Thiago Tavares vs. Khabib Nurmagomedov
Det ryska fenomenet Nurmagomedov stegade upp på invägningspodiet iklädd en anskrämlig pälsmössa samt en t-shirt som förkunnade att "if sambo was easy it would be called jiu jitsu". Kaxigt och härligt i största allmänhet. I matchen mot Thiago Tavares behövde Nurmagomedov dock inte använda sig av några sambokunskaper. Det var istället uppstudsig, teknisk och rasande snabb boxning som fällde avgörandet redan i första ronden. Avslutet med furiösa armbågar kommer troligen att sända illavarslande chockvågor till resten av lättviktsdivisionen. "The Eagle", som ryssen kallas, har nu fascinerande 19-0 i karriären och 3-0 i UFC. Jag ser gärna att UFC matchar Nurmagomedov mot någon strax utanför topp tio. Varför inte vinnaren mellan Matt Wiman och T.J Grant eller en boxarkunnig grappler som Jim Miller? Håll ögonen på den här killen. Han kan gå långt. 

Gabriel Gonzaga vs. Ben Rothwell
I matchen mellan köttstyckena Gonzaga och Rothwell fick vi se en ganska förväntad matchbild. "Big Ben" letade knockouter med kioskvältarstatus medan "Napao" gjorde klokt i att använda brottning och BJJ. I andra ronden hittade Gonzaga en stående giljotin, som han raskt förvandlade till en liggande genom att hoppa i guard. Även om läget inte såg helt hopplöst ut så tvingades Rothwell klappa. Det här var som sagt inte Nobelprisvinnande MMA. Men det var lagom underhållande och näringsrikt. Jag kan tänka mig Gonzaga mot Pat Barry eller Cheick Kongo nästa gång. 

Daniel Sarafian vs. C.B Dollaway
Med rörelsemönster som en gräshoppa på speed, kombinerat med surrealistisk snabbhet i händerna, började Sarafian matchen bäst. Den kassaskåpskompakte brasilianaren imponerade i en och en halv rond. Därefter kom tröttheten. Inte helt oväntat med tanke på att Sarafian rör sig som en bantamviktare. Dollaway tog mark ju längre matchen led, men jag tycker inte riktigt att spetskompetensen strålar om den gamle TUF 7-finalisten. Efter en omväxlande och underhållande tredje rond fick domarna till slut fälla avgörandet. De gav sin välsignelse till Dollaway. Jag håller inte med. 

Vitor Belfort vs. Michael Bisping
Den prestigefyllda huvudmatchen kom aldrig riktigt igång. Första ronden bestod av relativt intetsägande positionsletande och klassisk "känna-på-varandra"-filosofi. I förväntad kickboxaranda såklart. Att Belfort eller Bisping skulle välja grappling som förstahandsvapen var ungefär lika sannolikt som att kungen skulle klara ett offentligt tal utan språkliga grodor. 

Jag fick uppfattningen att Michael Bisping var nervös. Den annars så gameplan-orienterade britten kändes osäker och försiktig. "The Count" har visserligen inte gjort sig känd som en ursinnig slugger, men jag har sett honom betydligt resolutare än så här. 

Om Bisping kändes tafflig, så hade Belfort den där kobrablicken redan från start. "The Phenom" har knockat fint folk i oktagonen sedan 1997, och 16 år senare är han fortfarande vass som en alvklinga. Man måste bara buga och ge honom den credit han förtjänar. Belfort utvecklas kanske inte i överljudsfart nuförtiden, men han äger fortfarande oväntad och frapperande knockoutförmåga. Och givetvis en ädel och unik patina som kommer efter ett helt liv i MMA-branschen. 

En bit in i andra ronden levererade Belfort en huvudspark som gjorde att Bisping föll som Berlinmuren. Därmed försvann också Bispings drömmar om en titelmatch. Kanske för gott? Jag har svårt att se hur TUF 3-vinnaren ska orka harva sig igenom tre-fyra mellanviktsutmanare ännu en gång. Och att byta viktklass är knappast aktuellt? 

För Vitor Belfort var det här en stor seger, och den cementerade honom som en allätande mellanviktsslaktare med potential att kliva upp i lätt tungvikt när och om det passar. Jag har emellertid ingen större lust att se Belfort mot varken Anderson Silva eller Jon Jones igen. Låt den rutinerade brasilianaren ta sig an Strikeforcemästaren Luke Rockhold istället. Det kan bli hur intressant som helst.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

"The Axe Murderer" Wanderlei Silva. En av årets bästa matcher. Och kanske tidernas hårdaste MMA-snubbe. Kungen lever!  ...

  Lördagen den 2:a februari är det dags för stor UFC-gala i Las Vegas. En titelfight i fjädervikt kombineras med Alistair Overeems återkomst och en massa annat kul. José Aldo vs. Frankie Edgar – Titelfight i fjädervikt Den här m...

En legend tackar för sig Pride- och tillika UFC-legenden Quinton Jackson gjorde med största sannolikhet sin sista match i oktagonen i lördags. Troligen gjorde han också sitt sista framträdande i betydelsefulla MMA-sammanhang. Visst finns möjligh...

Titelfight i flugvikt, ödesmatch i lätta tungvikten och tillspetsad lättviktsaction. Där har ni lördagens UFC on FOX: Johnson vs. Dodson. Kom ihåg att det här kan vara sista gången vi får se Quinton "Rampage" Jackson i relevanta MMA-sammanhang....

Får man bli lite knäsvag och längtansfull så här på småtimmarna? Tack! Jag har tränat ordentligt, klarat mig skapligt i MMA-lokalen, ätit hyfsat och sovit helt okej. Jag mår med andra ord bra. Då kommer dundernyheten att Frank Mir ska möta Dani...