Det var sagt att Jake Shields skulle få nästa chans att utmana mästaren Georges St-Pierre. Så blir det också, inför en stor och garanterat entusiastisk Kanada-publik. 

Det här är väl i princip den enda match som finns kvar att göra i 170-divisionen. I övrigt är GSPs utrensning komplett. Det finns visserligen ett antal tunga namn som flåsar mästaren i nacken; Fitch och Penn ska göra upp på UFC 127, en pånyttfödd Thiago Alves, Carlos Condit och Jake Ellenberger. Det är trots allt så att man börjar sukta efter St-Pierre vs Anderson Silva. 

UFC 125 startar om några timmar. De preliminära matcherna är redan igång. Här kommer en liten guide till nattens skådespel, som hamnar någonstans mellan fem och sex på Richterskalan. 

Det finns uppenbar risk att Frankie Edgar och Gray Maynard dansar och kramas om vartannat i fem ronder. Edgar dansar bäst och Maynard kramas mest. Smarta och effektiva gameplans är något dessa gentlemen behärskar till fullo. Det är förbaskat svårtippat. Maynard kommer naturligtvis att suga sig fast vid Edgars ben likt en ovanligt välvuxen igel, och får han tillbringa tillräckligt mycket tid i horisontalläge finns stora möjligheter för en mobbarseger. 

Chris Leben vs Brian Stann känns som ett riktigt barslagsmål, som hämtat ur den gamla storfilmen Roadhouse med Patrick Swayze. Jag känner redan lukten av svett, skitig gummimatta och blod. Det blir garanterat inte någon vacker tillställning, och vill man ha en stillbild från någon av kvällens matcher att hänga ovanför sängen, är det inte från denna köttfärslimpa till fight. Chris Leben har hittat ett flow, som kan hålla i sig om han slåss med bara en gnutta tålamod och hjärncellsaktivitet. 

För mig blir nattens roligaste och mest emotsedda match den mellan Thiago Silva och Brandon Vera. Jag är ett gammalt fan av "The Truth" och skulle vilja se honom komma på fötter igen. Med två raka förluster krävs snart en övertygande seger. Annars hänger han löst när Dana och Joe Silva går loss med stora lien nästa gång. Vera har utomordentlig muay thai-teknik och bör jobba med rörlighet, bensparkar och knän. Silva har en stil som handlar om att avancera och snabbt kalla in John Blund. Jag är tämligen exalterad och hoppas, om sanningen ska fram, på ett fett nyårsklimax. 

Dong Hyun Kim är killen som ännu inte dragit på sig någon officiell förlust, och han är fortfarande något av ett jättestort och helsvart pussel för mig. Om Nate Diaz kan diktera villkoren för denna match kommer han att slå sig fram till seger via kompetent försvar mot nedtagningar, slafsboxning på avstånd och eventuellt ett och annat BJJ-trolleri. För en gångs skull håller jag faktiskt på lillebror Diaz. Hans pubertala artisteri och hans hönserifasoner börjar ge utdelning i min bok. Det finns någon diskret charm som liknar integritet i det han gör. 

Lägg bort finbesticken, den omsorgsfullt upplagda plockmaten och dyrdrickat. 250 kronors champagnen, eller det som finns kvar av den, passar inte till denna förhistoriska gladiatorkamp. Nu är det gigantiska flintastekar, mjöd och massor av servetter som gäller. Clay Guida går inte att tämja och det finns ingen dampmedicin i världen som hjälper när grottmongot går upp i buren. Det är skönt att veta vart man har vissa fighters. Takanori Gomi kommer utan tvekan att försöka göra detta till en boxningsmatch. Eller boxning och boxning... Stora och inte helt manualenliga svingar, illasinnade avsikter och lite japansk samurajmentalitet är hans enda chans.  

UFCs tungviktsdivision är inte så djup som jag, naivt nog, trodde för ett halvår sedan. Med Velasquez, Carwin och Nogueira på listan över rehab-patienter är det nästan kris i 265-divisionen. Desstutom har vi en viss Brock Lesnar som vägrar delge oss tungviktsfanatiker någon information. 

I brist på riktigt relevanta tungviktsmatcher får vi nöja oss med John Madsen vs Mike Russow på UFN 24. Småfete TUF 10-deltagaren John Madsen har visserligen 4-0 i UFC och såg riktigt stark ut senast mot föredettingen Gilbert Yvel. Han har dessutom spöat killar som al Turk och Karlos Vemola. Jag hoppas innerligt att jag underskattat John Madsen, och att han kan bli en figur att räkna med i framtiden. Jag skulle vilja se Madsen vs mitt skötebarn Matt "Meathead" Mitrione snart. 

Lika småfete Mike Russow har 2-0 i UFC och knockade oväntat Todd Duffee i UFC 114. Även om Russow har 13-1 i sin MMA-karriär så känns han seg och harmlös. John Madsen borde få en ganska enkel resa den 26 mars. 

Han är nybliven fjäderviktsmästare i UFC och han är en av Zuffas mest lysande stjärnor. Ändå har han inte visat upp sina kunskaper för UFC-publiken. Det ska bli oerhört intressant att se Jose Aldo kämpa i världens största MMA-organisation. 

Aldo har 18-1 i MMA-record och 8-0 i World Extreme Cagefighting. Dessutom har han självförtroende: 

"Jag gillar inte att stanna upp och jag är aldrig nöjd. Jag tänker alltid på framtiden. Jag vill fightas tre gånger under 2011 och behålla mitt fjäderviktsbälte, för att sedan gå upp till 155 lbs och kämpa för att bli lättviktsmästare under 2012."

Jag skulle personligen vilja se Jose Aldo i lättvikt. Han är teknisk, snabb som satan och allround. Viljan och förmågan att avsluta en match har han definitivt. Jag kan se honom utgöra ett allvarligt hot mot alla nuvarande lättviktare i UFC.

Drömmatchen i lättvikt vore förstås Aldo vs Penn. Nu är Baby Jay visserligen uppe i weltervikt och harvar, med framgång för närvarande, men han kommer ju aldrig att kunna ta titeln av GSP. Det kommer troligen inte ens att bli aktuellt, och vem vill för övrigt se GSP vs Penn 3? 

Nää, Penn vs Aldo i början av 2012. I lättvikt. Vad sägs om det?