Det är mycket Strikeforce just nu. Turerna kring Fedor Emelianenko och hans nästa match har varit många. Just nu verkar det som att Antonio "Bigfoot" Silva blir näste motståndare i februari. 

Fedor vs Silva skulle kunna vara den första matchen i en tungviktsturnering som Strikeforce planerar att dra igång. Det skulle i så fall, enligt ryktena, handla om en åttamannaturnering i tre faser; kvartsfinal, semifinal och slutligen en final. Att köra hela turneringen under en och samma gala är otänkbart, så troligen sprids matcherna ut över åtminstone tre event. 

De matcher som det ryktas om i dagsläget är Fedor Emelianenko vs Antonio Silva, Fabricio Werdum vs Sergei Kharitonov, Josh Barnett vs Brett Rogers och Alistair Overeem vs Andrei Arlovski. 

Observera att ingenting är officiellt ännu och bilden visar endast ett tänkbart scenario. Men spännande skulle det vara om detta blir verklighet. Frågan är vad som händer med vinnaren av en sådan turnering? Blir han ny tungviktsmästare i Strikeforce, eller kan Overeem förlora under turneringens gång och ändå behålla bältet? 

Detta blir ett filosofiskt inlägg och i bästa fall ett trevande försök att spekulera om framtiden. Jag kan inte låta bli att då och då fundera på utvecklingen för MMA. Hur länge kan sporten fortsätta att växa? Hur länge kommer publiken att vara trogen? Hur ser UFC i synnerhet och MMA i allmänhet ut om tio år? Om 30 år?

Om UFC var ett börsnoterat företag och någon frågade mig om köp- eller säljråd skulle jag troligen vara något försiktig i min rekommendation att köpa. Kursen kan säkert fortsätta stiga något eller några år till, men inte hur länge som helst! Det förstår även den som aldrig sysslat med någon form av aktiehandel. Man behöver inte ha ett fullt utvecklat katastroftänkande för att inse att det kommer att vända förr eller senare. Till det sämre. Frågan är om det är en fullständig kollaps eller en sakta nedåtgående trend som väntar?

För 15 år sedan var MMA ett ord jag aldrig uttalat. En tanke jag aldrig tänkt. För tio år sedan var MMA något som fanns borta i USA och som fortfarande hade en gåtfull och till viss del obskyr aura runt sig. Inte en sport utan en företeelse som var rå, brutal och lite intressant. Shootfighting-killarna snackade ibland om att ta steget över till MMA. Det lät läskigt men samtidigt attraktivt på något sjukt sätt.

För cirka fem år sedan gick MMA från underground till mainstream. UFC slog igenom med dunder och brak och succéprogrammet The Ultimate Fighter, med klassikern Griffin vs Bonnar, drog definitivt sitt strå till stacken. På en tidsaxel befann vi oss någonstans vid UFC 52 då det började hända saker. Jag vågar nästan sticka ut hakan och påstå att just UFC 52 var vändpunkten. Chuck Liddell och Matt Hughes hade lagt världen för sina fötter och GSP och Anderson väntade på att slå igenom. UFC började bli respekterat. 

Idag känner varenda kotte till UFC. Från ungarna i fjärde klass till moster Gertrud på damfriseringen. Alla har sett eller hört talas om fenomenet från USA. Många rynkar visserligen på näsan, men de vet fortfarande ungefär vad det handlar om. Det finns UFC på X-box och Playstation och garanterat finns det någon iPhone-app med UFC-tema att ladda ner. Media skriver om MMA, och snart täcker väl Aftonbladet varenda gala. MMA sänds i svensk tv, och inte på några udda tider mitt i natten längre. UFC och MMA har med kraft trängt in i de svenska vardagsrummen.

Alla minns vi pokerboomen för fem-sex år sedan. Från att ha varit en undanskymd och ljusskygg dobbleriverksamhet blev poker helt plötsligt något som alla sysslade med. Folk slutade jobba och började lira online-poker. Små och medelstora gäng samlades lite överallt och spelade om hundralappar. Tv gav det nya kortspelet massor av utrymme. Texas Hold'em ersatte Finns i sjön och Vändtia över en natt. Ken Leenaard, Johan Storåkers och Martin de Knijff kandiderade i princip till Järringpriset. Vad hände sedan? Pokern försvann sakta men säkert från tv-tablåerna och de gemytliga spelkvällarna med grabbgänget upphörde. Endast de riktigt inbitna håller på än idag. Är det så MMA kommer att sluta?

Ett solskensalternativ (?) är förstås att MMA fortsätter etableringen och slutligen konkurrerar med hockey, fotboll och andra stora folksporter. På midsommarafton dansar man kring stången, grillar lite och lattjar runt i en hemmabyggd oktagon. Både morfar och lille Willian 6 år leker med tekniker som superman punch, sprawl, turtle position och omaplata.

Den dystopiska visionen är att MMA-publiken till slut blir likgiltig och blasé. Sporten har blivit för välputsad och renhårig och man söker sig till något med mer action, dramatik och brutalitet. Mystiken är borta och alla med krav på omedelbar tillfredsställelse börjar söka nya kickar. Kampsport har funnits i evigheter och kommer givetvis att fortsätta locka. Men i vilken form? Kan det måhända bli så att nya varianter av MMA tar över i framtiden, där man lagt till, ändrat och uppfunnit nya sätt att slåss på?

Det svänger snabbt i MMA-världen. För ungefär ett dygn sedan florerade uppgifter om att Alistair Overeems motståndare i Dynamite!! 2010 skulle bli Bobby Lashley. Så verkar det inte bli. Lashleys camp säger att det inte finns tillräckligt med tid till förberedelser.

Spekulationerna är naturligtvis i full gång. Vem blir Overeems motståndare?