Kvällens gentleman
Brian Stann nattade Alessio Sakara för att sedan självmant sluta slå. Det var inget tvivel om saken. Sakara slumrade till i någon halvsekund och Stann visste att matchen var över. Det var ädelt av "All American", men samtidigt är jag lite kluven kring hela principen. Det är domaren som ska avgöra när matchen är slut. Inte de som fightas. I det här fallet hade Stann visserligen helt rätt.

Kvällens snabbis
Det tog 42 sekunder för Siyar Bahadurzada att sjunga en vaggvisa för Paulo Thiago, och det var tur att Globens jumbotroner visade händelsen i repris. Jag råkade blinka.

Kvällens stiligaste man
Ett pris som oavkortat går till ringannonsören Bruce Buffer. På tv ser han alltid oklanderlig ut, men i verkligheten är han om möjligt ännu tjusigare. Jag hade nöjet att beskåda Buffer på mycket nära håll och han ser nästan ut som en vaxdocka. Inte ett hårstrå ligger fel på den mannens huvud. Proffsig, brunbränd, sminkad och snofsig till tusen. Nästintill overklig.

Kvällens hejaramsa 
Det var galet tryck på Globens läktare. Jag måste dock erkänna att jag blev lite förvånad när publiken körde igång med "slå han på käften"-ramsan. I efterhand känns det hur självklart som helst, men jag hajade faktiskt till när den gamla hockeyharangen hördes för första gången under kvällen. 

Kvällens fuling   
James Head stod upp mot Sveriges cigarrökande hårding och vann på ett övertygande sätt. Att sedan knuffa Papy Abedi var både respektlöst och totalt onödigt. 

Kvällens trevligaste MMA-stjärna 
Det var många kända MMA-ansikten som rörde sig i Globen under lördagskvällen. Dana White, Lorenzo Fertitta, Tito Ortiz, Bruce Buffer och Jacob ”Stitch” Duran för att nämna några. Alla var glada, hälsade på publiken och ställde upp på fotografering. Mest sympatisk av alla var emellertid legenden B.J Penn. När nästan alla i publiken lämnat arenan stod B.J fortfarande nere vid oktagonen och skakade hand med fans som dröjt sig kvar. Sånt gillar jag. Inga divafasoner där inte. 

Kvällens bottennapp
Snooze-festen mellan Cyrille Diabate och Jörgen Kruths ersättare Tom DeBlass var inget vidare. Då passade jag på att gå en sväng. Mest för att kolla in Globens wc-faciliteter samt köpa något att dricka. Jag hittade abnorma köer för att inhandla folköl för 50 spänn. Nej tack. 

Kvällens besvikelse
En utmärkelse som tyvärr går till en svensk fighter. Papy Abedi hade hemmaplan och fick möta ett relativt okänt namn i form av amerikanske James Head. Papy behövde verkligen en seger och ett uppsving efter förlusten mot Thiago Alves. Men det såg aldrig särskilt bra ut för ”Makambo”. Resultatlöst arbete i överläge, trötta svingar och risigt submissionförsvar håller inte. Folk har fått sparken från UFC för mindre. 

Kvällens brottare
Reza Madadi vann sin UFC-debut och för det ska han tacka sin räddningsplanka - brottningen. I de stående momenten har ”Mad dog” en hel del att öva på. Men nu sitter Reza säkert ett tag till och det ska bli intressant att se hur han klarar sig i UFC:s omfångsrika lättviktsdivision. 

Kvällens kung
Alexander Gustafsson regerade i lördags och Ericsson Globe Arena var hans slott. Alla andra var undersåtar. Nu har Alex fem raka segrar i UFC:s lätta tungvikt och han är på riktigt med i tätstriden, tillsammans med killar som Lyoto Machida och Shogun Rua. Hur mäktigt är inte det?       

UFC Sweden är över och det har blivit dags att summera den gångna helgens matcher. Huvudet är sprängfyllt av intryck och öronen värker fortfarande en aning efter att ha utsatts för Globens högtalarsystem. Alla vet såklart hur det gick för Alex & Co vid det här laget. Senare kommer en krönika om UFC Sweden mm, men vi börjar i vanlig ordning med en analys av det som hände i oktagonen i lördags. Huvudmatchen först. 

