Frank Mir vs Mirko Cro Cop

Tidigt i matchen blev Mir knäad i skrevet. Sedan blev han tvungen att uppsöka ett burhörn för att, ja vad då? Det såg riktigt lustigt ut och jag tror att han lade någonting till rätta. Fortsättningen av matchen blev dock inte vidare lustig. Det måste visserligen ha varit en lättnad för Mir att veta att Cro Cop aldrig skulle göra några nedtagningsförsök. Men att göra en så pass platt insats var väl inte nödvändigt? Matchen utvecklades till en helt intetsägande dust mellan två tidigare toppnamn i UFC respektive Pride.

Med en minut kvar av matchen blev helt plötsligt Cro Cop knockad av ett knä. Den sekvensen lär leva vidare i highlights av olika slag, men knocken räddade ändå inte ett av de sämre main events som UFC anordnat. Nej, det här var varken roligt eller bra. Framförallt inte för Mirko, som gav ett totalt menlöst intryck. Han har verkligen ingenting kvar att ge. Jag sitter här med väldigt blandade känslor efter Mir vs Cro Cop. Finns det egentligen någon vinnare efter denna match? Inte Mirko, absolut inte UFC och Frank Mir känns svårplacerad i tungviktsdivisionen inför framtiden. (Vinst för Mir på K.O.)

Rogerio Nogueira vs Ryan Bader 

Rond ett och rond två gick till "Darth". Bader är brottare och Bader är taktisk. Det räcker långt i UFC numera. Han vet att ett par nedtagningar ger fina domarpoäng. Dessutom håller han Lillnoggen på avstånd genom att emellanåt slunga iväg sin överhandshöger. Galans Co main event blev inte något glädjeämne att tala om. Rond tre var svårdömd med tanke på Baders nedtagningar som inte ledde någonstans. Nogueira blixtrade bara till när loppet i princip redan var kört. En slätstruken fight som hade potential att bli mäktig, men som redan fallit i glömska. (Vinst för Bader på enhälligt beslut)

Matt Serra vs Chris Lytle  

Slafsigt och hafsigt är mitt intryck av denna veterankamp. Det blev en ren boxningsmatch och Serra borde ha bytt strategi när han insåg sina tillkortakommanden som pugilist. Efter en mängd orena träffar och en massa tjurskalligt stångande inser jag att både Serra och Lytle är på väg mot ålderspension. Det här duger inte i welterviktstoppen. (Vinst för Lytle på enhälligt beslut)

Sean Sherk vs Evan Dunham

Huvudkortets klart bästa fight! Dunham är hela tiden nära att lyckas med sin giljotin, men Sherk undkommer skickligt. Sherk har gjort ett smart val och återgått till sina rötter i brottningen. Man kan säga att medan Sherk jagade double legs så jagade Dunham sin motståndares nacke. Detta utmynnade i en jämn och tempofylld kamp. Dunham var vassare i boxningsduellerna och utnyttjade sin räckvidd föredömligt. Däremot fick Sherk ut det bästa av striden på marken i form av ett gigantiskt (och då menar jag gigantiskt) cut i Dunhams ögonbryn. Sean Sherk är inte slut som artist och han förtjänade heller inte de burop som publiken överöste honom med. (Vinst för Sherk på delat beslut)

Melvin Guillard vs Jeremy Stephens

"The Young Assassin" är snabb in och ut ur duellerna. Det fanns en uppenbar knockout-varning inför denna match, men de flesta stora krokar missade. Man kunde nästan tro att luften var Stephens motståndare, då han slog jättelika hål i atmosfären. En stående fight som hettade till först mot slutet och där Guillard av och till dansade riktigt snyggt. (Vinst för Guillard på delat beslut)

Sammanfattningsvis kan jag inte rekommendera någon att hyra rullen UFC 119. Möjligtvis om man redan sett allt annat i videobutiken.   

Grattis alla MMA-fans som haft möjlighet att se UFC 119. Hur var galan? Levde den upp till förväntningarna eller är ni besvikna? Här sitter alltså en frustrerad MMA-bloggare och väntar på att en viss internetsida ska lägga upp en viss idrottsgala. Analyser, tankar och synpunkter kommer givetvis så snart evenemanget är konsumerat. Jag ruggigt peppad!