Jake Shields besegrade Robbie Lawler via submission i rond 1
Brett Rogers besegrade Andrei Arlovski via KO i rond 1
Nick Diaz besegrade Scott Smith via submission i rond 3
Joe Riggs besegrade Phil Baroni via domslut
Mike Whitehead besegrade Kevin Randleman via domslut

Strikeforce "Lawler vs. Shields" blev bitvis underhållande, och det trots allt ganska späckade huvudkortet bjöd naturligtvis på en rejäl högoddsare när Brett Rogers besegrade Andrei Arlovski. Mer om detta mot slutet av inlägget. Vi fick också nöjet att se legenden "Big" John McCarthy som domare igen, vilket alltid känns lite nostalgiskt. Han är för evigt förknippad med UFC och tiderna då allting började.

Jake Shields ville ta fighten till marken för att vinna; detta lyckades han inte riktigt med. Stående hade Lawler klara fördelar, men när Lawler till slut blottade halsen för mycket var Shields inte sen att sätta en djup giljotin och matchen var över. "Ruthless" Robbie Lawler var inte så hänsynslös som han borde ha varit. Galans huvudmatch som konstigt nog kändes något ointressant i mina ögon, även om Shields nu har tolv raka vinster och avancerar framåt mot större mål.

Den alltid nonchalante och sturske Nick Diaz bjöd på galans bästa fight mot Scott Smith. Det blev mestadels stående fighting som Diaz använde till sin fördel genom att slå ofta, mycket och med bra träffprocent. Även om det inte alltid var så mycket kraft i slagen så tröttade han ut Smith och fällde honom slutligen med ett kroppsslag. Därefter jobbade han in en rear naked. Nick Diaz var rolig att se i UFC och är fortfarande en fighter man inte kan låta bli att titta på om man får möjlighet. Han har haft en hyfsat framgångsrik karriär som dessvärre också kantats av en marijuanaskandal. Nu är det brorsan Nate som kämpar för en framskjutande position i UFC. Nick har troligen inte sagt sista ordet än.

Joe Riggs mot Phil Baroni kändes på förhand ganska mossig, men kunde ändå bli sevärd då båda förväntades svinga hårt. Någon knockout blev det inte utan en klar poängseger för Riggs, som gjorde en taktiskt bra fight. Trots sin ringa ålder har Riggs hunnit med mycket i mma-väg, bland annat ett försök i UFC där han varvade segrar med förluster. Det ska påpekas att han mötte några av de allra bästa i UFC och nådde därför inte hela vägen fram. Nu krävs nog ytterligare en stor seger mot något tungt namn för att få fart på karriären igen. Riggs bröt, enligt uppgifter från MMA Weekly, båda händerna under matchen, och att vinna trots detta måste vara en bedrift i sig.  

Mannen som en gång var UFCs tungviktsmästare och mött de flesta stora namn inom mma, Kevin Randleman, kändes trött och klarade inte av att åstadkomma en comeback. Mike Whitehead var nästan lika trött men den klart bättre brottaren. Randlemans glansdagar är utan tvekan över.

Andrei "The Pitbull # 1" Arlovski hade jag verkligen hoppats på. Han förutspåddes bli en stor mästare när han gjorde entre i UFC för många år sedan. Mästare blev han visserligen och hans klassiska fighter mot sin ärkefiende Tim Sylvia går inte att glömma. Han har åstadkommit mycket, men det känns ändå som att vi inte riktigt sett hans fulla potential. Ryktet om att han har en glaskäke har följt honom länge och besannades nu mot Brett Rogers. Arlovski såg definitivt tänd ut innan matchen och vampyrtänderna satt på plats, men ack så snabbt det hela var över. Ett riktigt antiklimax för alla som trodde att Andrei skulle revanschera sig efter förlusten mot Fedor i Affliction: Day of Reckoning. En solklar knock av Brett Rogers, som nu har 10-0 i bagaget och eventuellt får möta Alistair Overeem om tungviktstiteln i Strikeforce. Arlovski då? Antingen satsar han nu på en proffsboxarkarriär eller går upp i Affliction Trilogy för en blixtsnabb vedergällning. Jag hoppas på det senare.