Det ser ut som att UFC:s nye fjäderviktsmästare Jose Aldo måste stå över titelfighten som var planerad till UFC 125. Aldo skulle då ha mött Josh Grispi. Nu kommer rapporter om att Jose Aldo har en kotkompression och missar sin UFC-premiär. Tråkigt och lite ironiskt på samma gång. Aldo fick ju ta emot UFC:s första mästarbälte i fjädervikt under UFC 123.

Efter förlusten mot Karlos Vemola i UFC 123 river UFC sitt kontrakt med Seth Petruzelli. Det är faktiskt så illa att Petruzelli förlorat samtliga sina fyra UFC-fighter. Under sitt första besök i UFC mellan 2006-2007 blev det förluster mot Matt Hamill och Wilson Gouveia. 2010 fick han en ny chans bara för att torska mot Ricardo Romero och nu senast Karlos Vemola.

Mest känd är Petruzelli för segern mot Kimbo Slice i Elite XC för drygt två år sedan. Efter det fick han smeknamnet "The Kimbo Killer".

INNELISTAN

1. Baby Jay Penn. Med en chockerande 21-sekunders knockout mot Hall of Fame-Hughes i UFC 123 är en plats på Innelistan oundvikligt. Nu ställs Penn inför en mastodont-utmaning i nästa match när han möter sege brottarfantomen Jon Fitch i UFC 127.

2. Jose Aldo. Han är ny fjäderviktsmästare i UFC och har redan erhållit sitt bälte, utan att ha gått en enda UFC-fight. Aldo är verkligen inne i UFC nu.

3. George Sotiropoulos. G.S har gått från klarhet till klarhet. Han är obesegrad i UFC och har vunnit sju raka matcher. Nu ställs han mot Dennis Siver i UFC 127. Titelfighten bör snart vara inom räckhåll.

4. Rampage. Quinton Jackson går direkt från Utelistan till Innelistan. Det tar emot lite grann, men Rampage jagade, anföll och visade vinnarskalle. Det räckte för att besegra en reträttbenägen Lyoto Machida.

5. Svensk MMA. Vi är ett litet land, men har ändå lyckats producera tre UFC-fighters så här långt. Fler är garanterat på gång. Det kryllar av talanger i vårt avlånga land. Svensk MMA ligger kvar på Innelistan.

UTELISTAN

1. Poängsystemet i UFC och MMA. Godtyckligt och nyckfullt. Det finns en viss risk att vi får vänja oss vid underliga domslut i framtiden om ingen ändring sker. Vissa fighters kommer, utan någon skam i kroppen, att lära sig hur man snickrar ihop en cynisk gameplan, enbart i syfte att vinna jämna matcher. Det borgar för tråkig MMA.

2. Buande publik. En sorglig utveckling. Visserligen är biljettpriserna skyhöga och många reser långt för att se en gala. Men att bua så fort det klinchas i några sekunder är överdrivet. Någon enstaka gång kanske buandet kan vara befogat, men de allra flesta galor levererar många bra matcher och man borde vara nöjd med att uppleva en MMA-fest på plats. 

3. Stagnationen i UFC:s tungvikt. För bara ett halvår sedan såg 265-divisionen urstark ut. Nu har den utvecklingen stannat av. Känslan av fullkomligt momentum är som bortblåst. Divisionen skulle behöva bli djupare och de bästa borde matchas mer frekvent. Låt oss hoppas att våren 2011 innehåller flera grymma fighter och kanske några spännande nytillskott.

4. UFC 124. Nu kanske jag målar fan på väggen, men förutom GSP vs Koscheck är det inget upphetsande huvudkort. Endast snäppet bättre än UFC 122, och det är väl ingen tröst. Jag kan eventuellt komma att ångra att jag placerade UFC 124 på Utelistan. Jag får skylla på att det är mitt i natten och att jag är i akut behov av några timmars sammanhängande sömn.

