Den 24:e juli 2009 spreds nyheten om att Afflictions tredje gala var inställd. Josh Barnett var dopad och Afflictions starke man, Tom Atencio, kunde inte hitta någon ersättare för Barnett i matchen mot Fedor Emelianenko. Där och då slutade ett kortvarigt men minnesvärt uppror i MMA-världen.

Affliction hann bara arrangera två galor: Affliction: Banned den 19:e juli 2008 och Affliction: Day of Reckoning den 24:e januari 2009. Stämningen mellan UFC och Affliction var spänd under denna tid. Det gick så långt att Dana White förbjöd UFC-fighters att bära Affliction-tröjor under inmarschen till oktagonen. Tito Ortiz agerade kommentator för Affliction och många gamla UFC-fighters fanns på matchkorten. Det kalla kriget inom kampsport hade påbörjats. Dessutom höll Strikeforce sakta men säkert på att bygga upp en stark MMA-organisation i kulisserna. Det var en härlig tid.  

Rebellorganisationens trumfkort var alltid Fedor "The Last Emperor" Emelianenko. På den tiden var Fedor störst, bäst och vackrast. En våt dröm för alla som ville bygga en kampsportsgala. Men i Afflcitions stall fanns även en rad kända, meriterade och lovande slagskämpar som Andrei Arlovski, Little Nog, Vitor Belfort, Renato "Babalu" Sobral, Paul Daley, Chris Horodecki, Dan Lauzon, Matt Lindland, Tim Sylvia, Josh Barnett och Gegard Mousasi. 

Ett av de mest minnesvärda ögonblicken från Afflictions galor är när Fedor knockade Andrei Arlovski. Ryssen styrde fighten och pressade in Fedor i ringhörnan med sparkar och slag. Men sedan kom en oväntad överhandshöger som knappt syntes i realtid. På repriserna ser man tydligt hur godnattsagan slutade. Minnesvärt är också när Fedor submittade Tim Sylvia efter bara 36 sekunder i första ronden och när Vitor Belfort chockerade världen med en über-brutal knock på Matt Lindland. Något av det värsta som skådats. 

Affliction hade ett användarvänligt upplägg. Lite likt Pride i vissa lägen. Snygg show, fet presentation och oftast relevanta matcher. Hårdrocksinslagen som fanns på Affliction: Banned var uppskattade. Megadeths "Symhony of Destruction" och "Tornado of Souls" är små höjdpunkter i sig. I miss Affliction. 

Vad har ni för känslor kring Afflicton?  

Submission of the night
Charles Oliveira bjöd på en oväntad godbit i form av en calf slicer. En nyhet för mig som är relativt grön på BJJ-området. Kolla upp tekniken på You Tube om du är osäker på hur den ska appliceras. 

Strikeforce-kille of the night
Lavar Johnson knockade suspekte Joey Beltran med några snygga uppercutar på UFC on Fox 2, men det finns betydligt intressantare tungviktskillar som kommer att gå från Strikeforce till UFC: Shane del Rosario, Bigfoot (jo, han är inte helt ofarlig), Chad Griggs och gamle UFC-bekantingen Fabricio Werdum. Räkna dessutom med att både Josh Barnett och Daniel Cormier kommer så småningom. 

Mysterium of the night 
Ett pris som självklart går till Mike Russow. Han har förbluffande 4-0 i UFC och 15-1 i karriären. Trots paradoxal fysik och märkliga tekniker har han kommit förvånansvärt långt. Helt obegripligt. Låt Russow möta Matt "Meathead" Mitrione säger jag.

Platt fall of the night 
Jag trodde att Demian Maia skulle kunna åstadkomma någonting åtminstone. Men den gamle BJJ-virtuosen och titelutmanaren hade ingenting att komma med, trots att han mötte en mindre rutinerad och bantningstrött Chris Weidman. Det var tre år sedan Maia avslutade en fight på submission. Nu ser det mörkt ut och jag hoppas innerligt att UFC inte ger honom en högprofilfight nästa gång. Maia har förbrukat sitt förtroendekapital. 

Idiot of the night
Chael Sonnen är en jätteduktig brottare, en riktigt kompetent MMA-artist och en suverän skitsnackare. Om man nästan spöat Anderson Silva förtjänar man i alla fall någon form av credit. Men kom igen, Sonnens segerintervju är ju utomjordiskt dålig. Det känns som att killen lever i en bubbla. Förhoppningsvis handlar det om någon form av trippelbottnad ironi som jag inte riktigt förstår. Nu måste Sonnen besegra "The Spider, annars framstår han som en jubelidiot. Mot Michael Bisping såg Sonnen inte direkt ut som en mellanviktsmästare. 

