På lördag är det äntligen dags för final. Strikeforces långdragna tungviktsturnering ska få ett slut och det är på tiden. Projektet som var storslaget och fascinerande när det presenterades för drygt 18 månader sedan, är nu reducerat till en märklig parentes i MMA-historien. Det har naturligtvis tagit alldeles för långt tid att färdigställa hela jippot, och turneringskänslan gick förlorad för länge sedan. Men vi har likafullt en spännande tungviktsfinal att se fram emot. Dessutom är Sverige representerat på huvudkortet i form av Christoffer Spång. 

Josh Barnett vs. Daniel Cormier – Grand Prix Final
Oavsett vad man anser om tungviktsturneringen som helhet, så är det här en match man inte bör missa. Josh Barnett är en levande legend som fortfarande håller världsklass. Han har varit med sedan urminnes tider, han har varit tungviktsmästare i UFC och han har fightats i Pride. "The Warmaster", som Barnett numera kallas, kan skryta med åtta raka segrar för tillfället och 31-5 totalt i karriären.

Josh Barnetts styrkor som MMA-fighter är hans ändamålsenliga brottning, hans submissions och förmågan att slå ut folk med ground and pound. Barnett har dominerat Brett Rogers och Sergei Kharitonov i tungviktsturneringens kvarts- respektive semifinal, och jag måste säga att han sett oväntat stark ut. Jag vill se Josh Barnett i UFC innan året är slut, oavsett hur det går på lördag. 

Daniel Cormier är en dekorerad brottare som deltog i olympiska spelen 2004. I MMA-sammanhang har han 9-0 och han blev Alistair Overeems ersättare i tungviktsturneringens semifinal. Förutom den solida brottarbakgrunden har Cormier radikal knockoutkraft i nävarna. 

Jag tror på följande scenario: Daniel Cormier kommer att försöka hitta utrymme för sin kraftfulla boxning medan Josh Barnetts mål är att få ett överläge på marken. Nyckelorden i denna final är erfarenhet och tålamod. Barnett har mött allt och alla, och även om han inte är någon utpräglad boxare så vet han hur man handskas med en hungrig nykomling. Mitt tips är att Josh Barnett väntar in rätt läge, tar matchen till marken och avslutar med en armbar i andra ronden. 

Gilbert Melendez vs. Josh Thomson – Titelfight i lättvikt
Melendez är en oerhört begåvad fighter och håller honom som en av de bästa i världen. "El Niño" har visserligen bjudit på ett antal minnesvärda ögonblick i Strikeforce, men nu börjar jag tycka att han är redo att matchas mot lättviktstoppen i UFC. Det finns inte så mycket mer att hämta i Strikeforce för Melendez. Okej, en tredje och sista fight mot Josh Thomson kanske är motiverad trots allt. Det står 1-1 i matcher, Thomson är en kvalitetsfighter och ett bälte står på spel. Det kan bli sevärt. Mitt tips är att Melendez vinner på domslut i en relativt jämn och kickboxningsbaserad actionrökare. 

Rafael Cavalcante vs. Mike Kyle – Lätt tungvikt 
Mycket talar för att denna kraftmätning tar slut redan i första ronden. Jag har svårt att tro något annat när två aggressiva sluggers drabbar samman i en prestigefylld returmatch. När de möttes första gången vann Kyle på knockout. Matchbilden på lördag bör se ut ungefär så här: "Feijão" kommer att söka klinch, använda knän och leta eventuella möjligheter för nedtagning och GNP. Mike Kyle vill utnyttja sin snabbhet och sin pricksäkra boxning. Mitt tips är att "Feijão" Cavalcante får revansch och segrar via TKO i första ronden.

   

I morgon är det dags för UFC on Fuel 3. Galan, som även kallas Korean Zombie vs. Poirier, går av stapeln på en tisdag för ovanlighetens skull. UFC arrangerar en av de mest anonyma galorna i mannaminne och jag är medelmåttigt inspirerad. Jag skall tippa några av matcherna och jag ska göra det extremt kortfattat.   

