Så där ja. Förhoppningsvis har man gjort allt som går att göra inför nattens drabbning i Montreal. Nu återstår endast att ta ett djup andetag och dyka ner i den kalla vattenkälla som går under namnet UFC 124. Mina förväntningar är skyhöga. Kanske inte på kortet i allmänhet, men på huvudattraktionen som ska bära upp hela spektaklet. 

Många dömer ut Josh Koscheck på förhand och anser att han är mer eller mindre chanslös. Så ser inte jag på situationen. Visserligen har jag tippat GSP som segrare, men vi vet alla hur den nyckfulla MMA-världen ibland fungerar. Om Kos skulle lyckas landa en överhandsbomb och vinna, hur kommer han då att agera inför 23.000 hysteriska lönnlöv? Med ödmjukhet eller med uppstudsighet? Förhoppningsvis hamnar vi aldrig i det läget...

UFC har släppt introt till UFC 124 för ovanlighetens skull. Se, njut, ladda upp och kom i stämning. Ställ fram chips, läsk eller kanske öl. Glöm inte servetter om det onämnbara skulle inträffa. Vi har nått det som kallas Point of No Return. The age of men is over. The time of the Orc has come.

Quarterfinals
Peter Aerts defeated Mighty Mo via first-round KO
Semmy Schilt def. Kyotaro via unanimous decision
Gokhan Saki def. Daniel Ghita via split decision (extension round)
Alistair Overeem def. Tyrone Sprong via unanimous decision

Semifinal
Peter Aerts def. Semmy Schilt via majority decision
Alistair Overeem def. Gokhan Saki via first-round TKO

Final
Alistair Overeem def. Peter Aerts via first-round TKO

Förutom huvudmatchen mellan GSP och Koscheck, som jag tidigare analyserat, finns ett antal detaljer att hålla ögonen på när det blir dags för gala i Kanada.

Matchen mellan Stefan Struve och Sean McCorkle har föregåtts av ett oväntat hetsigt skitsnacksrace. Skyskrapan har redan visat prov på sin hårdhet innanför hönsnätet, och kämpat med bravur mot tuffingar som Junior dos Santos och Roy Nelson. Struve har också försökt sig på konststycket att måla om oktagonmattan med sitt eget blod. Holländaren är inte bara extremt lång utan rackarns hård också. Nu är det upp till Sean "Big Sexy" McCorkle att bevisa att han kan mer än att bara snacka goja.

Jim Miller har vunnit sina fem senaste matcher och har 7-1 i UFC. Den enda förlusten kom mot titelkandidaten Gray Maynard på decision. Om Miller vinner mot obesegrade Charles Oliveira (14-0 MMA, 2-0 UFC) på lördag, ligger han mycket högt på rankinglistorna. Det luktar snart fight om förste utmanare till brett läderbälte med utsmyckning.

Vinnaren av TUF 6, Mac Danzig, måste vinna mot Joe "Daddy" Stevenson. Så är det bara. Annars törs jag nästan lova att UFC kapar honom vid fotknölarna. Det är lite do or die för fyrabarnspappan också, i alla fall om han vill behålla någon form av relevans i lättviktsdivisionen.

Thiago Alves hyllas ständigt och jämt för sina muay thai-förmågor. Mot GSP och Jon Fitch lyste denna prestanda med sin frånvaro. Alves reducerades i en handvändning till en kille som saknar gedigen brottarbas. Nu möter han återigen en mattrullare, dock inte i klass med GSP och Fitch. Om Pitbullen Alves får utrymme att krossa och fördärva med sparkar, knän och tassar kommer han att bli ett svårbemästrat farthinder för smygfarlige John Howard. PS. Thiago Alves klarade vikten. Kors i taket!

