Det är söndag och en perfekt dag för lite nostalgi. Jag råkade läsa den här artikeln och när jag såg matchen mellan Jeremy Bullock vs Travis Fulton drabbades jag av en ordentlig flashback. Den buren... Den känner jag igen. Den buren är nämligen ett av mina första MMA-minnen. Buren är hämtad från en MMA-organisation som heter Extreme Challenge. EXC höll sin första gala 1996 och på den tiden snackade man om NHB och Ultimate Fighting. Begreppet MMA hade inte slagit igenom på bred front ännu. Men jag minns just den buren och hur jävla brutal sporten var.  

Exakt när jag upptäckte MMA är svårt att säga. Någon gång i mitten av 90-talet var det i alla fall. Minnena från den tiden är grumliga. UFC startade ju 1993, men UFC smälte ihop med andra obskyra organisationer på den tiden och den gängse uppfattningen var att inga regler fanns. Inga regler alls! Det gick också rykten om extremt obarmhärtiga och hemliga kampsportstävlingar i Japan. Allt var insvept i charmig mystik. Men man var samtidigt livrädd. Hur faan kunde det ens vara möjligt att det fanns en kampsport utan regler? 

Tae Kwon Do-eran med Paolo Roberto, Chago och Liam Norberg hade mattats av rejält, men en och annan "kicker" kunde fortfarande observeras på gator och torg. Jean Claude van Dammes "Bloodsport" (den oklippta versionen givetvis, som fanns på VHS och hade kopierats oändligt många gånger) och "Kickboxer" (ni vet, filmen där JCVD doppar sina lim-insmetade händer i glassplitter) hade satt sina spår på näthinnan. Någon supercool kille sade att han tränat K-1 och någon annan hävdade att Shootfighting var det mäktigaste som fanns. Allt var nytt och överväldigande. 

Man ska komma ihåg att internet var en flummig science fiction-grej på den tiden. Man fick nöja sig med den lokala videobutiken och, som sagt, taffliga, piratkopierade VHS-kassetter. Rykten om skoningslösa kampsporter kunde starta och pågå i åratal. Det fanns ingen möjlighet att kolla upp sanningshalten i det som påstods. Någon kände någon som kände någon som hade lyckats hyra UFC 4. En liten men totalt livsfarlig kille hade tydligen strypt ut alla sina motståndare. Han sades vara fullkomligt bestialisk. Man var sjukt taggad och imponerad.

Man mätte självfallet olika kampsporter mot varandra på den tiden. Vissa stilar var inne och vissa var ute. Ungefär så här såg jag och mina polare på saken, och det är populärast och mest effektivt först och mesigast sist: Tae Kwon Do, Hapkido, Kendo, Ninjutsu, Kung Fu, Karate, Boxning, Jiu-jitsu, Judo, Brottning. Vilken världsuppfattning man hade!

Så såg det ut när allting startade. För mig alltså. Det var en härlig tid.

Vad händer om du blandar persiskt blod, ett årtionde av brottningserfarenhet och kylan från den svenska tundran? Tja, enligt Bloody Elbow får man Reza "Mad Dog" Madadi. På ovan nämnda internet-sajt hamnar han på plats sex över de största lättviktslöftena inom MMA. Inte illa. Till råga på allt skriver Bloody Elbow så här: 

"Madadi kommer sannolikt att få ett telefonsamtal från UFC, och om han inte får det - då gör Joe Silva inte sitt jobb". 

Blir Reza näste svensk i UFC? Det vore ju inte så dumt. Eller blir det Jycken? Eller kanske Tor, Papy eller Assan? Vad tror ni? 

Dagens nostalgivideo är hämtad från UFC 1. Den allra första UFC-galan hölls den 12:e november 1993, för nästan exakt 17 år sedan alltså. Matchen som visas är mellan Kevin Rosier och Zane Frazier. Vad ska man säga? Utvecklingen har onekligen gått framåt. Det är faktiskt lite obehagligt att se när hårtussar rycks loss och pungslag är fullt accepterat. Slutet på fighten är inte så mysig heller. Men så såg UFC ut i början. Man undrar ju dessutom om dessa två killar aldrig hört talas om begreppet 'double leg takedown'? Det verkar inte så. 

UFC var smutsigt och oputsat när det startade. Onödigt brutalt ibland också. Idag är det nästan tvärtom. Ungdomar som vill bli fighters har ofta en MMA-klubb nära till hands. Regelverket är strikt och sporten är kommersialiserad. Pengar styr och sporten är på väg in i Svenssons vardagsrum. Det jag filosoferar över idag är alltså: var det bättre förr och kommer vi att nå en punkt där MMA i dagens utformning blir slätstruket och ointressant?