Chan Sung Jung har imponerat på sistone med en twister-submission mot Leonard Garcia och en sju sekunders-knockout mot Mark Hominick. Det är ohyggligt fina meriter. På andra sidan buren står Dustin Poirier som är minst lika bra som Jung på lås och kickboxning. Om inte bättre. En bra matchning i fjädervikt. Poirier har fyra raka i UFC och mitt tips är att han vinner mot Korean Zombie på domslut. 

Donald Cerrone har varit glödhet de senaste åren. Senast förlorade han dock på decision mot Nate Diaz. Nu blir det striker mot striker när Cerrone möter hårdhudade Jeremy Stephens. Cerrone har bättre teknik överlag medan Stephens glänser på jävlaranamma-fronten. Mitt tips är att Cowboy Cerrone vinner på submission i andra ronden.

Både Jason MacDonald och Tom Lawlor befinner sig en bra bit ifrån mellanviktstoppen. Jag har svårt att se hur någon av dem ska kunna bli riktigt relevant i framtiden. I denna match kommer MacDonald att spöa Lawlor på submission i tredje ronden. Via rear naked choke. 

Amir Sadollah vann TUF 7, men han har haft svårt att leva upp till hypen. Det saknas något i Sadollahs game för att han ska bli en världsfighter. Mot Jorge Lopez bör han kunna vinna på domslut med hjälp av stabilt nedtagningsförsvar och extravagant thaiboxning. 



Jörgen Kruth gör sin UFC-debut mot Cyrille Diabate på en gala i England den 29:e september. Allt enligt Expressen! Kruth skulle egentligen ha fightats i Globen, men föll bort på grund av en skada. Jag är rejält nyfiken på hur Jörgen kommer att lyckas i UFC. Vad tror ni?    

I onsdags firade UFC - En Blogg om Ultimate Fighting Championship och MMA treårsjubileum. Den 9:e maj 2009 klockan 22:49 startade jag denna blogg, utan att egentligen ha några konkreta planer. Och utan att egentligen ha några journalistiska erfarenheter. Det enda jag visste då var att jag hade ett brinnande MMA-intresse.

Det har hänt mycket sedan dess. I dagsläget har det blivit 796 inlägg, en jäkla massa text och ett antal jobberbjudanden. Och framförallt; det är fortfarande fantastiskt roligt att skriva om MMA. Jag hoppas att du fortsätter läsa, för jag kommer att fortsätta skriva. TACK för att du läser mina inlägg!   

Matt Mitrione vs. Rob Broughton – UFC on Fox 4 den 4:e augusti
Matt Mitrione är numera en välkänd karaktär i UFC:s tungviktsdivision. Han började karriären i TUF 10: The Heavyweights där han åkte ut i kvartsfinalen. Därefter tog han, till mångas förvåning, fem raka segrar i buren, och Mitrione visade med eftertryck att han var en kraft att räkna med. Det riktiga eldprovet kom mot Cheick Kongo på UFC 137. I den matchen tydliggjordes "Meatheads” brist på erfarenhet och han förlorade via enhälligt domslut. Nu ska "Meathead" duellera för att påbörja en ny segersvit. För motståndet står britten Rob Broughton från Wolfslair-teamet. Doldisen Broughton har två raka förluster i UFC och måste alltså vinna på UFC on Fox 4. En trevlig tungviktsfight där jag håller Matt Mitrione som tämligen klar favorit. 

