för de medverkande. Utövarna måste dessutom komma ännu mer förberedda för att kunna hantera en sådan förändring.

Kommer UFC att tillåta knän mot huvudet på en liggande motståndare? Nej, knappast inom överskådlig framtid. Det är snarare så att UFC kommer att göra avkall på "The Unified Rules of MMA" på vissa ställen bara för att kunna genomföra en gala. Se bara på vad hände i UFC 97 i Canada. Där ville kommissionen som styr över kamsport förbjuda alla armbågar och knän och de krävde dessutom en mindre bur. Nu lyckades UFC till slut övertyga Canadas kommission men kohandlade en aning genom att gå med på att förbjuda "foot stomps". UFC kommer inte att riskera allt de åstadkommit och byggt upp genom att propsa på att tillåta knän mot huvudet på liggande motståndare. Det tog säkerligen tillräckligt med energi att omvandla UFC från ett grymt spektakel till nära nog rumsrena idag. Rumsrena i den bemärkelsen att gemene man fortfarande tycker att det handlar om ett barbariskt gladiatorspel medan insatta accepterar och respekterar sporten fullt ut och beundrar atleterna för den träning som ligger bakom. De konservativa amerikanarna har nog med att acceptera UFC som det ser ut idag. Vem har inte hört talas om senator John McCains korståg mot UFC på nittiotalet när han kallade sporten för "mänsklig tuppfäktning"? Zuffa har lagt ned mycket tid, pengar, tålamod och lobbying för att ta sporten från obskyritet till dagens TV4 Sport sändningar. "There are no rules" är ett minne blott och det är nog de flesta glada över. Jag tror dessvärre inte att vi får se knän mot huvudet på liggande motståndare på ganska länge, trots att tex. Big John McCarthy och Dana White sägs vilja godkänna denna teknik. Det är en kontroversiell fråga som dagens organisationer, publik och beslutsfattare kommer att måsta ta ställning till i framtiden.

Det är svårt att bedöma hur bra Bobby Lashley verkligen är. Bob "The Beast" Sapp är kanske inte den ultimata värdemätaren inom tungvikts-mma. Besten väger dock 322 pounds och det i sig är skräckinjagande. Å andra sidan kräver en sådan muskelmassa en kondition som heter duga. Det besitter inte Besten och orkade inte kämpa sig ur underläget som han befann sig i hela matchen mot Lashley.

Bobby Lashley är ju som de flesta vet en före detta wrestlingkille (precis som Brock Lesnar) som nu försöker sig på den svåra konsten att lyckas i mma. Lashley har resultatet 4-0 och slagit bland annat storebror Guida samt nu Bob Sapp. Efter en snabb nedtagning kunde Lashley ligga och banka på store Sapp vilket resulterade i en utklappning. Vart ska då detta leda? Förhoppningsvis får vi snart se Bobby Lashley i större sammanhang där han kommer att få bekänna färg. UFC kanske får upp ögonen för denna brottare om han imponerar rejält framöver.

Chris Horodecki som är bokad mot Dan Lauzon i Affliction: Trilogy visade på fortsatt vinnarinstinkt i Ultimate Chaos. Grabben ser ut att vara ungefär 14 år gammal men fightas desto bättre och har 13-1 som record. Detta är en kille jag vill se mer av i tuffare sällskap.

Att se Afflictions vice president Tom Atencio gå en mma-match är endast intressant ur den aspekten att han är 45 år och just Afflictions ansikte utåt. En match mellan de gamla rävarna Gilbert Yvel och Pedro Rizzo är lite intressantare än att se Tom Atencio, men endast marginellt. Yvel och Rizzo befinner sig båda i karriärens slutskede och har hamnat i det ödesdigra utfyllnadsgänget farligt nära veteranträsket. Tillsammans med tex. Paul Buentello är/var de duktiga killar som kom nära men aldrig lyckades nå ända fram. Matchen mellan Yvel och Rizzo såg ut ungefär såhär: Rizzo hamnar tidigt ovanpå Yvel och arbetar med gnp utan större resultat. När Yvel så småningom kommer upp behöver han bara några sekunders svingande för få Rizzo till marken. Där tar matchen snabbt slut och det sista slaget av Yvel var helt klart överflödigt.

