Jones vs O’Brien

På det preliminära kortet i UFC 100 såg vi obesegrade Jon Jones (9-0) vinna över ex tungviktaren Jake O’Brien med giljotinstrypning. Lätte tungviktaren "Bones" Jones tog därmed sin tredje seger i UFC men imponerar inte ett dugg på mig. Han har lång räckvidd med jabben och leker Jean Claude Van Damme i oktagonen, men hans sparkar skulle till och med min halvt blinda mormor upptäcka i tid. Låga sparkar behärskar han inte alls. Giljotinen var dessutom en tidig julklapp av O’Brien. Vissa kanske ser Jon Jones som ett framtidshopp i lätt tungvikt men jag är skeptisk. Jag har förvisso haft fel förr…

Coleman vs Bonnar

"The American Psycho" Stephan Bonnar har alltid en perifer plats i mitt hjärta efter The Ultimate Fighter 1 Finale där han krigade som aldrig förr mot Forrest Griffin. Annars har han inte levt upp till förväntningarna i UFC. Mot Mark Coleman försökte han avsluta med omaplata, triangle choke och armbar, men när ingenting fungerade var han hopplöst fast under den förhistoriske mma-legenden. Det var ingen vacker match och Coleman får endast beröm för att han ids kämpa vidare i en division där han aldrig kommer att nå toppskiktet.

Lesnar vs Mir

"He only lifts his hands two inches from your face and drops it down real fast. It's like having your little sister jump on your back and pull your hair." Det var Frank Mirs åsikt om Lesnars ground and pound. Före matchen! Det uttalandet lär han få äta upp, den gode Francisco Santos Mir III.

Jag är verkligen ambivalent när det gäller den här matchen. Jag tycker kollosalt mycket om Mir. Han har varit med länge och bevisat hur man som tungviktare trots allt kan utnyttja jiu-jitsu på en spektakulärt sätt. Efter den otäcka motorcykelolyckan i september 2004 fick han kämpa för att komma tillbaka i gammal god form. Nederlaget mot slätstrukne Marcio Cruz i UFC 57 var en snöpligt missräkning som både han och jag helst vill glömma. Med vilja och envishet tog sig Mir ändå igenom alla svårigheter och kom tillbaka till den absoluta toppen. Jag beundrar honom storligen för det. Min innerliga önskan är att Frank Mir fortsätter säga till Brock Lesnar:  "you have my belt!"

Å andra sidan har vi nu en tungviktsmästare i Brock Lesnar som det är svårt att förhålla sig till. Förutom brottningskunskaperna är han fortfarande klart begränsad i sitt tekniska kunnande och kommer aldrig att vinna en match med en gogoplata, men vad gör egentligen det? Lesnar har skakat om mma-världen med sin bångstyriga karaktär och visat att man efter endast fem mma-matcher kan utmana den förnämste av dem alla – "The Last Emperor". Någonstans måste man komma ihåg att det heter just Mixed Martial Arts och även om Brock inte blandar så många discipliner så utnyttjar han sina förmågor till fullo. Det kanske inte alltid är stor mma-konst när han uppträder, men han gör det som alla innerst inne vill och strävar efter – han vinner!