5. Fedor Emelianenko. Vart är Fedor? Har han någon match inplanerad? Kommer Fedor och Overeem någonsin att mötas? Att han skulle ta sig till UFC innan det är dags att gå i pension känns helt orimligt i dagsläget. Jag är lite ledsen och besviken. Fedor ligger kvar på Utelistan.

Quinton Rampage Jackson såg betydligt fräschare ut än vad jag kunde ana. Han kanske inte visade upp gamla Pride-Rampage, men vi fick se en rörlighet och en aggressivitet som lyst med sin frånvaro de senaste fighterna. Han såg hungrig ut helt enkelt. Dessutom skar han av buren snyggt och gav inte Machida något utrymme att dansa runt på. Dana White är nog ganska nöjd över att Jackson vann. Nu kan UFC tjäna pengar på det enormt starka varumärket Rampage i något eller några år till. Om inte Rampage helt plötsligt bestämmer sig för att sluta förstås. Man vet aldrig med den killen.    

Det var ingen superfight vi bjöds på mellan Rampage och Machida. Jämnt och med relativt hyfsat tempo, men knappast någon klassiker. Returmatch? Nej, helst inte. Den jag inte begriper mig på är Lyoto Machida? "The Dragon" har gjort UFC:s värsta 180 graders vändning och gått från nyskapande och fängslande till att faktiskt vara trist och undvikande. Han kommer garanterat att röra sig i toppen av lätt tungvikt under lång tid, men någon publikfriande krigare är han inte längre. Den enda skarpa attack han bjöd på kom i slutet av sista ronden, och det är lite väl sent. 

Slutligen har vi dilemmat med poängsystemet. Det skapar ständigt och jämt debatt. Kriterierna för vad som ger domarpoäng är fortfarande luddiga på många områden. Ibland får jag känslan av att jag tittar på simhopp eller backhoppning. Nä, det var bättre förr. Låt killarna slåss tills domaren bryter, någon ger upp, blir knockad eller handduken kastas in. Eller låt publiken ringa in och bestämma, som i Idol. 

21 sekunder. Pang, boom och krasch. Nu är B.J Penn tillbaka och det går naturligtvis inte att vara annat än imponerad. Jag är vanligtvis ganska elak och sarkastisk mot Penn, men efter detta paradnummer får jag nog hålla en lägre profil gentemot "The Prodigy". Ett tag i alla fall. Hughes är svår att bedöma efter detta fiasko. Han vet nog inte själv hur framtiden ska arta sig. Jag hoppas att han går några matcher till. Inte för att han är min favorit, men för att han vill avsluta karriären i medvind. 

Maiquel Falcao imponerade i två ronder och Gerald Harris imponerade inte alls. Falcao visade färdigheter såväl stående som på marken. Man hade dock önskat att Falcao inte tryckt ner bromsen i rond tre. Det var bedrövligt att se hans passivitet och man fick nästan Kalib Starnes-vibbar. 

Phil Davis är inte vidare duktig på att boxas och sparkas. Risig teknik och det kommer inte att hålla mot tuffare motstånd. Som tur är har han sin brottning och där kan han hota de främsta. En oförarglig Tim Boetsch hade ingenting att komma med på marken. En sensationell modifikation av kimuran blev matchens höjdpunkt. Det är inte alla som får möjlighet att skapa en ny submission-teknik. Den nya uppfinningen ska tydligen få namnet Mr. Wonderful, efter sin upphovsman. 

Joe Lauzon började starkt och övertygade i slagväxlingarna. Tyvärr höll det bara i en rond, för sedan försvann musten. Rutinerat väntade Sotiropoulos på sin tur. Australiensaren är en bläckfisk på marken och kommer att fortsätta snärja motståndare med sina åtta armar. Scrambles, stark bas och fatala submissions är Sotiropoulos delikata recept på framgång.

Jag är av förståeliga skäl en aning frusen... Men tanken på UFC 123 gör att jag snabbt blir varm i kroppen igen. Det var en gala som levererade. Flera snygga avslut, dramatik på hög nivå och jag är mer än nöjd. Det känns så skönt att UFC är sig likt igen och det här var den bästa galan på ett bra tag. Jag njöt i tv-soffan, men när publiken buar så fort en match står lite stilla blir jag irriterad. Det är tyvärr en trend som verkar hålla i sig.