Rick Story vs. Papy Abedi – UFC on FX: Maynard vs. Guida den 22:a juni 
Förutsättningarna för Papy är väldigt enkla; han måste vinna för att få stanna kvar i UFC. Det är naturligtvis en besvärlig situation för vår svenske welterviktare. Redan i UFC-debuten ställdes Papy mot tufft motstånd i form av Thiago Alves. Därefter hade Papy chansen på hemmaplan mot James Head. Nu har Papy två raka förluster och i juni är det bara seger som gäller. Tyvärr är det starke Rick Story som står på andra sidan oktagonen. "The Horror" kommer även han från två raka förluster, men innan dess hade Story sex raka UFC-segrar mot bland annat Johny Hendricks och Thiago Alves. Det här kommer inte att bli lätt för Papy Abedi.

Thiago Alves vs. Siyar Bahadurzada – UFC 149 den 21:a juli 
"Pitbull" har haft några besvärliga år. Sommaren 2009 utmanade han GSP om welterviktsbältet, men sedan dess har han förlorat tre av fem matcher. Senast slarvade Thiago Alves bort en seger när han fångades i en giljotin av Martin Kampmann. Alves möter den spännande Siyar Bahadurzada från Afghanistan/Nederländerna. Siyar minns vi från UFC Sweden där han knockade Paulo Thiago efter 42 sekunder. Det här är en stilmässigt intressant matchning där kickboxning kommer att vara en central ingrediens. Frågan är om någon av dem kommer att gå för nedtagning?  

Kvällens sämsta detalj
Det här är en bagatell, men det hemska Fox-introt med robotar som slåss är inte fräscht. Tankarna går osökt till världens sämsta tv-program "Monster knockouts" som går på TV4 Sport. Snälla Fox, ta bort den infantila Transformers-imagen. De flesta som kollar på UFC är vuxna människor. 

Kvällens vildhjärna
Alan Belcher hoppade bokstavligt talat ner i lejongropen när han bestämde sig för att leka med Palhares på marken. Modigt, dumdristigt och underbart kaxigt. Sådana fighters uppskattar jag. Belcher har fyra raka segrar nu och snacket om titelfight är inte långt borta. Dessutom lärde jag mig en ny BJJ-teknik: banana spliten.

Kvällens hatkärlek
Jag gillar ingen av Diaz-bröderna. Men jag kan inte låta bli att gå igång på deras provokativa stil. Nate var helt fenomenal i lördags. Riktigt skarp. För fyra år sedan avskydde jag bröderna Diaz, nu står jag och vacklar, och ni som läser min blogg 2016 kommer antagligen att märka att jag då blivit ett Diaz-fan. Hardcore style. Den som lever får se. 

Kvällens ställningstagande 
Kommentatorn Joe Rogan blir ständigt kritiserad av MMA-journalister. Rogan sägs vara för personlig, för elak, för partisk, för pårökt och för plump. Senast fick han kritik för sina anmärkningar om Jim Millers tunga (när Miller blev utstrypt av Nate Diaz). So what, säger jag! Han älskar MMA och han är insatt. MMA är en sport där personliga åsikter är A och O. Att Rogan extraknäcker som programledare för larviga Fear Factor stör mig lite, men på det stora hela diggar jag killen. Är jag ensam om det? 

Kvällens trötthetspris
Det går till mig, TXS. Jag brukar nästan alltid kolla på underkortet. Denna gång har jag dock inte hunnit på grund av jobb, jobb, träning och för lite sömn. All work and no play makes TXS a dull boy.

Kvällens frågetecken
Att ge Johny Hendricks en titelmatch känns orimligt just nu. Jag har svårt att sätta fingret på hur bra den där Hendricks egentligen är? I lördags tillfogade han Koscheck en och annan ansiktsdefekt, men hela prestationen var långt ifrån imponerande. Jag tror till och med att Hendricks själv var en smula överraskad att han vann matchen. Låt Hendricks möta vinnaren mellan Ellenberger vs. Kampmann, dvs. Ellenberger. 

