Huvudmatch # 2 när UFC fyller tresiffrigt. Superatlet mot Muay Thai. Vad kan man egentligen säga om Georges St.Pierre som inte redan är sagt? Till och börja med kan jag erkänna att det delvis var hans förtjänst att jag blev helt förtrollad av UFC. Rivaliteten och de fantastiska mötena med Matt Hughes, Matt Serra och BJ Penn gjorde att jag tog UFC till hjärtat. Tack för det Georges!

Nu är det dags för St.Pierres 15:e match i oktagonen – snacka om UFC-veteran! Det sjuka är att han bara verkar bli bättre och bättre. Mot BJ Penn senast satt jag bara och njöt och förundrades över Georges totala dominans och mångsidighet. Ett tag såg han nästan ut att leka med BJ, ungefär som en katt leker med en råtta. Hans nedtagningar och groundgame är i världsklass och detta trots att han inte har någon egentlig brottarbakgrund. Jiu-jitsu-kunskaperna är även de helt sanslösa, speciellt han guardpasseringar. Nu har inte Alves någon superavancerad guard att tala om, man hade han det skulle Georges passera lika lätt ändå. På ryggen brukar vi inte få se honom så ofta men låsen sitter där dom ska. Stående dominerar han de flesta.

En av väldigt få som kan sätta St.Pierre i obalans stående skulle kunna vara Thiago Alves. Om Alves får in en perfekt träff på hakan tidigt i matchen kan det faktiskt sluta illa för kanadensaren. Men det är det, och endast det, som kan få St.Pierre på fall. Han har garanterat inte glömt Matt Serra-debaclet och kommer därför inte att gå på en sådan enkel grej. Att hålla sig undan Alves low kicks kan i och för sig vara en god ide. De svider ordentligt efter ett tag.

Georges St.Pierre kommer säkert att göra tvärtemot vad alla förväntar sig, dvs han kommer att fightas stående mot Thiago Alves. Åtminstone till en början. Standardtipset vore att han tröttar ut Alves för att så småningom ta fighten till marken och där avgöra ungefär som med Hawaiianen. Jag tror vi kommer att bli överraskade över hur matchen utvecklar sig. Welterviktsmästaren är i vilket fall som helst fortfarande mästare när söndagsmorgonen gryr.

En perfekt kropp för mma, en sällan skådad ödmjukhet, överjävlig teknik, ett konditionsfenomen med erfarenhet och vinnarskalle. Där har vi ingredienserna som kommer att göra att Thiago Alves går gråtandes i säng när kvällen är över.

Tänk om Georges St.Pierre skulle ta och kliva upp i mellanvikt när Alves väl förpassats ut i periferin. Av alla drömmatcher ligger GSP mot Anderson Silva mycket högt på listan...

"It´s a very beautiful place to be, inside an octagon

It´s so pure

It´s so clean

There´s no illusions about it

There´s no lying in there

There´s no deceit"

// Frank Mir