Det har, som vanligt höll jag på att säga, stormat kring ett domslut. Den här gången gällde det fjäderviktsmatchen mellan Nam Phan och Leonard Garcia. Jag kan inte annat än att hålla med om att domarna gjorde fel som gav Garcia segern. Om TUF 12-prospektet Phan hade bättre precision och snyggare tekniker så gav åtminstone Garcia allt, vilket till slut resulterade i Fight of the Night-stipendiet.

Johny Hendrick vs Rick Story kom aldrig riktigt till skott. Det handlade mest om positionering i klincharbetet och låsta lägen. Följaktligen blev det kvällens anonymaste fight där Rick Story tog hem ett svagt beslut. 

Demian Maia fortsätter att visa vilken enorm grappler och jiu-jitsu-fackman han är. Jag tycker inte heller att han är så dålig stående som många påstår. Mot divisionens bästa räcker Maias boxning dock inte till, det vet vi. Kendall Grove gnetar på i gamla fotspår, och det känns inte som att han utvecklas. Hans resistans mot nedtagningar och hans submissionförsvar är stundtals lysande, men det finns för lite anfallstekniker i hans repertoar. Han borde kunna utnyttja sin räckvidd bättre. I och med denna klara seger rör sig Maia återigen mot toppen av mellanviktsdivisionen. 

Det är sällan välvårdat och propert när Stephan Bonnar stökar runt i buren. Inte heller denna gång, mot en hårt kämpande men förhållandevis andefattig Igor Pokrajac. Bonnar slår, köttar och tampas oförtrutet och Pokrajac försöker hålla jämna steg utan att lyckas. Ingen match man kommer att minnas, varken om två år eller om två dagar. 

Vem skulle bli säsongens Ultimate Fighter och få det åtråvärda UFC-kontraktet? Förutsättningarna var ganska enkla med Johnson som den bättre strikern och Brookins som den bättre grapplern. Jag trodde att Brookins skulle lyckas klättra upp på Johnsons rygg och strypa ut honom. Så blev det inte. Vi fick istället se en kille i blond kalufs som är ohyggligt trygg i sin brottning, och som söker single legs så ofta han bara kan. Brookins fick sin trofé, men han är bara ytterligare en i ledet av markkämpar utan riktigt sylvass egg. 

Även om jag är sent ute måste jag skriva några rader om helgens galor. Det var bråda tider för MMA-fans med både UFC och Strikeforce på dagordningen. Man skulle kunna göra miljoner liknelser om UFC vs Strikeforce; middag på den Gyldene Freden mot snabblunch på McDonalds, Beethovens pastoralsymfoni mot Smurfhits, Lars von Triers 'Europa' mot Rambo 2. Ja, ni fattar. Nu till Strikeforce-galan. 

Benji Radach vs Ovince St. Preux var ingen jämn matchning direkt. GSP, förlåt OSP ska det vara, fullkomligt belägrade sin motståndare och domaren hade otaliga tillfällen att stoppa slakten. Att grabbarna fick gå tiden ut var minst sagt onödigt. Även om Radach återhämtade sig i tredje ronden fick vi en föraning om hur Strikeforce-kvällen skulle se ut. 

Antonio Silva vs Mike Kyle blev ungefär det frosseri av aga som man kunde förvänta sig. Den ohyggligt mycket lättare Kyle hade sin chans i första ronden, och det var mycket nära att han skulle ha nattat Silva med ground and pound. Sedan kom Bigfoots storlek att avgöra matchen. En sak är säker; man vill ogärna hamna under den besten. Med Sakuraba-inspirerade dubbelnävar släppte Antonio Silva loss sin vrede och mosade Mike Kyle. 

Robbie Lawler vs Matt Lindland. Cirka 15 sekunder in i matchen förstod man att Lindlands skallben skulle få en jobbig kväll. Han fightas med hakan rakt upp i vädret. Oklokt mot en slugger som Lawler. Efter endast 50 sekunder blev just den hakan träffad. Ordentligt. Jag är oroligt för Matt Lindlands hjärna. Han blev liggande länge efter den knocken, och vi har tyvärr sett det förut, mot Vitor Belfort i Affliction bland annat. Man ska vara rädd om sitt huvud, och snart bör nog Lindland fundera på att dra sig tillbaka. Kvällens knock trodde man då...

Paul Daley vs Scott Smith kom inte helt överraskande att bjuda på kvällens knockout. Om man slår upp ordet 'knockout' i ett internet-lexikon kan man eventuellt få se en gif-bild av Daleys praktträff. Det gamla talesättet "han föll som en fura" kom sannerligen väl till pass efter denna match. Daley är giftig och explosiv, men vi vet att han har problem mot skickliga brottare à la Josh Koscheck. 

Dan Henderson vs Renato "Babalu" Sobral var kvällens huvudmatch och blev en värdig avslutning på en KO-baserad MMA-afton. Jävlar vad han imponerade den gamle Hendo. Jag blev riktigt förvånad över hans aggressivitet och hans träffsäkra finish. Om vi bortser ifrån den försmädliga förlusten i mellanvikt mot Jake Shields i april, så har inte Hendo torskat sedan han mötte Anderson Silva i UFC 82. Det här var en vitamininjektion för mig och en väckarklocka för alla som eventuellt trodde att Henderson var på väg utför.    

Alla som missade Battle of Botnia 3: Ice Rage kan andas ut. På fredag kl. 21.45 sänder TV4 Sport galan från Gammliahallen. Även om resultaten är kända vid det här laget är det trevligt att norrländsk MMA i hamnar i rampljuset för en stund.