Kvällens striker
Lavar Johnson ser bra ut i klinchen och i vilda läderstormar. Hans markförsvar är däremot häpnadsväckande ineffektivt. Man måste röra sig i underläge, och Johnson ska nog tacka gudarna att Pat Barry inte är en BJJ-virtuos. Lavar Johnson har kraft och snabbhet i sina händer. Jag skulle dock bli väldigt förvånad om han lyckas avancera in i topp-tio-sammanhang.

Huvudkortet på UFC on Fox 3 var mycket bra. Jag gillar sändningarna på Fox, förutom den där Transformers-liknande animationen som dyker upp ibland. Vi fick se några ordentliga styrkebesked och jag är mäkta imponerad av åtminstone två av kvällens fighters. Vi tar och analyserar vad som hände i East Rutherford, New Jersey. 

Nate Diaz vs. Jim Miller
Jag skrev tidigare att lillebror Diaz inte är mästarmaterial. Det står jag fast vid, även om jag inte är lika bergsäker som tidigare. Man kan inte bli annat än överväldigad av Stockton-grabbens prestation. Nate har länge levt i skuggan av Nick, men det är definitivt slut med det från och med nu. Diaz boxning är provocerande, svårhanterlig och träffsäker. Hans haka är av yppersta kvalitet och hans clinch och nedtagningsförsvar håller hög nivå. Dessutom behärskar han brasiliansk jiu-jitsu bättre än de flesta. Diaz är inte komplett, men när han får utrymme har han den sortens tekniker som kan förbrylla alla i 155 pounds.

Nu ska Nate Diaz möta vinnaren mellan Ben Henderson och Frank Edgar. Det är förståeligt ur ett publikfriande perspektiv och helt okej för mig. Vi vet sedan tidigare att Diaz har problem med starka brottare, men man begår tydligen ett stort misstag om man räknar ut Nathan Diaz på förhand. Jag kan emellertid tycka att en match mot Anthony Pettis hade varit på sin plats innan en titelmatch blir aktuell. 

Josh Koscheck vs. Johny Hendricks
Som väntat blev det en jämn och sluggerbetonad tillställning mellan dessa welterviktare. Jag är verkligen inte imponerad på något plan. Hendricks kom ingenstans med sina nedtagningsförsök och boxningen var lättläst, fantasilös och nästan desperat. Koschecks ansikte var visserligen sargat, vilket tyder på att Hendricks träffade ordentligt vid några tillfällen. Men mer än så var det inte. Domarna dömde split decision till Hendricks fördel. Jag håller inte med. I och med nedtagningen i slutet av tredje ronden tycker jag att vågskålen vägde över för Kos. 

Den här matchen bevisade egentligen bara två saker; att Koscheck är i hopplös limbo och att Johny Hendricks inte är redo för en titelmatch. Jag hoppas att UFC inser detta och testar "Big Rig" ytterligare. En match mellan Hendricks och vinnaren av Ellenberger vs. Kampmann ser jag nästan som en självklarhet.

Rousimar Palhares vs. Alan Belcher 
Tillsammans med Nate Diaz var Alan Belcher galans lysande stjärna. Detta var ännu ett bevis på att mellanvikts-divisionen lever och frodas. Nu är det dags att ta fram superlativen och låta dem hagla likt konfetti över Belcher. En sådan djärv och potent insats hade jag inte väntat mig av "The Talent". Man måste vara en självmordspilot för att gå in i benlåsdueller med Palhares, men Belcher använde teknik och självförtroende för att slingra sig ut. 

Vi fick se några märkliga och intressanta markpositioner i början av matchen, och man kan bara berömma Belcher för hans kreativitet. Det här var en stor seger för MMA-talangen från Biloxi, Mississippi. Jag lyfter på hatten för hans oresonliga avslut med ground and pound. Nu finns det mängder av roliga matcher att göra med Alan Belcher. Jag ser två alternativ framför mig, och tippar därför att han får möta vinnaren mellan Michael Bisping vs. Tim Boetsch eller vinnaren mellan Mark Muñoz vs. Chris Weidman. 

