Episod fyra av TUF 12 var helt klart ett mellanavsnitt. Det blev för första gången tumult i huset och slagsmålet hängde i luften. Givetvis var Alex "Bruce Leeroy" Caceres inblandad. Massor av F-ord och massor av censur. Jag har aldrig hört så många censur-pip på så kort tid. I övrigt är det Koscheck som provocerar GSP, men GSP går smidigt undan.

Matchen mellan Kyle Watson och Andy Main blev en ganska seg show. Mycket jiu-jitsu men utan riktig fart och fläkt. Den starkare Watson drog det längsta strået och vann i rond två med en rear naked choke. Jag gillar verkligen GSPs sätt att förbereda sina fighters. Mental träning, förberedelser och peptalk. Dessutom är St-Pierre så formidabelt lugn och trygg känns det som. Nu har Kos förlorat tre raka och börjar tappa fattningen.

Det här är väldigt enkelt. Jag kommer helt sonika att lista de tio fighter som jag ser fram emot allra mest i UFCs oktagon. Vissa av matcherna är bekräftade och klara medan vissa fortfarande befinner sig på ryktesstadiet. Inga teoretiska drömmatcher alltså. Det är tio uppgörelser som får mig att dregla som en pavlovsk hund. Jag presenterar dem i tänkt kronologisk ordning. Subjektivt som satan, javisst!

6. Matt Hughes vs B.J Penn i UFC 123.

Att Hughes piskade upp Matt Serra och Renzo Gracie var kanske ingen överraskning. Men segern mot Almeida visade att den uramerikanske hillbillyn fortfarande kan. Hughes är bondstark. Penn är ute på mycket djup vatten när han återigen gör ett försök i weltervikt. 1-1 i matcher så här långt mellan oldboysen och trilogier är alltid fängslande. 

7. Georges St-Pierre vs Josh Koscheck i UFC 124.

GSP är en regelrätt maskin och given i Hall of Fame så småningom. GSP definierar modern MMA. Koscheck är ett kaxigt yrväder och har utomordentlig fysik. En fight som kan bli hur bra som helst eller hur tråkigt som helst. Jag småmyser dock alltid när GSP kliver in i buren. 

8. Shane Carwin vs Roy Nelson i UFC 125.

”The biggest hands in MMA” är ett muskelpaket med tveksam kondition. Att springa in i Carwin är likväl som att springa in i en betongvägg. Nelson har UFCs i särklass märkligaste kropp. Men man vill liksom inte hamna under den där magen. Banta-mvikt – nej tack. 

9. Jon Jones vs Ryan Bader i UFC 127.

”Bones” är en avantgardistisk och ung kampsportare. Framtidens fighter enlig vissa. Bader är... precis som en kompetent amerikansk brottare ska vara, men utan lasersvärd. En fight som UFC, av strategiska skäl, kunde ha sparat till senare, men varför spara på det goda när man kan få det på en gång? 

10. Anderson Silva vs Vitor Belfort i UFC 127.

Silva är bedrövlig och häpnadsväckande om vartannat. Release the Kraken goddammit. Han kommer att förlora förr eller senare och jag ska vördnadsfullt applådera när det händer. Belfort är en habil trotjänare inom sporten och har släppt loss sina snabba armar på sistone. Han är lite som en lunch på kinarestaurang; man vet vad man får och man gillar det, utan att direkt bli slagen med häpnad.  

De är coacher för The Ultimate Fighter 12 och de ska mötas i UFC 124. Så här säger GSP om sin kommande motståndare. 

"Jag är så glad att jag får fightas mot Josh Koscheck inför min hemmapublik. Han visade ingen respekt under inspelningen av The Ultimate Fighter, och jag sa ingenting. Den 11:e december kommer jag att svara tillbaka med mina knytnävar". 

Det har varit mycket skriverier om Diaz-bröderna ett tag. Ofta i kontroversiella sammanhang. Nu ska lillebror Nate (13-5 MMA, 8-3 UFC) av allt att döma upp och fightas mot Dong Hyun Kim.

"Stun Gun" som koreanen han kallas, har fört en relativt anonym tillvaro i UFC, trots fem fighter. Ändå har han skrapat ihop fyra segrar och faktiskt inga förluster. Matchen mot Karo Parisiyan förlorade han först, men resultatet ändrades till "No Contest" efter Parisiyans positiva dopingtest. 

Det här är väldigt enkelt. Jag kommer helt sonika att lista de tio fighter som jag ser fram emot allra mest i UFCs oktagon. Vissa av matcherna är bekräftade och klara medan vissa fortfarande befinner sig på ryktesstadiet. Inga teoretiska drömmatcher alltså. Det är tio uppgörelser som får mig att dregla som en pavlovsk hund. Jag presenterar dem i tänkt kronologisk ordning. Subjektivt som satan, javisst!

1. Dan Hardy vs Carlos Condit i UFC 120.

Hardy är en personlig favorit som senast gick titelfight mot GSP. Nu måste mohikanen bevisa att han är Englands fighter No.1 Condit var welterviktsmästare i WEC och har, med undantag av en split decision-förlust mot Kampmann i en fantastisk match, inte förlorat en fight sedan juni 2006. Räkna med en avancerad pyroteknisk uppvisning.

2. Gabriel Gonzaga vs Brendan Schaub i UFC 121.

Många betecknar Gonzaga som livsfarlig med kapacitet att slå vem som helst. Gonzaga är en nattorienterare med en pannlampa som glappar. Att tok-knocka Cro Cop med en legendarisk spark och att sätta Carwin i gungning räcker liksom inte. Schaub har drömläge att bli tagen på allvar.

3. Brock Lesnar vs Cain Velasquez i UFC 121.

Nöten i tomtegröten! Oväntat många tar inte Lesnar på allvar. Alarmerande. Kan Lesnar desarmera Velasquez finns väl inga frågetecken kvar va? Cain Velasquez är komplett. Hans tekniker är nästintill felfria. Det här blir Clash of the Titans på riktigt. Mitt psyke kanske inte klarar denna påfrestning.

4. Jake Shields vs Martin Kampmann i UFC 121.

Shields har 14 raka MMA-segrar. Förmodligen årets intressantaste förvärv till UFC. Klarar han övergången från hexagon till oktagon och kan han bli den som till sist detroniserar kung GSP? Kampmann är Nordens stora MMA-hopp just nu, men han har tyvärr en tendens att snubbla på mållinjen. Guldläge för "Hitman" om han skulle kunna överraska.

5. Quinton "Rampage" Jackson vs Lyoto Machida i UFC 123.

Are you gonna bark all day little doggie? Or are you gonna bite? Rampage har definierat begreppet MMA-värsting länge. Nu gäller det. Spela pajas eller låta raseriet gå ut över draken? Machida-eran dundrade in över oss och halva världen skulle börja träna karate, trodde man. Sedan blev det knäpptyst efter två, troligen välbehövliga, debacle mot "Shogun". Kan wax on, wax off gå in på biotoppen igen eller blir det förpassning till VHS-hörnan?

Fem kvar. Fortsättning följer...