Den 26:e februari ska oktagonen resa över Stilla havet och besöka soluppgångens land. UFC besöker Japan för femte gången. De tidigare galorna var UFC 15.5, UFC 23, UFC 25 och UFC 29. Vi bjuds på ett huvudkort med hela sju matcher där de flesta är av relativt högt samhällsintresse. En titelfight i lättvikt, ett gäng japaner såklart, en absurt lättippad tungviksfight och givetvis Quinton Rampage Jackson. Jag ska personligen spana ut över arenan och försöka få en skymt av Prides ande, som eventuellt svävar runt i förbittrad limbo. 

Frank Edgar vs. Ben Henderson – Titelfight i lättvikt 

Frank "The Answer" är en okrönt konung. Det finns ingen som levererar så märkvärdigt i buren och som samtidigt är så anonym och vardaglig privat. Frankie är mästare i en dreglande mardröm till division. Åtminstone ett tiotal 155-poundare slåss om tätplaceringarna i toppen. Därför är jag så överväldigad av champen. Gemene man vet att Edgar rör sig som The Flash, boxas som Sugar Ray Leonard och brottas bättre än de flesta collegehunkar. Animerat fotarbete, snillrika planer och marathonlöparkondition har gjort Edgar till en av UFC:s allra mäktigaste. 

Ben, min vän, Henderson har 3-0 i UFC och 15-2 totalt. "Smooth" är nästintill en perfekt gladiator, och efter att ha knäckt både Jim Miller och Clay Guida är det ingen tvekan om att han förtjänar en titelfight. "Bendo" vann bältet i WEC och han kan mycket väl vinna lättviktstiteln i UFC också. Benson Henderson är en stor lättviktare och han har ett tekniskt kunnande som gör många avundsjuka. Hans dilemma i denna fight blir att hänga med i det fasansfulla tempo som Edgar kan dra igång. Lill-Hendo måste hitta ett sätt att neutralisera Edgars pricksäkra in- och utboxning. Mycket talar för en makalös femrondare. Mitt tips är att Frank Edgar vinner på domslut och grabbarna tilldelas priset för kvällens bästa fight.

Quinton Jackson vs. Ryan Bader – Lätt tungvikt
Halleluja, det här är en prima matchning! Rampage är en av UFC:s allra största stjärnor, han har miljontals fans världen runt och hans betydelse för sporten går inte att ta miste på. Quinton kan skryta med 32-9 totalt och 7-3 i UFC. En Pridelegend är alltid en Pridelegend och det ska bli roligt att se hur han emottas i Japan. Rampage finns med i alla MMA-krönikor och alla historiska MMA-berättelser. Yes sir, Quinton Jackson är en legend, punkt slut. Jag ska inte orera om hans förflutna i all evighet; nu står han med ena foten i Hollywoods filmindustri och han blir inte bättre och bättre med åren. Däremot är Rampage en envis jävel som inte kastar in handduken i första taget. Stelbent manualboxning, fet kätting runt halsen, patenterat vargylande och en överdos testosteron ingår i hans avtal. Senast gick han titelfight mot Jon Jones och förlorade på submission i fjärde ronden. Det betyder att Rampage är både kapabel och respektingivande.

Ryan Bader var länge en av UFC:s största påläggskalvar. Han vann TUF 8 och galopperade genom 205-divisionen med fysbrottning och högerslägga. Sedan tog det tvärstopp mot mästaren "Bones" och därefter följde en snöplig och oförklarlig förlust mot Tito Ortiz på en giljotin. Jag anser att Ryan Bader har mycket mer att ge. Mesige Jason Brilz blev en munsbit på UFC 139 och nu är "Darth Vader" ute efter en riktigt fin skalp. Här snackar vi inte intrikata lås eller eleganta bjudningar med dyra viner. Rampage mot Bader kommer att bli en avvaktande sluggfest som slutar med att någon tuppar av. Kanske får vi se en eller annan double leg från Baders sida. Mitt tips är att Ryan Bader vinner på teknisk knockout i första ronden. Därefter annonserar Rampage Jackson sin pensionsavgång i förlustintervjun med Joe Rogan. 

Mark Hunt vs. Cheick Kongo – Tungvikt
Samoanen Hunt är K-1-legend och Pride-veteran. Därför är han självskriven i Saitama Super Arena. I UFC har han två raka segrar, men innan dess sex raka förluster. 37-årige Mark Hunt är en kvarleva från forntiden och han har inte direkt briljerat i UFC. Givetvis besitter han fortfarande någorlunda strikingkunskaper, men något progressivt markgame är det inte tal om. Mitt råd till Mark Hunt är att ladda upp med några rör extra starka Treo, för det kommer att bli en besvärlig och smärtsam kväll.