Pat Barry vs. Lavar Johnson 
Underhållande tungviktsaction där Barry försökte tappert med lowkicks, slagattacker, marktekniker som mount, sidecontrol, knee on belly och americana. Allt utan större framgång. Det var istället store Lavar Johnson som sakta men säkert tog kommandot med sina Scudmissiler till slag. Johnson är inte alls bekväm i underläge på marken, submissionförsvaret verkar rudimentärt och det kan bli tufft mot divisionens skickliga brottare. Men när han får pressa motståndaren mot buren med sina uppercuts och smattrande haymakers är han hänsynslös som en rumänsk envåldshärskare. Jag skulle vilja se Lavar Johnson mot Shane Carwin eller mot vinnaren av Hunt vs. Struve. 

På lördag den 5:e maj ska vi kolla på UFC on Fox 3. Galan som går i New Jersey har fyra matcher på huvudkortet och samtliga är högintressanta. Jag ska försöka förutsäga hur det kommer att gå.

Nate Diaz vs. Jim Miller – Lättvikt 
Här bjuds vi på ett regelrätt smörgåsbord: två toppfighters i 155 pounds, avig boxning, excellent jiu-jitsu med rötter i Sydamerika och brottardriv. Rent stilmässigt är det en genialisk idé att matcha Diaz och Miller mot varandra. De är extremt olika på många plan, men de delar kärleken till att strypa och låsa ut sina motståndare. 

Nick Diaz (15-7 MMA) har åkt Vilda Musen i resultatlistorna de senaste åren. Just nu har han två raka segrar i UFC och en vinst på lördag ger honom en titelfight enligt Dana White. Jag har aldrig sett Diaz som mästarmaterial, men han har trots allt en mängd tekniker som är i världsklass. Jim Miller (21-3 MMA) har däremot varit väldigt nära en titelfight, och hans tre förluster i karriären har kommit på decision och mot toppmotstånd. Senast visade han suverän styrka när han submittade Melvin Guillard i första ronden. Det här är inte lättippat alls. 

Nate Diaz har fördelar i räckvidd och avståndsboxning, Jim Miller har bättre brottning och när det gäller BJJ är de svinbra båda två. Miller kommer med största sannolikhet att slugga sig in på halvdistans, söka lägen för nedtagningar, bibehålla säkra toppositioner och arbeta metodiskt på marken. Diaz är livsfarlig när han får utrymme att jobba ostört med sina långa armar och ben, och allt detta vet givetvis Miller. Mitt tips är att Jim Miller vinner på domslut, genom att brottas strategiskt och undvika farliga placeringar. 

Josh Koscheck vs. Johny Hendricks – Weltervikt 
Killarna är lika som bär när det gäller fightingstil. Stabil brottarbas och feta överhandssläggor är det som gäller. Kos har jobbat sig tillbaka efter utskåpningen mot GSP på UFC 124. Nu har han två raka segrar, men frågan är hur ljus hans framtid är i weltervikt? Hendricks tog en gigantisk skalp när han knockade Jon Fitch efter tolv sekunder på UFC 141. Nu har Dana White lovat att Hendricks får en titelmatch om han vinner över Kos. Det finns en viss risk att killarna neutraliserar varandra, och att vi får se en segdragen boxarhistoria utan avslut. Men det kan också gå precis tvärtom. Mitt tips är att Johny Hendricks knockar Koscheck i första ronden.

Alan Belcher vs. Rousimar Palhares – Mellanvikt 
I denna match möts två jokrar i mellanvikten. Båda har tre raka vinster och ligger högt på rankingen. Belcher har dragits med skador de senaste åren och han har fallit lite i glömska. Men "The Talent" är mångsidig i buren och det ska bli spännande att se vart han står. På lördag kommer han troligen att vilja boxas så mycket som möjligt. Palhares är ett BJJ-fenomen och alla känner till hans magiska trick – heelhooken. Jag gissar att vi kommer att få se en omväxlande matchbild där Belcher jagar slagdueller och Palhares siktar på grappling i största allmänhet. Mitt tips är att Palhares plockar hem tonvis med domarpoäng genom sin energiska brottning och vinner på domslut. 