Det är alltid småroligt med galor som Ultimate Chaos och just nu finns det en hel del skapliga arrangörer som fyller ut tomrummet mellan UFCs och Afflictions stora event. Man kan hitta ett och annat guldkorn i dessa mindre galor och ibland dyker det upp namn för framtiden. UFCs dagar i solen kommer inte vara för evigt även om de är ohotade just nu. Jag kan ibland inte låta bli att undra hur mma kommer att se ut om säg 20 år? Då har en helt ny generation kampsportare vuxit upp som knappt vet vad karate, tae kwon do och kung fu är? Kommer man om 20 år att se tillbaka på UFC 100 och tycka att det var ett extremt förlegat sätt att fightas på? Troligen ja! Vem vet - UFC 300 kanske utspelas på månen med fantastiska vidunder som skulle krossa Brock, GSP och Anderson Silva på några sekunder! Den som lever får väl ta en sista minuten till någon granne i solsystemet och se.

1. Bobby Lashley vs. Bob Sapp

2. Gilbert Yvel vs. Pedro Rizzo

3. Tom Atencio vs. Randy Hedderick

Efter åratal av låtsasbrottning klev store Brock till slut upp i ringen för sin första match i mma. Galan hette Dynamite!! USA och ägde rum den 2 juni 2007. Motståndaren Min-Soo Kim hade visserligen mött kända namn tidigare (Sapp, Sifo, Schilt) men också förlorat rejält mot dessa. Vem kunde tro att Lesnar skulle stå som UFCs tungviktsmästare bara knappt ett och ett halvt år efter matchen mot Kim? Om två veckor är det upp till bevis i returmatchen mot Frank Mir. Vi vet ju alla hur det gick senast. Kommer Lesnar att ta det slutgiltiga steget och överbevisa alla tvivlare?

Det har ryktats om att Cain Velasquez och Shane Carwin kommer att mötas under hösten, och vem skulle tacka nej till den fighten? Velasquez vs. Carwin är förstås den match som rent logiskt borde äga rum för att utse näste man på tur att utmana om titeln i tungvikt. Jag hade tidigare stora förhoppningar om att få se Kongo vs. Carwin men nu har givetvis Cain Velasquez tagit Kongos plats i rampljuset efter höjdarmatchen i UFC 99. Hur man än vrider och vänder på det så finns det just nu inga andra självklara utmanare till titeln. Randy och Nogueira är legender men båda har börjat sjunga på sista versen. Randy har ju pensionerat sig tidigare och "Big Nog" såg undermålig ut senast. Några andra finns inte med i resonemanget. Mirko hade varit intressant att följa ett tag till i UFC men de flesta är väl bekanta med cirkusen som utspelade sig efter matchen mot Al-turk. Det måste helt enkelt bli Velasquez mot Carwin i en match som jag rent spontant tror att Velasquez skulle vinna. Låt mig återkomma med riktig analys om matchen faktiskt blir verklighet…

En annan fight det ryktas om är "The Iceman" vs. Rich Franklin. Att Chuck Liddell ska fightas igen har jag tidigare förutspått, och även att det kommer att bli mot ett stort namn. Jag blir alltså inte det minsta förvånad om Chuck gör ett nytt (sista?) försök i oktagonen. Mot en smart och mångsidig fighter som Rich "Ace" Franklin kommer det dock att bli väldigt slitsamt. Jag klandrar inte Chuck om han nu vill försöka. Problemet är att han tyvärr aldrig kommer att nå toppen igen. Vägen dit är för lång och för svår. Han har inget mer att bevisa, men vill förmodligen avsluta karriären med en seger. En genant förlust i sin sista match vore ledsamt. Han står inför ett delikat dilemma…

