Brock Lesnar ska möta Cain Velasquez i UFC 121. Det kommer att bli helt otroligt spännande, men det är inte den matchen vi ska diskutera nu. Junior dos Santos är mer eller mindre lovad att möta vinnaren mellan Lesnar och Velasquez. Så har vi Shane Carwin som står utan motståndare för tillfället. Det har visserligen cirkulerat ett rykte om att Roy Nelson står näst på tur för den hårtslående brottar-ingenjören, men det är än så länge bara internetsurr. Jag gillar inte riktigt den idén, även om Nelson gjorde en bra fight mot dos Santos. Jag ser hellre att Carwin får möta förloraren mellan Lesnar och Velasquez. Att göra en returmatch med Lesnar och Carwin vore inte dumt, med tanke på hur nära Carwin var att slå ut mästaren i UFC 116. Och Carwin mot Velasquez får det att vattnas i munnen.

Det finns en mängd supermatcher som skulle kunna sättas ihop mellan "de fyra stora": Lesnar, Velasquez, dos Santos och Carwin. Dessutom finns det en tydlig skiljelinje i farlighet mellan dessa fyra och övriga tungviktsfältet. Av strategiska skäl finns det anledning för UFC att inte matcha dem inbördes, för att spara höjdarmatcher och för att de inte ska hamna i skuggan av varandra. Men det är en tråkig inställning och UFC behöver lite action just nu.

Vad ska då hända med Frank Mir? Antingen får han vänta tills Big Nog är frisk och kan ställa upp i en returmatch, eller så kör man helt enkelt Mir mot Nelson. Det skulle kännas fräschare att matcha Mir mot Nelson med tanke på hur seg Mir såg ut senast mot Cro Cop. En sömnig returmatch mellan Mir och Nogueira gör varken från eller till. Jag tycker heller inte att Mir är redo att kliva upp och möta någon bland "de fyra stora" ännu. Han måste bevisa att han hör hemma i toppen genom att gå in i buren och köra över nästa motståndare.   

Längre ner på rankinglistan finns Gonzaga, Kongo, Yvel och ett gäng f.d. TUF-deltagare (Schaub, Madsen och Mitrione). Det känns halvljummet och dessa killar har lång väg att vandra.   

Heja Meathead och grattis till segern mot Joey Beltran. Matt Mitrione: 3-0 MMA, 3-0 UFC! Han är fortfarande obesegrad i sin MMA-karriär och tog till råga på allt hem priset för "Fight of the Night" i UFC 119. Hur ska det här sluta?

Jag kan inte låta bli att gilla den här killen. Matt Mitrione utvecklas, och han har gjort det rejält sedan han visade upp sig för första gången i TUF 10. Hans fight mot Joey Beltran var kanske inte hämtad ur MMA-skolboken, men de visade båda på något som ibland lyser med sin frånvaro i UFCs oktagon. Jag talar om hjärta och viljan att avsluta en fight. Dessutom verkar Mitrione ha så djävla kul hela tiden och det är härligt att se. I dagens krassa MMA-verklighet lyser han upp tillvaron med sitt flin. Jag fortsätter att heja på Meathead!