På lördag i Auburn Hills, Michigan, USA. På papperet en relativt lättippad gala och dessutom ett startfält som känns helt i sin ordning. Jag lär väl få äta upp det där med 'lättippad', men det förefaller väldigt okomplicerat att förutsäga de flesta matcherna på huvudkortet i skrivande stund. 

Lyoto Machida vs Quinton Rampage Jackson - lätt tungvikt

Det känns tryggt att veta att Machida kan bli knockad. Det visade Shogun med all önskvärd tydlighet. Nu tror jag inte att det kommer att upprepas mot Rampage. Det intressanta med Machida är att han gått från att vara en spännande, progressiv, oförutsägbar fighter till att bli förhållandevis variationslös på bara något år. Jag är rädd att Machida kör sin sedvanliga karate-dans och slänger iväg en och annan kombo på lördag. Det skulle vara kul att se honom explodera och visa drakmentaliteten. Jag vill se honom spruta inte bara eld, utan napalm. 

Jag tror inte på Rampage. Jag vet inte riktigt varför, men han ger intryck av att inte bry sig längre. Det finns fortfarande krut i nävarna hos Rampage, men det är snarare viljan att förnya sig och viljan att vinna som saknas. Mot en rörlig brasilian kommer han att stå sig slätt. Jag ser en ganska klar och enkel decision-seger för Lyoto Machida framför mig. 

Matt Hughes vs B.J Penn - weltervikt

Om B.J vinner det här ska jag springa naken runt kvarteret. Det är en sträcka på cirka 600 meter och till helgen ska det bli minusgrader. Nä, nu får det vara slut på raljerandet kring Penn. Han har vassare boxning och jiu-jitsu än Matt Hughes, men i dubbelmötet mot Frank Edgar syntes inte mycket till vilja och beslutsamhet. Konditionsmässigt är B.J fortfarande ett osäkert kort. Den en gång så förödande och oberäknelige Penn har tappat gnistan om du frågar mig. Jag tror att det blir omöjligt för honom att nå en titelfight i weltervikt och näst intill omöjligt i lättvikt. Om han rycker upp sig kan det eventuellt bli aktuellt i 155 lbs, och då på grund av gamla meriter. 

Matt Hughes har råstyrkan, clinchen, brottningen och självförtroendet inför denna rubber match. Han har dessutom tre raka segrar mot anständiga motståndare. Almeida-segern i UFC 117 imponerade kanske mest. Alla vet och förstår att Hughes vill ta fighten till marken och dominera från topposition. Så kommer det troligen också att bli. Penn har några få moment där han kan avgöra, men då måste han verkligen visa stake och jävlaranamma. Det troligaste är att Matt Hughes vinner ganska klart på enhälligt beslut. Risken är också stor att det inte blir så fasligt välspelat och underhållande. Jag är dock peppad. Jag sätter 100 spänn på Hughes. Någon som sätter emot? 

Gerald Harris vs Maiquel Falcao - mellanvikt

Harris är inte jättekänd för allmänheten, men han har avslutat alla sina tre UFC-fighter, och gjort det ganska distinkt till råga på allt. Brottning, kraft och ångande offensiv är hans ledstjärnor. Falcao är en brasiliansk chute-boxare som gör sin UFC-debut. Med 26-3 i bagaget, en intensiv stand up, knän och ursinnig ground and pound kan här bli kvällens skoningslösa käftsmäll. Jag tippar Harris på TKO i ett riktig buffelgruff.

Phil Davis vs Tim Boetsch - lätt tungvikt

Ännu en lättippad match. Phil "Mr Wonderful" Davis (som besegrade Alexander Gustafsson i UFC 112) bör inte ha några större problem att utmanövrera "The Barbarian" Boetsch; varken på golvet, i clinchen eller stående. Troligtvis väljer Davis att göra en grappling-historia av det hela. Det ska till någon form av hjärnsläpp från Davis sida om han tillåter Boetsch att kontrollera denna fight. En underbart skön TKO-seger i rond två för Davis, som med fyra segrar börjar bli het.  

George Sotiropoulos vs Joe Lauzon - lättvikt

Två lättviktare som har möjlighet att bjuda på kvällens fackmässigt renaste uppvisning. BJJ, energiska positionsbyten och en och annan slagduell lär stå i fokus när vi eventuellt bjuds på Fight of the Night. Om vissa av ovanstående matcher kommer att sakna subtilt och tekniskt finlir, är möjligheterna goda att denna match faller MMA-gourmeerna i smaken. Sotiropoulos har grapplingen, jabben, uthålligheten och variationsförmågan som krävs för att vinna. Inte bara denna match utan säkerligen fler i jakten på titelfight. 

Så var kvartsfinalerna avklarade. Ytterligare ett actionpackat avsnitt där två matcher klämdes in. Nu börjar vi verkligen närma oss slutet på säsongens dokusåpa.

Kyle Watson vs Aaron Wilkinson blev en enkel strategiseger för Watson. Betydligt bättre jiu-jitsu, groundgame och tålamod avgjorde saken. Wilkinson åkte i golvet efter bara 25 sekunder och tog sig aldrig upp. Watson kunde metodiskt arbeta in en rear naked choke och saken var biff. 

Mer action fick vi se i hatmatchen mellan Michael Johnson och Alex "Bruce Leeroy" Caceres. Jag måste säga att det var ganska skönt att se slyngeln Bruce Leeroy få lite pisk. Han har snackat mycket skit och försökt se häftig ut genom att göra spektakulära snurrsparkar. Sånt håller inte riktigt när det kommer till kritan. Michael Johnson dominerade matchen på det stora hela och slängde sin motståndare i backen som en trasdocka. Alex Caceres har mycket kvar att lära innan han blir en riktig MMA-artist. Att kunna brottas och försvara nedtagningar borde vara a och o för dessa killar, men inte för Caceres tydligen. 

Nu har vi bara två semifinaler kvar, och sedan den stora finalen den 4:e december. Nästa vecka blir det alltså Kyle Watson vs Jonathan Brookins och Michael Johnson vs Nam Phan. Jag tror på Brookins och Johnson i final.