Alexander Gustafsson vs. Thiago Silva 
Vart ska man börja egentligen? En huvudmatch med Alexander Gustafsson i Globen är ju som hämtat ur en sagobok. En publik i extas, en kokande arena, en ljudnivå på gränsen till smärtsam och en svensk hjälte. Förutsättningarna var perfekta. Alex gjorde det mesta rätt i denna kraftmätning mot kuslige Thiago Silva. Efter en nedslagning tidigt i första ronden visste jublet inga gränser. Alex höll i taktpinnen matchen igenom och utnyttjade sin räckvidd, uppercuts, bensparkar, frontkicks och urtjusiga slagkombinationer för att pressa tillbaka brasilianaren. Men det som imponerade mest var ändå Gustafssons fotarbete och rörlighet. Han rör sig som en fjäderviktare och jämförelserna med Jon Jones är inte alls befängda. 

Från läktarplats gav jag alla tre ronder till Gustafsson. Efter att ha sett om matchen i lugn och ro ändrar jag inte min åsikt. Att en domare gav en rond till Silva spelar ingen större roll. Alex insats var helgjuten och nu vet alla vem "The Mauler" är. Visst hade man önskat att Alex fått avsluta Silva, men det kan också vara nyttig att gå en hel match och vinna på strategisk överlägsenhet. Det här var faktiskt Alex första domslut i karriären. 

Thiago Silva hade endast någon enstaka sekvens där han lyckades skära av buren, komma på halvdistans och gå till attack. Mer än så var det inte. Det var svensk dominans på samtliga plan, och nu undrar alla vem som står på tur för Alexander Gustafsson. Det finns ett flertal alternativ enligt mig, men jag ska be att få återkomma i ämnet. Just nu njuter jag bara av minnena från Globen och det faktum att Alex är en av världens bästa MMA-fighters.

Det finns så oerhört mycket mer att säga om UFC Sweden. I’ll be back.  

Om ungefär 19 timmar drar UFC Sweden igång. Det är ta mig tusan på riktigt och det känns både overkligt och nervpirrande på samma gång. Oavsett om man följer galan från Globens proppfulla läktare eller från tv-soffan, kommer det här att bli en folkfest. För alla MMA-anhängare är den 14:e april ett viktigt datum. Sverige och världlskass-MMA är sammansvetsade från och med nu. 

Jag ser med nyfikenhet fram emot alla matcher som galan har att bjuda på. Men att se ett fullsatt Globen som kokar av positiv energi kommer att bli minst lika givande. Jag ser faktiskt fram emot att bara sitta på läktaren och storögt titta mig omkring. Senast jag besökte den jättelika golfbollen var på en Metallica-konsert. Det känns som ett sekel sedan. Nu är förstärkarna och gitarrerna utbytta mot gummimatta och stålbur. James Hetfield och Lars Ulrich har ersatts av Alexander Gustafsson och Thiago Silva. Ett ganska trevligt scenskifte. 

Jag ser till och med fram emot att se publiken förväntansfullt strömma in i Globen, och jag ser fram emot att se publiken lämna arenan. Förhoppningsvis nöjda, belåtna och upprymda. Jag ser fram emot att betrakta en demonstration av det bästa som finns inom svensk MMA. Låt oss visa Sverige och världen att MMA är fantastisk sport. Vi gör det här till en enastående kväll och sätter Sverige på oktagonkartan.

Det finns massor av smått och gott att längta till, förutom själva matcherna förstås. Bruce Buffers välkomsthälsning på svenska, Papys tokrippade mage, Sakaras brutala ryggtavla, Rezas galna entusiasm och inte minst ca. 15.000 glada MMA-fans. Förhoppningsvis slipper vi se Thiago Silvas mördande segergest. Men ett foto på GSP ska jag ha till varje pris. Det här ska bli kul, men nu måste jag sluta, för snart går flyget söderut.  

Fyra svenska fighters ska slåss under förmatcherna på UFC Sweden i Globen. Det skulle egentligen ha varit fem, men Jörgen Kruth är skadad och vi hoppas givetvis att han kommer tillbaka och gör oktagonpremiär så småningom. Vi tar en liten titt på matcherna där Papy, Magnus, Reza och Besam är inblandade. 

Papy Abedi vs. James Head – Weltervikt
Abedi fick en vansinnigt tuff UFC-debut mot den rutinerade muay thai-maskinen Thiago Alves på UFC 138. En debut som slutade med en nedslagen och utstrypt svensk-kongoles. Nu är det en revanschsugen Papy som äntrar buren i Globen. Abedi har alltid en judo-överraskning i skjortärmen, även om vi kanske känner honom bäst som ett hårdhänt, urstarkt muskelberg med aggressiv sluggermentalitet. James Head är en amerikansk tuffing med både grappling och boxning i ådrorna. Sin första match i UFC förlorade han mot TUF 11-deltagaren Nick Ring. Man kan knappast säga att James Head imponerade skiten ur någon med det framträdandet. Mitt tips är att Papy Abedi släpper loss all tänkbar vrede och energi på lördag, vilket kommer att resultera i en knockoutseger i första ronden. Inget finlir och inga krusiduller – bara gasen i botten och ilsken bulldozer-inställning. 