Problem of the night
Vem får Bisping möta härnäst? Jag röstar definitivt nej till Maia, Weidman eller Yushin Okami. Jag vill helst se Bisping mot Vitor Belfort, men "The Phenom" ska möta Wanderlei Silva efter TUF: Brazil. Då återstår bara skadedrabbade Alan Belcher eller Mark Munoz. Helt okej enlig mig. Rousimar Palhares skulle också fungera, men UFC matchar sällan en som nyss förlorat mot en som nyss vunnit. En högoddsare vore Nate Marquardt, om han nu skulle få en ny chans i UFC? Only time will tell...

Lätt tungviktare of the night
Givetvis ska Rashad Evans ha nästa titelfight mot Jon Jones. Inget snack om saken efter att han mörbultat Phil Davis i fem ronder. Det borde emellertid bli en förhållandevis enkel "Bones"-triumf, men man ska aldrig säga aldrig. Dan Henderson lurar i vassen och "Hendo" känns mer oförutsägbar och knockoutbenägen än Evans. 

Huvudkortet på Fox blev en liten besvikelse i mina ögon. VIsst fick vi svar på några centrala frågor, men de riktigt höga höjderna uteblev. Blåställ, grovjobb och förväntade resultat är kontentan av lördagens gala. Vi tar en titt på vad som hände. 

Demian Maia vs. Chris Weidman

En förhållandevis trist fight med trötta grabbar och halvrisigt tempo. Weidman glänste inte på något sätt, men vann ändå en split decision-seger tack vare bättre boxning och några takedowns. Kanske hade han en besvärlig weight cut, men det här räcker inte på långa vägar när motståndet blir tuffare. Priset för kvällens besvikelse går till Chris Weidman. Demian Maia har inga skarpladdade vapen att jobba med. Hans furiöst svingande överhandsvänster är så uppenbar och lättläst, och den patenterade BJJ:n såg jag inte skymten av. Nu blir det svårt för Maia att ta sig tillbaka till mellanviktstoppen.

Chael Sonnen vs. Michael Bisping 
Evenemangets gycklare bjöd på en riktigt underhållande match som gick till domslut. Chael Sonnen var klar favorit, men när dansen väl kom igång var det Bisping som styrde med oväntad styrka i klinchen, fin kickboxning och defensivt arbete av hög klass. De två första ronderna var jämna och Sonnen såg inte ut att vara sig själv. Men Sonnen är en brottare in i benmärgen och hans nervimpulser skriker double leg utan att han själv vet det. I tredje ronden fick ödmjukhetens motsats utdelning, säkrade toppositioner och tog därmed hem beslutet. Det var ingen övertygande Sonnen-viktoria och inget självklart domslut. Jag håller Bisping som den moraliske segraren och den fighter som faktiskt imponerade mest. Förhoppningsvis får "The Count" möta högt rankat motstånd nästa gång (inte Demian Maia alltså) för jag vill se mer av den brittiske mellanviktaren. I min bok växer Bisping mer och mer för varje match. Chael Sonnen gjorde ett ordentligt magplask till segertal. Är det bara jag som tycker att han är patetisk, eller har jag inte fattat poängen? Han får likväl möta Anderson Silva härnäst, och det ska givetvis bli fängslande, även om Sonnen gjorde en blaskig insats i Chicago.

Rashad Evans vs. Phil Davis

Den här holmgången blev ungefär som att sätta i sig en plankstek på söndagsförmiddagen. Bastant, osexigt och inte så jäkla kul när det kommer till kritan. Rashad är ett proffs ut i fingerspetsarna och levererade en vattentät gameplan där boxningen stod i fokus. Men när "Suga" väl fick tillfälle drog han igång sin gamla markberedare; en maskin som är både tillförlitlig och effektiv. En solklar och kassaskåpssäker decision-vinst för Evans, som nu står på tur att möta mästaren Jon Jones. Phil Davis gav svar på vissa frågor men skapade ännu fler nya. "Mr Wonderful" var varken underbar på fötterna eller fantastisk på marken i United Center. Priset för kvällens anonyma prestation går till Phil Davis. Så här slätstruket kan han inte prestera om han någonsin vill erövra en titel i lätt tungvikt. 

