Photo: UFC.com

Tito Ortiz vs Matt Hamill

Jaha, hur ska man analysera detta utan att vara sarkastisk? Jag förstår inte varför Matt "The Hammer" Hamill boxas hela tiden? Han är inte särskilt duktig på just den biten. Han borde satsa på nedtagningar och brottning som han sägs behärska. Hamill har ingen skärpa, ingen finess och ingen precision. Jag tycker inte att han utvecklas. Ändå vinner han på enhälligt beslut mot Tito Ortiz.

Tito Ortiz gjorde förmodligen så gott han kunde. Han testade lite sparkar, men annars var det dåligt med uppfinningsrikedom. Han fightades helt okej och på den nivå han befinner sig nuförtiden. Det blir nog inte bättre än såhär. Jag vill inte se Tito i några fler UFC-uppdrag. Han är en stor ex-mästare och borde hitta något annat sätt att hävda sig på.

Gabriel Gonzaga vs Brendan Schaub

En till synes gammal och plattfotad Gonzaga är ingen vacker syn i oktagonen numera. Han får inte ut någonting. Visst är han fortfarande farlig om han träffar sin motpart med slag eller sparkar, men det är de flesta. Det gäller just att träffa. Om han någonsin haft en spetskompetens så är den som bortblåst vid det här laget.

Brendan "The Hybrid" Schaub visade däremot riktigt fina takter. Jag hade ordentligt fel i mina predictions. En lång snärtig jabb, hyfsade kombinationer, taktisk känsla och fysiska förutsättningar. Tungviktsdivisionen är inte så kompakt bakom "de fyra stora", Velasquez, dos Santos, Lesnar och Carwin. Brendan Schaub kan mycket väl bli en kraft att räkna med i mellanskiktet. Nu vill han möta Frank Mir och varför inte? Troligare är väl kanske att han får mäta sina krafter mot Jon Madsen, som också vann en imponerande seger mot Gilbert Yvel i UFC 121. Eller kanske Matt Mitrione? Både Schaub, Madsen och Mitrione är ju gamla TUF 10-deltagare och UFC brukar ju gilla att sätta ihop sådana matcher.   

Jake Shields vs Martin Kampmann

Jake Shields presenterades som en före detta världsmästare. Vart då undrade säkert vissa? Namnet Strikeforce ville man tydligen inte ta i sin mun från UFC:s sida. Hur som helst så är Shields ett intressant tillskott till den redan täta welterviktsdivisionen i UFC. Han såg visserligen trött och slutkörd ut på grund av viktnedgången, men han kan verkligen konsten att grisbrottas. Det är inte roligt att se alla gånger men han vinner matcher tack vare de kvalitéerna. Jag hade tippat decision-seger för Shields och så blev det. 

Det jag inte förstår är vad i helskotta Kampmann sysslade med? Han försvarade sig jättefint mot takedowns och tog sig upp på fötter med lysande teknik. Han försökte till och med strypa ut Shields ett antal gånger. Kampmann ville ju ha en stående fight, och när han väl fick det så fattades modet eller kunnandet. Varför slog han inte och varför sparkade han inte? Slarvigt! Han fick precis det han ville och tog inte chansen. Det kändes nästan som att Kampmann var nöjd med att gå tiden ut och inte förlora så stort. Sedan kan man ju undra vilken domare som dömde 29-28 till Kampmanns fördel? En prima tvekamp var det trots allt. 

Om Jake Shields blir bekväm som welterviktare och slipper cutta så mycket vikt i fortsättningen kan han säkert hålla sig i toppen länge. Om han slår GSP? Knappast. GSP har ett övertag i alldeles för många avseenden. 

   Photos: UFC.com

Diego Sanchez vs Paulo Thiago

Diego Sanchez är tillbaka. I alla fall den aggressive och småtokige Sanchez som jag gillar. Borta är dock hans galna intåg med 'Yes'-vrålandet och hans smeknamn. Tydligen vill han inte kallas "Nightmare" längre? Sanchez och Paulo Thiago bjöd på galans "Fight of the Night", och det var sannerligen en härlig tornado av både teknisk och intensiv MMA. Jag applåderar. Paulo Thiago gjorde ingen besviken men räckte inte till mot Sanchez, som vann på enhälligt beslut.  

Thiago försökte med några D'Arce chokes och diverse kvalificerad jiu-jitsu, utan att kunna fånga sin motståndare. Båda två visade för övrigt framåtanda och breda register. Sanchez verkar ha hittat tillbaka till sin brottning och sin vilja att pressa framåt. Han är underbar att se i de situationerna. Nu får vi vänta och se vad som väntar härnäst för Sanchez och Thiago. De behöver emellertid inte skämmas för detta fältslag. Riktigt underhållande.  

Åh herregud. Jag är helt slut... UFC 121 är över och vi har en ny värdig mästare i tungvikt. Till största delen var det en fantastisk gala. Några besvikelser men också några ordentligt magnifika matcher. Cain Velasquez gjorde precis allting rätt och förtjänar verkligen det här. Även om jag hellre hade sett Brock vinna, så går det inte att ta någonting ifrån Velasquez. Absolut ingenting. Han regerade totalt i buren och visade sin storhet och sin fenomenala bredd som fighter. Sjukt imponerande.

Brock Lesnar kommer förhoppningsvis tillbaka snart, såvida han inte planerar att återgå till wrestling och hämnas på The Undertaker. Skämt åsido. Brock är en krigare och kommer att återvända till oktagonen som en bättre och klokare kämpe. Hans brister som MMA-artist blev smärtsamt uppenbara men jag tror inte att den skäggige vikingen ger upp i första taget. Det vore en stor förlust för alla UFC-fans. Hans karriär har bara sett sin början. 

Fler analyser och reflektioner kommer givetvis ikväll. UFC 121 var en tvättäkta pärs och nu måste jag pusta ut en stund. 

   Photos: MMAFighting.com

Då så. Omröstningen är avslutad och frågan var helt enkelt: vem vinner titelfighten i UFC 121? Brock Lesnar eller Cain Velasquez? 45.2 % tror att Lesnar vinner medan 52.4 % tror på Velasquez. 2.4 % tippar oavgjort.

Det förvånar mig trots allt att så pass många håller Velasquez som segrare. Det finns, i all sin enkelhet, något intressant i resultatet av omröstningen. Dels tror jag att det existerar en förhoppning om att David i slutändan besegrar Goliat. Dessutom var det länge sedan vi såg en nästintill komplett tungviktare som Cain Velasquez. Hos honom faller alla bitar på plats. Tekniken, ödmjukheten och den tysta inneboende vreden. Frågan är om han kan stå emot Lesnars storlek, brottarreflexer och råstyrka? Om några timmar vet vi.