Huvudkort

Georges St-Pierre (170) vs Josh Koscheck (169)
Stefan Struve (253) vs Sean McCorkle (264)
Jim Miller (155) vs Charles Oliveira (153.5)
Joe Stevenson (155.5) vs Mac Danzig (156)
Thiago Alves (171) vs John Howard (171)

Underkort

Dustin Hazelett (155) vs Mark Bocek (155.5)
Rafael Natal (185) vs Jesse Bongfeldt (180.5)
Matt Riddle (170.5) vs Sean Pierson (170.5)
Dan Miller (184.5) vs Joe Doerksen (185.5)
Ricardo Almeida (170.5) vs T.J Grant (170)
John Makdessi (155) vs Pat Audinwood (156)

Vi bjuds oftast på fenomenala intervjuer när Ariel Helwani är i farten. Det är fantastiskt att höra när Dana White snackar om att GSP är 100 gånger kändare än vad Wayne Gretzky någonsin var. Han har visserligen en poäng när det gäller att internet inte fanns på den tiden, men på det stora hela har han naturligtvis fel. Eller har han möjligtvis rätt?

I den andra intervjun visar GSP äntligen lite känslor. Han ser fruktansvärt fokuserad och beslutsam ut när han pratar om Josh Koscheck. Underbart att se. 

En haka, ett elastiskt burgolv, en urgammal form av kraftmätning där greker och romare satt standarden och en ihopdiktad dokusåpa-fejd kommer att stå i fokus på lördag och Quebec-publiken torde sitta på nålar när världens bästa welterviktare i MMA ska utses.

Jag känner ingen som håller på Josh Koscheck. Den blonderade vildbasen från American Kickboxing Academy är allmänt nederlagstippad, men jag tror att han gnuggar händerna i smyg och njuter av underdog-stämpeln. Det är hemmasonen som har pressen på sig, och att förlora inför 23.000 ylande kanadicker är ingen avundsvärd situation att befinna sig i.

En förhandsanalys av GSP vs Koscheck måste innehålla nyckelorden hatmatch, överhandshöger, markkontroll, psyke, dagsform, mental förberedelse, strategi och tålamod. Någonstans i den mixen ligger sannolikt lösningen på pusslet. Det är väldigt få som överhuvudtaget diskuterar möjligheten att fysik, kondition och BJJ blir utslagsgivande.

Att GSP:s haka skulle vara ömtåligare än någon annans anser jag vara rent nonsens. Detta påstående bottnar enbart i det faktum att Matt Serra lyckades sänka GSP i UFC 69. Det finns ingen konsensus inom MMA-världen som säger att GSP skulle vara knockoutvänligare än vem som helst. Jag tror däremot att det som kommer att avgöra helgens titelfight är förmågan att utnyttja minimala öppningar.

Så till mitt tips. Någon gång i tredje eller fjärde ronden tappar Josh Koscheck koncentrationen och faller offer för en double leg. Med övermänsklig brottarbas tar sig GSP till side control och vräker armbågar över Kos. Någonstans i den röran hittar mästaren en oåterkallelig armbar. Klapp klapp och Georges St-Pierre regerar vidare, löjligt överlägsen, självskriven i Hall of Fame och med en sällsam nyutkommen utväxt på bröstet som påminner om ett stålmannenmärke.

Det är inte bara Diego Sanchez och Martin Kampmann som kommer att göra upp på UFC:s "lilla" event den 3:e mars. Killen det har blåst en del kring på slutet, Maiquel Falcao, möter enligt uppgift Alessio Sakara.

Falcao figurerade nyligen i en del skumma sammanhang, men problemen tycks ha löst sig och Falcao är fri och redo att fightas. Hans motståndare, Alessio Sakara, fick i sista sekunden dra sig ur den tänkta matchen mot Jorge Rivera i UFC 122 på grund av förkylning. Rivera gick ju sedan och norpade åt sig Michael Bisping lagom till UFC 127.

Ytterligare en fight på UFC on Versus 3 förväntas bli C.B. Dollaway mot Mark Munoz.