Alla klarade vikten. Brock Lesnar såg vältrimmad och nästan slank ut när han vägde in på 264 pounds eller 120 kilo. Så slank som ett massivt ödeläggelse-lokomotiv nu kan se ut. Cain Velasquez nådde 244 pounds eller 111 kilo. Vi får alltså en officiell viktskillnad på nio kilo mellan grabbarna som ska slåss om tungviktsbältet. Det rapporteras att Lesnar inte bantat i någon större utsträckning inför fighten mot Velasquez, utan hållit en jämn vikt på runt 120 kilo. Allt för att inte förlora kraft och uthållighet, som kan påverkas vid en hastig viktminskning. Ett klokt val kan det visa sig, för han lär behöva all energi som går att uppbåda när han tar sig an intensive utmanaren Cain Velasquez.

Förresten; gå gärna in och rösta på den du tror vinner fighten. Omröstningen är öppen till och med söndag 03.00

Jake Shields vs Martin Kampmann - Weltervikt  

Det ska givetvis bli intressant att se hur Jake Shields klarar uppgraderingen från Strikeforce till UFC. Det borde inte bli några större problem, men man vet aldrig. Oktagonen har satt griller i huvudet på rutinerade fighters förut. Förmodligen kommer Shields att göra en stabil UFC-debut. Jag är bara lite orolig att det blir enformigt och fantasilöst. Med nedtagningar i toppklass och ett ground game som får de flesta på fall, kommer Shields att tålmodigt utmanövrera danske Kampmann. "The Hitman" har aldrig förtrollat mig, även om han har fina muay thai-tekniker och kämpaglöd till tusen. Sorry alla rödvita grannar, det blir decision-förlust för Kampmann på lördag.

Diego Sanchez vs Paulo Thiago - Weltervikt

Jag har tappat lite av min fascination för "Nightmare". Kanske för att han svajat en aning på sista tiden och inte haft den där råheten som jag gillar. Frågan är hur motiverad Diego Sanchez är i den här matchen, om han samtidigt funderar på att gå tillbaka till lättvikt? Det blir hur som helst svårtippat när han nu möter halvknepige Paulo Thiago. Brasilianaren Thiago har brutala färdigheter på de flesta områden och har spöat tunga welterviktare som Koscheck och Swick. Jag tror att Diego Sanchez kommer att försöka ramma Paulo Thiago men misslyckas. I ett ouppmärksamt ögonblick drabbas istället Sanchez av en stenhård våffla i fejset eller en genant strypning runt halsen.

Tito Ortiz vs Matt Hamill - Lätt tungvikt

Sällsam fight mellan fd. lärare och fd. elev i The Ultimate Fighter, och man undrar vad vitsen egentligen är? Tito Ortiz har jag redan hyllat och kritiserat, och just nu känner jag mest någon slags oaptitlig känsla. Jag ser en utslagen, förnedrad och eventuellt blodig värsting från Huntington Beach framför mig. Som fortfarande vägrar ge upp och som fortfarande tror på sig själv. Huvaligen. Matt Hamill har sin pålitliga brottning och sin lufsiga boxarstil, och om motståndet är tveksamt räcker det långt. Jag har svårt att se tjusningen i denna matchning. Nostalgi - nej. Tvivelaktig freakshow - ja.

Gabriel Gonzaga vs Brendan Schaub - Tungvikt 

Denna fight kan bara sluta med knockout och det känns tryggt. Inget decision-trams här inte. Orch-mannen Gonzaga eller hybriden Schaub kommer att stupa framlänges med ett dämpat dån i burmattan. Jag tror dock inte att Schaub har utvecklat det strategiska tänkande som krävs för att undertrycka en nyckfull slugger som Gonzaga. Seger för "Napao" och fluktuationerna i karriären fortsätter som förut.

Titelfight i tungvikt:

Brock Lesnar (5-1 MMA, 4-1 UFC) vs Cain Velasquez (8-0 MMA, 6-0 UFC) 

Wow! Nu är den stora dagen snart här. För mig personligen kan det inte bli mycket bättre än så här. Jag är redan nervös och obalanserad. Att försöka förutsäga matchbilden är egentligen inte så svårt. Att förutsäga vinnaren är desto mer komplicerat. Brock Lesnar har ett antal trumfkort i denna batalj. Han har gått tre titelfighter och har samlat på sig erfarenheter som kan bli värdefulla. Upp till 15 kilo kan dessutom komma att skilja mellan Lesnar och Velasquez. Drömscenariot för Lesnar är att göra som han är van vid, dvs. tjurrusa, få till en nedtagning och banka skiten ur sin motståndare. Om det blir med vanliga knytnävar eller med hammarslag kvittar nog för Brock. Han är ödesdiger när han får spela sitt eget spel. 

Cain Velasquez har en bra haka, det minns vi från Cheick Kongo-matchen. Dessutom har han bättre teknik, boxning, sparkar, jiu-jitsu och kondition än Lesnar. Cain kommer att försöka ta sig in på rätt distans, slå några snabba serier och sedan ta sig ut igen. Eventuellt avlossar Cain några av sina sinnessjukt hårda sparkar, men då måste han passa sig för double legs. Rörlighet och träffsäkerhet är nyckelord för den mexikanske utmanaren. Vi minns alla hur Brock reagerade när han fick Shane Carwins omedgörliga jättehandskar i ansiktet. Cain ska alltså sikta mot Brocks huvud och slå hårt och snabbt. Då kan han fälla den rödskäggiga rådjursjägaren. I slutändan handlar det också om att Cain till varje pris måste undvika att knycklas ihop på mattan vid burkanten. 

