Rutinerade Paul "The Headhunter" Buentello ser ut att göra sin UFC-comeback mot nya tungviktstillskottet Todd Duffee.

Buentello, som har 34 MMA-matcher i bagaget, gjorde en sejour i UFC under 2005-2006. Det blev absolut inget fiasko utan snarare tvärtom, då han vann tre matcher och förlorade en kamp om tungviktsbältet mot Andrei Arlovski. Därefter blev det en lyckad vända i Strikeforce innan han gick vidare för att vinna två matcher i Affliction. Nu är det dags för veteranen att återvända till UFC.

Motståndet blir relativt orutinerade Todd Duffe som hittils är obesegrad. UFC-debuten gjorde Duffe mot Tim Hague i UFC 102 och åstadkom den snabbaste knockouten i UFCs historia på sju sekunder. Om han verkligen kan bli något att räkna med är omöjligt att avgöra efter den matchen. Nu får vi se den gamles erfarenhet mot nykomlingens sturskhet. Kan bli spännande!

"It sucked just like I thought it would, just like I knew it would. It was horrendous. It went to a 12-round boring decision."

UFC 103 innehöll många och snabba avslut och det är alltid roligt. En mellangala som helt klart gav valuta för pengarna. För en gångs skull lyckades jag också hyfsat med mina tips. Förutom Franklin vs Belfort hade jag skapliga föraningar. Nu över till matcherna på huvudkortet.

Tyson Griffin vs Hermes Franca

Martin Kampmann vs Paul Daley

Jag vill inte vara tjatig, men Kampmann har inte särskilt mycket att erbjuda i oktagonen enligt mig. Tanken var att han ursprungligen skulle möta Mike Swick, men den fighten uteblev då Swick skadade sig under träning. "Quick" Swick hade troligen gjort processen kort med dansken. Nu klev istället UFC-debutanten Paul Daley in och gjorde, just det...processen kort. Även i denna match kommer det att diskuteras om domaren Yves Lavigne gjorde rätt. Kampmann gick visserligen aldrig i backen av Daleys slag, men om man inte försvarar sig själv spelar det ju ingen roll om man står upp eller ligger ner. Att lyckas stå på benen och hålla händerna uppe innebär inte heller per automatik att man försvarar sig intelligent. Denna gång gjorde Yves rätt.

Mirko Filipovic vs Junior dos Santos

Ja, vad ska man säga om detta? Det är förstås tråkigt att se Cro Cop så pass långt ifrån sina bästa stunder. Han har helt enkelt tappat stinget och hade mycket svårt att komma någonstans med sin offensiv. Några patenterade vänstersparkar fick vi se trots allt, men dos Santos hade inga som helst problem att parera dessa. Den trötte Cro Cop hade en underlig strategi när han backade undan med händerna för huvudet för att sedan försöka trycka bort sin motståndare. dos Santos växte ju längre matchen led och verkade nästan få förnyad energi efter att ha träffats av en smärtsam pungspark. En solid insats av Junior, som jobbade på bra hela matchen med sin boxning och fick in några tunga knän mot slutet. Ett slut som verkligen andades antiklimax, då Cro Cop inte kunde fortsätta på grund av blod i ögonen. Det var även ett symboliskt slut då dos Santos karriärkurva verkar peka uppåt medan Cro Cops karriärkurva obestridligen pekar snett nedåt.

Rich Franklin vs Vitor Belfort

Oj vad förvånad jag blev! Jag visste förstås att Vitor har livsfarliga händer, men att det skulle gå så fort och så enkelt trodde jag verkligen inte. Matchen var händelselös och avvaktande i nästan tre minuter. Sedan följde en vänsterkrok från Belfort som inte så farlig ut alls, men Franklins knän vek sig och Belfort följde upp med ytterligare några slag som gjorde att domaren stoppade matchen. Oväntat att Franklin skulle rasa ihop så pass lättvindigt. Nu blir det fortsatt kräftgång för "Ace", som garanterat kommer tillbaka och får möta fler tuffa killar. Frågan är bara om han någonsin kommer att nå en titelfight igen? Tveksamt. Vitors bedrift innebär succé och kanske en chans att få möta Anderson Silva om bältet i mellanvikt så småningom.

Det är snart dags. UFC 103 känns som en mellangala utan att för den delen vara ointressant. Det är ingen titelfight på spel, men eventet har ändå ett antal matcher som kommer att fånga min uppmärksamhet.

Rich Franklin mot Vitor Belfort är en match som går i "limboklassen" catchweight, 195lbs. Franklin siktar mot toppen av divisionen i lätt tungvikt och Belfort mot att etablera sig i mellanvikt. Countdown to UFC 103 lyckades mycket bra med att hypa intressent för denna match, där vi får återse "fenomenet" Vitor Belfort. För drygt tio år sedan hade han UFCs snabbaste händer och höjdes till skyarna som "the next big thing". Riktigt stor blev han genom att vinna bältet i lätt tungvikt mot Randy Couture i UFC 46, men efter att ha blivit UFC-mästare gick det trögt ett tag och stjärnglansen försvann sakta men säkert. Nu har legenden Belfort, med fyra raka segrar, en chans att bevisa sin storhet. Mot genomkompetente och alltid vältränade Rich Franklin kan det dock bli tufft. Franklin tar sig an problematiskt motstånd som vanlig och även om han inte är den mest fascinerande fightern i UFC, så är han definitivt en mardröm för de flesta motståndare. Det är en jäkligt svår match att tippa men hjärtat säger Belfort medan förnuftet säger Franklin.

I matchen mellan Cro Cop och Junior dos Santos gäller samma dilemma. Jag hoppas verkligen att Mirko Filipovic kan briljera och visa gammal god form. Tyvärr är risken stor att hungrige dos Santos sätter käpparna i hjulet för Pride-legenden.

Tyson Griffin mot killen med det sanslöst fula håret, Hermes Franca, har alla förutsättningar att bli en riktig brötig och händelserik batalj. Båda två, som endast har förluster i UFC mot Sean Sherk och Frank Edgar, siktar mot toppen och kan via en seger i natt klättra till intressanta nivåer på rankingen. Jag tror att Tyson Griffin kan inkassera en seger med hjälp av sin brottning och hejdlöst sluggande.

Jag är ledsen, men dansken Martin Kampmann intresserar mig inte nämnvärt. Även om han slår inhopparen Paul Daley i nattens welterviktmatch, kommer han aldrig att kunna utgöra ett hot mot GSP. Det är dagens krassa sanning. Att han är skandinav och väldigt duktig Muay Thai-utövare hjälper tyvärr inte.

Avslutningsvis har vi Josh Koscheck mot Frank Trigg. UFC har av någon anledning bestämt sig för att återta gamla veteraner som tex. "Twinkle Toes". Jag vet inte riktigt varför, men det är faktiskt lite spännande. Trigg har kämpat beundransvärt genom åren och tagit en plats i UFC-historien genom två titelfighter (som han givetvis förlorade) mot Matt Hughes. Josh Koscheck är grabben som hade lysande framtidsutsikter men aldrig riktigt levererade. Kos är ändå snäppet vassare än Trigg i de flesta avseenden och kan förmodligen hämta hem en vinst i natt.