I natt är det dags för den andra UFC-föreställningen på tv-kanalen Fox. Tre matcher finns på huvudkortet och samtliga är både relevanta och mycket spännande. Huvudmatchen i all ära, men det är trots allt gaphalsarnas duell i mellanvikt som ska bli absolut roligast att se.

Demian Maia vs. Chris Weidman - Mellanvikt

Brasilianaren och BJJ-experten Maia känner vi mycket väl vid det här laget. Med submissions i världsklass och förbättrad boxning har Maia kommit långt. Karriären har dock stannat upp de senaste åren och ett styrkebesked i natt skulle göra underverk för den tidigare titelutmanaren. Chris Weidman är obesegrad, har 3-0 i UFC och är en av de mest intressanta namnen i divisionen. Nu möter Weidman rutinerat motstånd och bör därför plocka fram sin tuffaste fysbrottning och sina allra elakaste nävar. Vinnaren i denna svårtippade fight sänder definitivt ut varningssignaler till det övriga 185-fältet. Mitt tips är att Chris Weidman bankar hem en TKO-seger i andra ronden.

Chael Sonnen vs. Michael Bisping - Mellanvikt  

Det är precis den här typen av matcher man längtar efter. Det är viktigt, uppblåst och snaskigt. Dessutom är det en klassisk grappler vs. striker-kabaré med två av UFC:s största vrålapor. Det måste nästan ha kännts en smula genant att sätta ihop denna fight; ungefär som att bara plocka jätteräkor på sin tallrik när man går på kinabuffé. Både Sonnen och Bisping suktar efter ett kramkalas med mästaren Anderson Silva. Den som vinner i natt ligger bra till, och skadade Mark Muñoz får helt enkelt sitta framför tv:n, käka chips och bara beskåda pajkastningen. Jösses, jag tror banne mig att mellanvikt börjar bli roligt igen.

En lättippad historia vid första anblicken. Hur ska Michael Bisping kunna rubba stök- och bökmästaren Chael Sonnen? Magkänslan och allt sunt förnuft talar för att Sonnen grindar hem detta. Men "The Count" har fantastisk cardio, ett underskattat markgame och givetvis bättre standup. Jag skulle gärna se Bisping vinna, för skitprataren och provokatören Sonnen har jag aldrig uppskattat särskilt mycket. När Sonnen orerar som värst stänger jag öronen. Mitt tips är att viruset Chael Sonnen svinar hem en decision-seger. 

Rashad Evans vs. Phil Davis - Lätt tungvikt
Galans huvudmatch ger mig en rejäl dos huvudbry. Jag vet inte riktigt vart jag har "Mr Wonderful". Han har 5-0 i UFC, monstruös fysik och mängder av rå talang. Men hittills har han inte satts på ordentligt prov i oktagonen. Mot Rashad kommer vi att få välbehövliga svar på alla funderingar. 

Om ringrost inte spökar för Evans eller Davis bör vi få en nervkittlande thriller där burkontroll, positionering och välriktad och genomtänkt aggression blir avgörande. Båda killarna har brottarsynapser i överflöd, vilket banar väg för en stående kamp. Jag har tidigare kritiserat Phil Davis för hans kickboxning. Vi vet ju att Davis har tränat med Alexander Gustafsson, och eventuellt har han snappat upp ett och annat på boxningsfronten. Men i slutändan har Rashad Evans ett klart övertag på fötterna. Snabbheten, fotarbetet och tekniken talar för "Suga". Mitt tips är att Rashad Evans knockar Phil Davis i tredje ronden.  

Hej och välkomna till min nygamla blogg om UFC och MMA! I ungefär tio månader har jag skrivit för MMAForum.se. Det har varit en spännande, lärorik och fantastiskt trevlig tid. Jag kan verkligen rekommendera MMAForum.se om man vill diskutera allt som rör MMA. Och då menar jag allt. En schysst sajt med kunniga medlemmar, trevlig atmosfär och intressanta resonemang. Jag tror aldrig att jag upplevt skitsnack, internettroll eller dålig stämning på MMAForum.se. Väl värt ett besök och ett medlemskap! 

Nu kör jag dock vidare på egen hand. Som förut. Jag lovar ingenting, men jag hoppas kunna publicera ett och annat läsvärt inlägg med jämna mellanrum. Jag önskar att jag hade all tid i världen att spendera på MMA-journalistik. Så är tyvärr inte fallet just nu. Häng gärna med, släng in en kommentar ibland och kom gärna med förslag på ett nytt bloggnamn. Det nuvarande är så förbannat långt...