Huvudkortet på Fox blev en liten besvikelse i mina ögon. VIsst fick vi svar på några centrala frågor, men de riktigt höga höjderna uteblev. Blåställ, grovjobb och förväntade resultat är kontentan av lördagens gala. Vi tar en titt på vad som hände. 

Demian Maia vs. Chris Weidman

En förhållandevis trist fight med trötta grabbar och halvrisigt tempo. Weidman glänste inte på något sätt, men vann ändå en split decision-seger tack vare bättre boxning och några takedowns. Kanske hade han en besvärlig weight cut, men det här räcker inte på långa vägar när motståndet blir tuffare. Priset för kvällens besvikelse går till Chris Weidman. Demian Maia har inga skarpladdade vapen att jobba med. Hans furiöst svingande överhandsvänster är så uppenbar och lättläst, och den patenterade BJJ:n såg jag inte skymten av. Nu blir det svårt för Maia att ta sig tillbaka till mellanviktstoppen.

Chael Sonnen vs. Michael Bisping 
Evenemangets gycklare bjöd på en riktigt underhållande match som gick till domslut. Chael Sonnen var klar favorit, men när dansen väl kom igång var det Bisping som styrde med oväntad styrka i klinchen, fin kickboxning och defensivt arbete av hög klass. De två första ronderna var jämna och Sonnen såg inte ut att vara sig själv. Men Sonnen är en brottare in i benmärgen och hans nervimpulser skriker double leg utan att han själv vet det. I tredje ronden fick ödmjukhetens motsats utdelning, säkrade toppositioner och tog därmed hem beslutet. Det var ingen övertygande Sonnen-viktoria och inget självklart domslut. Jag håller Bisping som den moraliske segraren och den fighter som faktiskt imponerade mest. Förhoppningsvis får "The Count" möta högt rankat motstånd nästa gång (inte Demian Maia alltså) för jag vill se mer av den brittiske mellanviktaren. I min bok växer Bisping mer och mer för varje match. Chael Sonnen gjorde ett ordentligt magplask till segertal. Är det bara jag som tycker att han är patetisk, eller har jag inte fattat poängen? Han får likväl möta Anderson Silva härnäst, och det ska givetvis bli fängslande, även om Sonnen gjorde en blaskig insats i Chicago.

Rashad Evans vs. Phil Davis

Den här holmgången blev ungefär som att sätta i sig en plankstek på söndagsförmiddagen. Bastant, osexigt och inte så jäkla kul när det kommer till kritan. Rashad är ett proffs ut i fingerspetsarna och levererade en vattentät gameplan där boxningen stod i fokus. Men när "Suga" väl fick tillfälle drog han igång sin gamla markberedare; en maskin som är både tillförlitlig och effektiv. En solklar och kassaskåpssäker decision-vinst för Evans, som nu står på tur att möta mästaren Jon Jones. Phil Davis gav svar på vissa frågor men skapade ännu fler nya. "Mr Wonderful" var varken underbar på fötterna eller fantastisk på marken i United Center. Priset för kvällens anonyma prestation går till Phil Davis. Så här slätstruket kan han inte prestera om han någonsin vill erövra en titel i lätt tungvikt.