Pat Barry vs. Lavar Johnson – Tungvikt 
Både Barry och Johnson befinner sig en bra bit ifrån tungviktstoppen. Vid det här laget behöver Barry en seger för att inte bli totalt akterseglad. Han är snabb och har kraftfull kickboxning, men känns något endimensionell. Lavar Johnson från Strikeforce är bäst i stående sammanhang och i UFC-debuten knockade han Joey Beltran. Det här kan gå åt båda hållen och troligtvis tar det slut ganska tidigt. Mitt tips är att Pat Barry vinner på TKO i andra ronden.   

Hector Lombard vs. Brian Stann – UFC on Fox 4 den 4:e augusti
Den här ambitiösa mellanviktsmatchen är helt i min smak. Exakt vad jag hoppats på och förutspått. Lombard från Bellator har inte förlorat sedan 2006 och hans totala MMA-record på 31-2-1 är sällsynt tjusigt. Den som får äran att välkomna Lombard till oktagonen är Brian Stann. Stann såg vi senast på UFC Sweden där han klubbade ner Alessio Sakara. Både Lombard och Stann är kraftfulla strikers, och det här mötet är viktigt för mellanviktstoppen. Precis så här ska en slipsten dras Joe Silva.

Shogun Rua vs. Thiago Silva – UFC 149 den 21:a juli
Om föregående matchning var perfekt, så är jag mer tveksam till denna. Den känns skev på något sätt, även om två hungriga brasilianare aldrig är fel. Shogun kommer från en av världshistoriens bästa matcher mot Dan Henderson, medan Thiago Silva gjorde en knappt godkänd insats mot Alexander Gustafsson i Globen. Shogun bör ta hem detta med sin rörlighet. 

Lyoto Machida vs. Ryan Bader – UFC on Fox 4 den 4:e augusti
En fight som är totalt fel och totalt rätt på samma gång. Lyoto kommer från en förlust medan Bader kommer från två raka segrar. Jag är mycket osäker på "The Dragons" status för tillfället. Mot Rampage borde han givetvis ha vunnit, och det japansk-brasilianska pusslet är löst för länge sedan. Nu är det dags för Lyoto Machida att plocka fram något spännande ur rockärmen. Ryan Bader ångar på, och han har demonterat Rampage och Jason Brilz på sistone. Tyvärr är förlusten mot Tito Ortiz fastetsad på min näthinna. Viktigt, ganska kul och hyfsat lättippat. Eller hur?

Travis Browne vs. Ben Rothwell – UFC on Fox 4 den 4:e augusti 
Allt som har med tungvikt att göra är trevligt. Nästan allt i alla fall. Browne och Rothwell kan mycket väl bjuda på en sevärd sluggfest. Browne såg obeveklig ut när han manglade sönder Chad Griggs på UFC 145. Det var "Hapas" bästa insats i oktagonen, vid sidan av stålmannenslaget mot Stefan Struve. Ben Rothwell var visserligen vältränad och taggad när han mötte Brendan Schaub senast, men det finns något i "Big Bens" fightingstil som skriker desperation. Alla som tror på Rothwell i den här matchen får en glass.



Frågan på allas läppar just nu är: vem får Alexander Gustafsson möta nästa gång? De flesta lätta tungviktare är som bekant upptagna. Lediga för tillfället är Rashad Evans, Little Nog, Phil Davis, Stephan Bonnar och...Rampage. Ett långsökt alternativ skulle kunna vara vinnaren mellan Forrest Griffin och Tito Ortiz. Jag gissar dock Antonio Rogerio Nogueira tätt följt av "The American Psycho". Vad tror ni?