Den 12:e januari 2013 går en epok i graven. Det har blivit dags för den absolut sista Strikeforce-galan någonsin. Därefter läggs organisationen ner. För gott. Det känns givetvis en smula sentimentalt. Men ärligt talat; vi visste alla att den här dagen skulle komma. 

Det var i mars 2011 som vi nåddes av beskedet att UFC:s moderbolag, Zuffa, hade köpt Strikeforce. Det kom lite som en chock. Verksamheten i Strikeforce skulle dock fortsätta oförändrat, hette det då. Hmm, jag var nog inte ensam om att ana ugglor i mossen. När vissa Strikeforce-fighters skrev kontrakt med UFC och när tungviktsdivisionen lades ner var saken i princip klar. Jag tror att vi alla någonstans innerst inne anade att Strikeforces dagar var räknade. 

Hur ska man då försöka sammafatta Strikeforce under åren 2006-2013? Det är svårt, för att inte säga omöjligt. Det finns många fina minnen och oräkneligt antal fantastiska matcher. Här är några höjdpunkter som spontant dyker upp i mitt huvud.

▪ Frank Shamrock besegrade Cesar Gracie efter endast 20 sekunder på den allra första Strikeforcegalan. Som väntat. Det betraktades dock som en stormatch och prestigenivån var skyhög. 

▪ Nick Diaz hypade match mot Frank Shamrock. Nick Diaz roll i "The Nashville post-fight brawl" mot Jason Miller. Nick Diaz mot Paul Daley i en oförglömlig fight. Nick Diaz var en viktig ingrediens i Strikeforce helt enkelt. 

▪ Början på slutet i sagan om Fedor Emelianenko. När Fabricio Werdum fångade "Den siste kejsaren" i en triangel chockades MMA-världen. Tungviktskartan fick ritas om, och när Fedor sedermera förlorade mot både Bigfoot och Dan Henderson så var den legendariske ryssens karriär så gott som slut. 

▪ Damerna tog steget in i rampljuset. Fighters som Miesha Tate, Christiane Santos, Gina Carano, Ronda Rousey mfl. krönte framgångar i Strikeforce. På UFC 157 gör damerna entré i oktagonen då Ronda Rousey möter Liz Carmouche. 

▪ Tungviktsturneringen. Det var ett gigantiskt och pretentiöst projekt, som till en början såg ut att kunna bli episkt. Tyvärr föll hela skiten, som blå is ur en flygplanstoalett, när spektaklet drog ut på tiden, Fedor förlorade i första omgången och Alistair Overeem drog sig ur turneringen. Ett minnesvärt försök som slutade i antiklimax. 

Nu har jag inte ens nämnt t.ex Gilbert Melendez, Dan Henderson, Ronaldo Souza, Luke Rockhold eller King Mo. Listan kan alltså göras hur lång som helst. Strikeforce var en utmanare och ett alternativ till UFC. Det finns en klar fördel med konkurrens och mångfald. Men det finns också något lockande över att samla alla de bästa MMA-utövarna i en organisation. Hur som helst så kommer jag att sakna Strikeforce. Dock inte lika mycket som jag saknar Pride, men ändå. 

Missa inte sista Strikeforce-galan nu på lördag! Den är fullspäckad av trevliga matcher, både på huvudkortet och på underkortet. Så här ser det fullständiga matchkortet ut. Jag fetmarkerar de som jag tror kommer att vinna. Vila i frid Strikeforce, och tack för allt.

Nate Marquardt vs. Tarec Saffiedine – Titelfight i weltervikt
Daniel Cormier vs. Dion Staring – Tungvikt 
Josh Barnett vs. Guelmino – Tungvikt 
Gegard Mousasi vs. Mike Kyle – Lätt tungvikt 
Ed Herman vs. Ronaldo Souza – Catchweight 194 lbs

Pat Healy vs. Kurt Holobaugh – Lättvikt
Roger Gracie vs. Anthony Smith – Mellanvikt
Tim Kennedy vs. Trevor Smith – Mellanvikt
Ryan Couture vs. K.J Noons – Lättvikt 
Jorge Gurgel vs. Adriano Martins – Lättvikt
Michael Bravo vs. Estevan Payan – Lättvikt