Dana White ställde nyligen upp på en så kallad Q&A inför UFC 124, där han besvarade alla möjliga frågor från fans. Dana passade också på att skriva autografer, ta bilder med beundrare och UFC-farbrorn hade allmänt hög mysfaktor. Här följer några av de svar och åsikter han förmedlade. 

Dana kan tänka sig att signa Jason "Mayhem" Miller när hans kontrakt löper ut med Strikeforce. 

Domaren Steve Mazzagatti borde inte ens få titta på MMA och än mindre döma matcher. 

Paul "Semtex" Daley kommer aldrig att fightas i UFC igen. Aldrig någonsin. På inga villkor. Nej nej nej. 

Alistair Overeem är en trevligt kille, men han hör inte hemma på någon topp 10-ranking för MMA. 

Det kan mycket väl hända att vi får se en returmatch mellan Brock Lesnar och Shane Carwin i framtiden. 

Dana tycker att MMA borde bli en olympisk sport och han tror också att så kan bli fallet. Dock inte inom överskådlig framtid. 

Mr. White fick frågan vem som egentligen sätter ihop matcher i UFC, dvs vem eller vilka som sköter matchmakingen. Han svarade att förutom Joe Silva, så är det bara han själv och Lorenzo Fertitta som är inblandade i processen. 

När det kommer till Fedor-läget så kan Dana rapportera att det inte finns något att rapportera. Inget nytt på den fronten alltså. Tyvärr. 

INNELISTAN

1. Senaste Strikeforcegalan. Säga vad man vill om matchningarna, men med fyra distinkta avslut på huvudkortet går det knappast att förneka underhållningsvärdet hos Scott Cokers skötebarn. En kväll där Strikeforce fick piska storebrorsan UFC på fingrarna. 

2. Jonathan Brookins. Han gick obesegrad genom The Ultimate Fighter 12 och han har basvarorna som gör en matnyttig fighter. Tillsammans med giljotinmästaren Cody McKenzie och Nam Phan får han nu vänja sig vid att ha ljusstarka spotlights riktade mot sig.  

3. Dan Henderson. Lawler, Bigfoot och Daley stod alla för extravaganta framträdanden i lördagens Strikeforcegala. Men alla kan inte hamna på den åtråvärda Innelistan. Hendo har en kämpaglöd som aldrig slocknar och en skärpa i handskarna som borde göra dagens MMA-ungdom gröna av avund. Härnäst kniper han förhoppningsvis bältet i lätt tungvikt från Feijão. 

4. Chael Sonnen. Den här utnämningen kan verka ologisk och allmänt besynnerlig, men folk har en tendens att glömma och snart är Sonnen tillbaka i UFC. Hans eventuella uppsåt och skuld är inte klarlagda och går heller inte att bedöma på ett objektivt och rättvist sätt för oss åskådare. Jag är dock rätt säker på att UFC kommer att dingla ett märgfyllt köttben framför Sonnen när han återvänder till den gallerinhägnade gladiatorarenan. Antingen i form av en spektakulär motståndare eller som coach i The Ultimate Fighter 13.

5. B.J. Penn. Hawaiianen ligger kvar på Innelistan. Mest för att folk fortfarande snackar om ödeläggelsen av Matt Hughes. Men också för att han skapar oro genom sin hotande jokerstatus i weltervikten. Jag har dessutom förlöjligat den gamle mästaren vid flera tillfällen och är skyldig honom en liten ursäkt.

UTELISTAN

1. Poängsystemet för UFC och MMA. Efter domardebaclet i matchen mellan Nam Phan och Leonard Garcia ligger poängsystemet säkert kvar på Utelistan.

2. UFC 124. Jag går helt enkelt inte igång på merparten av huvudkortet, och inte på underkortet heller för den delen. Undantaget är förstås GSP vs Koscheck. Det blir en nagelbitare, men annars är jag inte inspirerad. Hoppas det vänder när helgen närmar sig.

3. Josh Koscheck. Vissa kanske tycker att det skulle vara fräscht och välbehövligt med en ny mästare i weltervikt. Jag är inte en av dem. GSP kommer att förlora förr eller senare, men det får inte bli på lördag och inte mot bufflige Kos. Då gråter jag mig till sömns. Koscheck har varken personligheten eller spetskompetensen som krävs för att axla mästarrollen.

4. Min egen bortskämdhet. Hur kommer det sig att jag gnäller på galor som UFC 124? Jag borde kanske vara nöjd över att vara frisk och få uppleva alla fina MMA-stunder som UFC mfl. bjuder på. Vad gjorde jag egentligen innan jag upptäckte MMA?

5. Lyoto Machida. Nu har han förlorat två matcher i rad. Det har varit tyst om Karate Kid sedan Rampage-fighten. Jag har sällan varit med om en kille som först höjs till skyarna för sin banbrytande stil och sedan, inom loppet av ett par matcher, anses vara en långtråkig och stereotyp fighter. Jag skulle vilja se hur han klarar sig mot t.ex Jon Jones?

Det blir som bekant ingen match mellan ärkerivalerna Nick Diaz och Jason "Mayhem" Miller. Hela historien är en bisarr soppa som är komisk, tragisk och jäkligt underhållande på samma gång. Incidenten som kallas "The Nashville Brawl" är en modern klassiker i MMA-sammanhang. Ett liknande slagsmål lär vi inte få se i en bur med någon form av självaktning under överskådlig framtid.

Diaz och Miller kunde hur som helst inte komma överens om en vikt som passade båda, och därmed sköts planerna i sank. "Mayhem" slåss ju normalt i mellanvikt och Diaz i weltervikt. Miller lär ha sagt följande om att fightas i 178 lbs:

"Det är befängt. Jag skulle behöva träna en massa bögig triathlon för att klara den vikten. Jag är inte Lance Armstrong."