Om kondition skulle bli en avgörande faktor i denna fight kan det bli riktigt spännande. Oberoende av matchbilden så är Cain Velasquez den starkare i ett sådant läge. Men det är lätt att underskatta Lesnars uthållighet. Livsfarligt till och med. Han gick tre ronder mot Heath Herring utan problem, och vi har aldrig sett honom ”gassed out”, som det kallas på engelska. Är det någon som tror att matchen kommer att gå fem ronder? Inte jag i alla fall. Men skulle det bli så är det upplagt för en oangenäm afton för herr Lesnar. 

Jag hoppas att Brock Lesnar vinner! En förargelseväckande och oanständig åsikt kanske vissa tycker, men då får vi ett monstruöst dunderfreak till tungviktsmästare. Han kommer fortfarande att vara kontroversiell och omtvistad, men inte när det gäller att vara den farligaste jävel som finns. Jag gillar amerikanska superhjältar.  

Men okej, vem vinner då denna svårtippade och svulstiga kraftmätning? Cain Velasquez är förmodligen lite för komplett för Brock Lesnar. Lyckas Cain hoppa undan när det framrusande dödståget kommer, kan det mycket väl bli ”Brown Pride” som segrar. Han måste dock visa att han kan hålla sig till en gameplan, för det finns inget utrymme för utsvävningar och chansningar. Struktur, strategi och disciplin samt mod att ta steget in och avfyra skarpa missiler. Då vinner Cain Velasquez.

Mina damer och herrar – vad ni än gör, se till att inte missa den här fighten! 

Dana White diskuterar naturligtvis gärna om allt som hör till UFC 121. Dessutom talar han om sitt möte med USA:s vicepresident Joe Biden, om MMA kommer att bli en olympisk sport och lite om Frank Shamrock. 

Själv ska jag sätta mig ner och börja fila på UFC 121 - predictions. En riktig monsterutmaning som blir både knepig och intressant. 

Dagens analys blir kort, då fokus just nu ligger på lördagens fläskiga gala - UFC 121. Sjätte episoden av TUF 12 blev kompakt och rymde två riktigt sevärda men korta fighter. Känslorna mellan lagen börjar bli spända när vi kommit en bra bit in i serien. GSP och hans team kör på med avslappnad attityd och hövlighet medan Koschecks team snarare är inne på barnsligheter. Jag tror på GSP:s strategi. 

Första fighten mellan Marc Stevens och Cody McKenzie varade i ganska exakt 16 sekunder! Sedan satt Stevens fast i en giljotin och somnade kvickt. Team Koscheck hade därmed förlorat sin fjärde match. Det är alltid härligt med snabba avslut. 

Andra fighten mellan Jonathan Brookins och Sevak Magakian blev snäppet längre. Två minuter tog det för Brookins att strypa ut Magakian med en rear naked choke. Mantrat "never leave it in the hands of the judges" hade tydligen fastnat i huvudet på GSP:s killar. 

Jon "Bones" Jones kom nyligen med ett uttalande om att han vägrar möta Rashad Evans på grund av att de är vänner och träningskompisar. Även killarna i American Kickboxing Academy (Fitch, Koscheck och Swick) har varit tydliga med att de inte tänker fightas mot varandra. Jag är mycket skeptisk till den inställningen och nu ger även Dana White svar på tal. 

"It's f****** ridiculous. It's embarrassing. I think it's embarrassing to say 'I won't fight somebody because I train out of the same camp'. These guys train so hard, they put so much time and energy into it, why would you not want to fight somebody to prove you're the best in the world? It's not personal, it's business. It's the business we're in. You hear it from the AKA camp, you hear it from the Jackson camp, it drives me completely crazy, it's completely unprofessional, and it's f****** ridiculous."

Jon Jones kommer inte att möta Rashad Evans om det skulle bli aktuellt. Inte på några villkor. Därför att de är vänner. Inte ens om det gällde titeln i lätt tungvikt. Jon Jones säger absolut nej till att möta sin kompis. 

Jag är oerhört upprörd redan efter att ha läst rubriken. Är det så här det ska fungera i UFC framöver? Att två fighters till varje pris ska undvika att möta varandra bara för att de är vänner eller tränar tillsammans? Fitch vägrar möta Koscheck, Big Nog vägrar möta dos Santos, Keith Jardine sa samma sak om Rashad Evans, Anderson Silva vägrar möta Lyoto Machida, Mike Swick vägrar möta Fitch och Koscheck och så vidare och så vidare. Nu ska jag be att få vara lite förbannad, men jag är så djävla less på att höra det här snacket. Tror de att MMA är någon slags lagsport? Det kan bli rent ut sagt omöjligt att sätta ihop matcher i UFC om denna trend fortsätter. 

Carlos Condit sa faktiskt nyligen att han skulle kunna tänka sig att möta GSP, trots att de fightas i samma team. Så ska det låta och så snackar en vinnare. Condit är hädanefter ett föredöme. Dana White borde stå vid sitt ord, och därför sätta upp matcher mellan vänner och den som inte dyker upp och fightas ordentlig blir cuttad. 

Nu har jag varit arg så det räcker för ikväll. Har jag varit överdrivet upprörd tycker ni?