Underkortet innehöll flera explosiva matcher. Karo Parisyan har gjort sitt i UFC. Igen. Domaren bröt kanske lite tidigt, men sånt är livet och det såg inte vidare stabilt ut för "The Heat". Edson Barboza blir onekligen en lättviktare att föjla med stort intresse framöver. Vilket löfte och vilka bensparkar. Paul Kelly visade återigen att han är en äkta engelsk huligan. Det är varken stilfullt eller särskilt talangfullt, men han kan både ge och ta stryk. Matt Brown har nu tre raka förluster i UFC och bör väl inte få fortsätta? För ganska precis ett år sedan hade han tre raka vinster i oktagonen och såg lovande ut.

När det gäller huvudkortet finns egentligen hur mycket som helst att sätta tänderna i. Frågan är var man ska börja? Jag får tråkigt nog inse att jag tippat helt åt skogen. Det som såg ut att vara ett enkelt main card att förutse, gick självfallet inte som jag trodde. Samtliga fem matcher var sensationella på ett eller annat sätt. B.J Penn är förmodligen en av de gladaste killarna i MMA-världen just nu och han tog förstås priset. Det går inte att förneka hans bravad. "The Prodigy" är en trollkarl som inte alltid lyckas med sina trick. I UFC 123 trollade han dock bort allt och alla och man kan bara buga och bocka.

I morgon kommer mer utförliga studier av huvudkortet.

B.J Penn hann knappt knocka Matt Hughes förrän han fick veta att nästa match i weltervikt blir mot Jon Fitch. Uppgörelsen är tänkt att äga rum i Sydney och UFC 127. Helt plötsligt hårdnar det i toppen av welterviktsdivisionen. Vi har GSP mot Josh Koscheck i UFC 124. Därefter väntar Jake Shields på sin titelchans. Och nu vet vi att Penn och Fitch ska göra upp. Där bakom lurar också Carlos Condit och Nate Diaz. Jake Ellenberger, som ursprungligen skulle möta Fitch i UFC 126, står därmed utan motståndare för tillfället. Det är bara att konstatera att B.J Penn rör om i grytan och blåser lite liv i GSP-divisionen. Frågan är vad som nu händer med Matt Hughes?

En annan match som annonserats efter UFC 123 är George Sotiropoulos mot Dennis Siver. Det handlar såklart om att positionera sig i den absoluta toppen av lättviktsdivisionen. Även lättvikt ser ut att bli en mycket intrikat division med tanke på att vi under 2011 kommer att få besök av WEC-killarna med Ben Henderson i spetsen. Nu händer det grejer i UFC, och det är bara att tacka och ta emot.

Det börjar bli mörkt ute. Då passar det bra att ta en joggingtur, framförallt med tanke på att jag måste springa naken. Sedan ska jag skämmas lite och slutligen försöka samla mig. Jag har ännu inte sett matchen mellan Machida och Rampage.

Det här ska bli riktigt trevligt. Den beska eftersmaken från UFC 122 har sakta men säkert försvunnit och allt känns mer eller mindre gemytligt igen. Inför lördagens gala finns ett antal detaljer att hålla koll på:

Har Rampage något ess i shortsen som jag helt enkelt lyckats förbise? Och hur är det med hans mentala status? Ramage kommer på sin höjd att få ett par tillfällen att knocka Machida. Är Rampage tillräckligt på hugget för att ta dessa chanser?

Hur kommer B.J Penns gameplan att se ut? Finns det en möjlighet att han lyckas hålla fighten stående och att han till syvende och sist plockar isär Hughes med gammal hederlig boxning?

Kvällens omilda avslut kommer mellan Gerald Harris och Maiquel Falcao. Blinka helst inte alls under fighten.

Hur mycket krimskrams kommer George Sotiropoulos att ha på benen?