Det sista ryktet som nämns är Mike "Quick" Swick vs. Matt Hughes. En intressant match där Hughes faktiskt har goda vinstchanser om han lyckas ta fighten till mattan. Där kan han grisa sig till en seger och lägger sig dessvärre väldigt högt på rankingen om så blir fallet. Jag tror inte att Swick är vidare sugen på att möta den gamle mästaren, men som den torftiga divisionen ser ut just nu så är Hughes tillsammans med Josh Koscheck något av grindväktare till vem som ska möta GSP om bältet. Thiago Alves kommer alltså inte att slå Georges St. Pierre…

Engelsmannen James Wilks imponerade mot amerikanen DaMarques Johnson i welterviktsfinalen av TUF 9. En favorittippad Johnson kunde inte stå emot den på alla plan vassare Wilks. Jag förutspår en ljus framtid för honom med goda möjligheter att följa i Bisping och Hardys fotspår.

Övriga fighter under kvällen bleknar naturligtvis i jämförelse med huvudmatchen och varken Ross Pearson eller Chris Lytle lämnade några avtryck på min näthinna. Pearson gjorde sitt för britterna men såg inte ut som en fighter för framtida stordåd. Chris Lytle fäktade runt med armarna och grisade till sig en seger mot en svag Kevin Burns. En seger som dock inte har någon som helst betydelse för framtiden och jag ser gärna Lytle gå i pension snart.

Joe Stevenson överraskade åtminstone mig i en match som innehöll många riktigt udda positioner. Nate Diaz hade jag tippat som vinnare men han gjorde en urvattnad insats och förlorade helt rättvist. Stevenson hade konditionstränat bättre och utnyttjade sin ettriga brottning genom att helt enkelt hålla fast Diaz i starka grepp. I en match mot Nate Diaz kan man aldrig veta när man ska hamna i en dödlig submission. Nu lyckades Stevenson undvika detta och styrde istället matchen och vann en konditions- och vilje seger. Nate Diaz hade några möjligheter att utnyttja sin räckvidd och boxas men orkade inte och slarvade bort dessa genom att vara nonchalant. "Daddy" stannar i och med segern kvar på topp tio rankingen medan Diaz får klättra ner några pinnhål.

Sanchez vs. Guida hade verkligen allt man kan begära av en mma-match. Redan under inmarscherna förstod jag att det kommer att bli vulkanutbrott i oktagonen. Vi fick se två närmast psykotiska och tokladdade fighters innan matchen. Diego gjorde definitivt ingen besviken och körde sina "yes!-vrål" som vanligt samt kastade galna blickar på Guida redan på vägen in. Fantastiskt! Efter en förträfflig och intensiv "stare-down" startade vansinnet. Sanchez öppnade i ett övernaturligt högt tempo och pepprade Guida med slag och flygande knän. I dom lägena är han bäst i världen. Guida måste ha implanterat en stor mängd hårt material i huvudet för att kunna överleva Diegos spark i första ronden.

Sanchez vs. Guida kommer att bli ett skolboksexempel på tempo, vilja, aggressivitet och passion. Man måste se matchen för att förstå storheten hos dessa två. Härligt sällsamme Clay Guida var nästan overklig och visade att han kommer att slåss mot de bästa lättviktarna framöver. Trots förlusten gör insatsen att han klättrar på rankingen. Lite mer stående träning skulle däremot inte skada. Guida var så sjukt tänd att han hoppade upp och ner under förlustintervjun. Akta hjärtat Clay! För Diego Sanchez skull spelar det nog ingen roll om han får möta Penn eller Florian. Han kommer ändå att kunna besegra den fighter som erbjuds. "Nightmare" är mästarmaterial. Florian har han redan slagit tidigare och Penn har ingen chans mot en Diego i nuvarande form. Tack för tre ronder genialitet och galenskap av två briljanta fighters som tveklöst skrev mma-historia.