Cheick Kongo har tio segrar, fyra förluster och en oavgjord i UFC. Senast visade han rutin mot min favorit Matt Mitrione. Vi känner väl till Kongos styrkor och svagheter vid det här laget, och om han får välja står en ren kickboxningsmatch på menyn. Jag skulle dock inte bli särskilt förvånad om Cheick Guillaume Ouedraogo tar ner Hunt och bankar ut honom som en wienerschnitzel, för Mark Hunt uppskattar inte att gå särskilt djupt in i grapplingträsket, lita på mig. Kongo gör bra ifrån sig mot alla utom de absolut främsta i divisionen, och mot Hunt kommer det att bli en trygg promenadseger. Problemet för Kongo är inte Mark Hunt. Problemet är hur han ska tackla framtiden och alla starka brottare som härskar i UFC. Mitt tips inför UFC 144 är solklart: Cheick Kongo vinner på TKO i andra ronden. Att fransmannen skulle förlora finns inte på kartan.

Yoshihiro Akiyama vs. Jake Shields – Weltervikt
Judokan och tråkmånsen Akiyama har tre raka förluster i UFC och han finns bara med på kortet för att det äger rum i just Japan. Karriären hänger exceptionellt löst, för fyra raka nederlag kan nästan ingen överleva. Bara Dan Hardy... Visst kan Akiyama stöka och böka, men det finns varken utvecklingspotential eller innovativt tänkande hos den sexige asiaten.

Jake Shields kom till UFC med dunder och brak i oktober 2010. Han var mellanviktsmästare i Strikeforce, han hade 15 raka segrar i bagaget och han hade alldeles nyligen besegrat Dan Henderson. I Dana Whites imperium gick det emellertid inte så bra. Mot Martin Kampmann vann han tack vare danskens oförmåga att utnyttja situationerna, och mot GSP och Ellenberger fick han storstryk. Nu har Shields två raka motgångar och snart blir det sparken i baken om han inte levererar. Den skittråkige positionsbrottaren från Cesar Gracies camp har lönsamma submissions, men värdelös stand-up. Mitt tips är dock att Jake Shields är smartare än Akiyama och vinner på decison på grund av bättre gameplan och bättre geggbrottning. Men tro mig, jag skulle gärna se att Shields får tillbringa några år i Bellator eller någon annan farmarliga.

Yushin Okami vs. Tim Boetsch – Mellanvikt
Japanen Okami är stark, erfaren, duktig på marken och har ett välvårdat record. Men Okami är inte det minsta spännande och senast fick han dyngpisk av Anderson Silva. Likväl är "Thunder" en toppfighter som grindar på som ett väloljat maskineri. Långtråkigt, funktionellt och färglöst. Tim Boetsch är smygbra. En sån där äckligt stark grovjobbare som aldrig slutar irritera en och som harvar på med single legs och medelklassboxning. Mitt tips är att Joe Silva gjort ett bra jobb och att Yushin Okami vinner maincardets mest charmlösa transpirations-batalj på ett snortight decison.

Anthony Pettis vs. Joe Lauzon – Lättvikt
Ännu en suverän match i den division som kräver machete och handgranater för avancemang. Pettis är mest känd för sin oefterhärmliga science fiction-spark mot Ben Henderson i WEC 53. Matrix 4 nästa för Pettis? Anthony "Showtime" Pettis är ettrig som en blodtörstig mygga, fruktansvärt duktig på fötterna och ordentligt BJJ-insatt.

Joe Lauzon har aldrig varit så här nära ett internationellt genombrott. Han har 8-3 i UFC och karriären kan liknas vid nyckelpigan på Gröna Lund: upp, ner, småtrevligt, kittlande men inte alls i paritet med de allra jävligaste åkturerna. Nu är Lauzon redo för de stora attraktionerna. Fientliga submissions är hans främsta vapen. "J-Lau" är en avancerad stryp- och låsexpert i världsklass. Senast kvävde han Melvin Guillard till sömns med en obarmhärtig RNC. Det här är frustrerande svårtippat. Antingen vinner Pettis på decison eller så vinner Lauzon på sub. Mitt tips är Lauzon på armbar i rond två.