Förr eller senare lär vi nog få se Diaz och Miller mötas. Allt annat vore en stor sensation och en stor förlust för alla som uppskattar intriger. Strikeforce skulle dessutom dra in fina slantar genom att sätta ihop den fighten.

Nu vill Nick Diaz manager, Cesar Gracie, se Paul Daley som motståndare till Diaz istället. Och varför inte? Det är egentligen den enda welterviktsfight som är rimlig och framförallt relevant. Diaz är mästare och Daley är den enda som i dagsläget kan utgöra ett verkligt hot. Daley införskaffade helt säkert en stor portion respekt när han demolerade Scott Smith i lördagens gala. Med den knocken i färskt minne borde till och med Nick Diaz känna sig lite skraj.

Diego Sanchez möter Martin Kampmann på UFC on Versus 3 den 3:e mars. En perfekt matchning i welterviktsdivisionen. Kampmann kommer från en förlust mot Jake Shields i en match där Kampmann borde ha vunnit om han hållit sig till en bättre gameplan.

Diego Sanchez gjorde en oväntat god insats mot Paulo Thiago i UFC 121, och vann på ett sätt som gör att man vill se mycket mer av den före detta mardrömmen i weltervikt. Jag behöver väl inte säga att det här är en viktig fight i en annars ganska tät division, där många vill uppåt och framåt. Jag behöver troligen inte säga vem jag håller på heller...

Det har hettat till i UFC:s mellanviktsdivision. 185lbs var och är Anderson Silva, men när Chael Sonnen skakade Silva i titelfighten i UFC 117 insåg man att kungen är dödlig och kan störtas. Alla minns ju efterspelet från den matchen, nämligen att Sonnen åkte på en dopingavstängning. Nu vet vi att Chael Sonnen kommer att vara klar för match i början av mars 2011. 

Ett litet ordkrig har pågått ett tag mellan Sonnen och en annan Silva, Wanderlei. Man går naturligtvis runt och funderar vem Chael Sonnen kommer att få möta i sin första match efter avstängningen? Kan det kanske bli Yxmördaren? 

Sedan vet vi att Michael Bisping ska möta Jorge Rivera i UFC 127. Men Demian Maia, som nyligen sopade banan med Kendall Grove, har lagt sig i leken. Detta har gjort Riveras manager nervös, för Rivera vill givetvis inte mista chansen att spöa britternas kaxige gunstling. Ett litet triangeldrama kan komma att utvecklas där. 

I övrigt har vi Anderson Silva vs Belfort på gång i UFC 126, Chris Leben vs Brian Stann i UFC 125 och Yushin Okami som väntar tålmodigt på sin titelmatch. Där bakom finns också några hungriga gäddor i vassen i form av Alan Belcher, C.B Dollaway och naturligtvis den evige utmanaren Nate Marquardt. UFC:s mellanvikt börjar äntligen likna en riktig division.  

Det kanske är lite väl tidigt att summera det gångna MMA-året. Videos som denna brukar ju dyka upp mellan jul och nyår i samband med diverse olika krönikor. Men det är svårt att stå emot en kavalkad av de fläskigaste avsluten från 2010. En perfekt avrundning på kvällen, eller en trivsam start på dagen. 

Det har, som vanligt höll jag på att säga, stormat kring ett domslut. Den här gången gällde det fjäderviktsmatchen mellan Nam Phan och Leonard Garcia. Jag kan inte annat än att hålla med om att domarna gjorde fel som gav Garcia segern. Om TUF 12-prospektet Phan hade bättre precision och snyggare tekniker så gav åtminstone Garcia allt, vilket till slut resulterade i Fight of the Night-stipendiet.

Johny Hendrick vs Rick Story kom aldrig riktigt till skott. Det handlade mest om positionering i klincharbetet och låsta lägen. Följaktligen blev det kvällens anonymaste fight där Rick Story tog hem ett svagt beslut. 

Demian Maia fortsätter att visa vilken enorm grappler och jiu-jitsu-fackman han är. Jag tycker inte heller att han är så dålig stående som många påstår. Mot divisionens bästa räcker Maias boxning dock inte till, det vet vi. Kendall Grove gnetar på i gamla fotspår, och det känns inte som att han utvecklas. Hans resistans mot nedtagningar och hans submissionförsvar är stundtals lysande, men det finns för lite anfallstekniker i hans repertoar. Han borde kunna utnyttja sin räckvidd bättre. I och med denna klara seger rör sig Maia återigen mot toppen av mellanviktsdivisionen. 

Det är sällan välvårdat och propert när Stephan Bonnar stökar runt i buren. Inte heller denna gång, mot en hårt kämpande men förhållandevis andefattig Igor Pokrajac. Bonnar slår, köttar och tampas oförtrutet och Pokrajac försöker hålla jämna steg utan att lyckas. Ingen match man kommer att minnas, varken om två år eller om två dagar. 

Vem skulle bli säsongens Ultimate Fighter och få det åtråvärda UFC-kontraktet? Förutsättningarna var ganska enkla med Johnson som den bättre strikern och Brookins som den bättre grapplern. Jag trodde att Brookins skulle lyckas klättra upp på Johnsons rygg och strypa ut honom. Så blev det inte. Vi fick istället se en kille i blond kalufs som är ohyggligt trygg i sin brottning, och som söker single legs så ofta han bara kan. Brookins fick sin trofé, men han är bara ytterligare en i ledet av markkämpar utan riktigt sylvass egg.