Brock Lesnar har inte talat med pressen särskilt mycket inför tränaruppdraget i The Ultimate Fighter 13. Han har för övrigt hållit låg profil sedan förlusten mot Cain Velasquez i UFC 121. Nu får vi äntligen höra hur den före detta mästaren ser på TUF-coachingen, framtiden och mycket mer.

Jag vet inte hur ni ser på saken, men jag kan inte låta bli att älska Brock Lesnar. 

Cheick Kongo har genomgått en ryggoperation under december och siktar nu på att vara tillbaka i oktagonen någon gång i juni. Fransmannen gick senast en oavgjord match mot Travis Browne i UFC 120. Den matchen skulle Kongo troligen ha vunnit om han inte råkat ut för poängavdrag för att ha hållit i Brownes shorts.

Cheick Kongos nästa motståndare är ännu inte bestämd. Det vi vet är att Shane Carwin också står utan antagonist för tillfället och även han planerar att göra comeback i juni. Det är inte så värst långsökt att tro att Kongo och Carwin kommer att mötas på UFC 131 den 11 juni i Vancouver. Det är dock länge kvar till sommaren och mycket kan hända.   

Mmm. UFC har tillverkat en ganska tilltalande skapelse för UFC Fight Night 24. Affischen andas action och jag gillar faktiskt färgkombinationerna. Dan Hardys röda mohikan gifter sig fint med Titos shorts och UFC-loggan. Dessutom finns det en futuristisk touch som livar upp. 

UFC: Fight for the Troops 2 var en relativt liten gala, och en uppvärmning inför februaris pampiga event. Men liten är inte synonymt med ointressant. Troops 2 blev bättre än vad jag egentligen hade hoppats på. Det rockade stundtals riktigt fett. Rocka fett; vilket förlegat och fjantigt uttryck förresten...

Melvin Guillard är snabb, stridslysten och gillar stående fighting. Han är rätt bra på det han gör. Utan tvekan. "The Young Assassin" Guillard tog i och med segern mot Evan Dunham ett stort steg mot lättviktstoppen. Guillard har vunnit fyra raka och har upplevt något av en nytändning. Hans aggression och kvickhet kan leda honom ganska långt. Dessutom motar han nedtagningar alldeles förträffligt. Det är extremt lätt att vara efterklok, men jag har aldrig imponerats av Evan Dunham.

Boutros Boutros Ghali! Vart ska det här sluta? Jag menar, killen har lärt sig slåss på riktigt. Matt "Meathead" Mitrione talar jag naturligtvis om. Min gullegris om ni undrar. Han är inte oklanderlig rent tekniskt och han kanske aldrig når en titelfight i tungvikt, men mot Tim Hague var det bara en fråga om när knocken skulle komma. Meathead har sannerligen utvecklats från TUF 10. Och JA, jag är enormt tillfredsställd. Yepp. 

Att Mark Hominick skulle besegra svage George Roop var ingen överraskning. Roop har sällan varit spännande. Men är Hominick verkligen värd en titelmatch mot suveräne José Aldo just nu? Njeeeye. I don't thinkt so. 

Pat Barry och Joey Beltran spöade skiten ur varann, och vem trodde något annat? Beltran gör i princip inga tekniker på det sätt de var tänkta att utföras på, men han har ett över-medelstort fighterhjärta. Pat Barry har sina sparkar. Det räckte långt igår, men inte i längden. 

Slutligen får man gratulera Yves Edwards och Cody McKenzie till priset för "Fight of the Night". TUF 12-deltagaren McKenzie blev, ironiskt nog, utstrypt. Han kan säkert vålla en del skada mot många mindre rutinerade fighters, men erfarne Edwards var väl insatt i många av tricken i McKenzies repertoar. 

Kalib Starnes, eller "The running man" som han numera kallas, ska gå en match mot Patrick Cote den 9 april i Ringside MMA. Både Starnes och Cote har ett förflutet i UFC. 

Kalib Starnes hade en halvrisig karriär i UFC och är naturligtvis mest känd för sin makalösa joggingtur i oktagonen mot Nate Quarry i UFC 83. Ett av de mest bisarra och bedrövliga MMA-ögonblick som skådats. Efter UFC har Starnes gått 3-2 i matcher. 

Patrick Cote hade däremot en lovande start i UFC. Han såg länge ut att kunna bli ett hot mot toppen, men efter tre raka förluster fick han lämna UFC i höstas. Nu får både Starnes och Cote harva på i farmarligorna. Starnes lär väl för övrigt aldrig få förnyat förtroende i den högsta divisionen, efter att han visat större intresse för löpning än för MMA. Det är så enkelt att skämta om Kalib Starnes, och så svårt att låta bli.  

Dana White fortsätter att fresta oss med tanken på superfighternas superfight. Om Anderson Silva och Georges St-Pierre vinner sina nästkommande matcher kan vi mycket väl få se en uppgörelse mellan de båda mästarna sedan. Silva ska alltså besegra Vitor Belfort i UFC 126 och GSP ska slå Jake Shields i UFC 129. 

"If they both win their fights, that fight makes all the sense in the world. If that happens, then we're probably going to do that fight. Georges St-Pierre would move to 185 and stay at that weight and not go back to 170."

Någon fler än jag som är sugen på Silva vs GSP?

Nu ser det ut att vara klart. Lättviktarna Clay Guida och Anthony Pettis möts i huvudmatchen av The Ultimate Fighter 13 den 4 juni. 

WEC-mästaren i lättvikt, Anthony Pettis, var lovad en titelchans mot vinnaren av Frank Edgar och Gray Maynard. Men i och med att den fighten slutade oavgjort, och kräver omedelbar returmatch, kunde Pettis antingen sitta och vänta eller ta sig an en ny dust. Räkna med att vinnaren mellan Guida och Pettis är näste man på tur att utmana om lättviktsbältet. 

Den ende som skulle kunna invända är möjligtvis George Sotiropoulos, om han imponerar och segrar mot Dennis Siver på UFC 127 förstås. 

Den som sist besegrade Alistair Overeem i en MMA-match var Sergei Kharitonov. Detta inträffade 2007 i K-1 Heroes. På den tiden hade Overeem inte hunnit skörda frukterna av sin superbulkdiet, bestående av hästkött och gud vet vad mer. Nu är båda killarna med i Strikeforces kommande tungviktsturnering. 

Sergei Kharitonov (17-4 MMA) har varit med länge och mött flera stora namn. Bland annat har han fightats mot Alistair Overeem inte mindre än två gånger, och vunnit en match och förlorat en. Kharitonov är ändå något av en doldis och helt klart en dark horse i kommande turnering. Vem vet, kanske får vi en Strikeforce-final och en tredje match mellan Overeem och Kharitonov?