Magnus Cedenblad vs. Francis Carmont – Mellanvikt 
"Jycken" är en populär kille som synts förhållandevis mycket i media. Med humor, öppenhjärtlighet och ett fantastiskt smeknamn har Magnus blivit en förgrundsfigur inom svensk MMA. Jyckens fördelar som fighter är hans längd, räckvidd och förmågan att behålla topposition. Från överläge sätter han gärna och skickligt diverse submissions. Men Magnus har också ett instinktivt driv, envis styrka i klinchen samt förbättrad standup. Francis Carmont är även han en stor rackare och tränar dessutom med GSP. Med allsidighet, fysiska attribut, eminent muay thai och auktoritet kommer Carmont att göra livet surt för Jycken. Underkortets mest svårtippade match vågar jag påstå. Jag skulle nog råda Jycken att försöka gräva fram nedtagningar och jobba vidare därifrån. Att stå upp och utväxla skinnhandskar med Carmont blir för svårt i längden. Mitt tips är tyvärr att Francis Carmont vinner på TKO i andra ronden. 

Reza Madadi vs. Yoislandy Izquierdo – Lättvikt 
Reza "Mad dog" Madadi är en temperamentsfull och originell karaktär som ingen i MMA-Sverige kan ha missat. Reza och Jycken får väl anses dela förstaplatsen när det gäller svenska MMA-smeknamn med hundtema. Reza har besegrat oktagonföredettingarna Rich Clementi, Carlo Prater och Junie Browning i följd, och någonstans i den vevan fick UFC såklart upp ögonen för den karismatiske svensk-iraniern. Reza föredrar att fäkta vidlyftigt med fingervantarna, för att sedan avancera in på motståndarens kropp med ryggmärgsbrottning. Om utrymme ges kan "Mad dog" med fördel praktisera blodflödeshämmande verksamhet mot förslagsvis hals. Obesegrade Yoislandy Izquierdo, vars namn jag inte försöker mig på att uttala, har långa lemmar, extravaganta sparkar och ett eftersatt nedtagningsförsvar och groundgame. Amerikanen med smeknamnet "Cuba" disponerar hälsofarliga huvudsparkar, men han äger inga utnötta brottarbrallor, liknande de som finns i Rezas garderob. Mitt tips är att Reza Madadi kör på säkra kort och utnyttjar dyk och markpositionering för att säkra ett enhälligt beslut hos domarna.

Besam Yousef vs. Simeon Thoresen – Weltervikt 
Sverige mot Norge i en anonym liten aptitretare. Yousef har avverkat sex okända antagonister utan större bekymmer i The Zone FC, och svensk-syriern har således ett perfekt MMA-record. Hos oddsmakarna är Yousef emellertid en kraftig underdog. Både brottar- och boxarkunnande finns hos den lågmälde svensken, och om han själv fick välja skulle han nog föredra en stående kamp på lördag. Vilda slagattacker med inslag av knän är Besams signum. I motsatt burhörna finns en norsk talang från Joachim "Hellboy" Hansens team. Därför kan man ana att submissions är en specialitet hos Simeon Thoresen, och mycket riktigt har han vunnit fjorton av sexton matcher på just lås och strypningar. Thoresen är en stor welterviktare med oerhört lukrativa grapplingförmågor. Mitt tips är att Norge slår Sverige i den här lilla nordiska prestigeduellen. Thoresen via rear naked choke i rond ett. 

   

Efter det längsta uppehållet i mannaminne, tar oktagonen en flygtur över Atlanten för att monteras upp i det nordeuropeiska landet Sverige och huvudstaden Stockholm. Galan den 14:e april äger rum i en arena som i dagligt tal kallas Globen; en byggnad som för övrigt är världens största sfäriska konstruktion. Det här blir första gången som UFC besöker Sverige. Ska vi ses?

Alexander Gustafsson vs. Thiago Silva – Lätt tungvikt
Sveriges mest framgångsrika MMA-fighter står inför sitt livs viktigaste match. Framför en förväntansfull hemmapublik ska Gustafsson försöka ta steget från lovande talang med utvecklingspotential till fruktad titelkandidat. "The Mauler" är en världsfighter redan nu, men en seger över Silva skulle definitivt cementera hans ställning bland de tio främsta.

Jag tror att matchens karaktär kommer att avslöjas inom den allra första minuten. Egentligen tycker jag inte att Gustafsson ska avvika särskilt mycket från tidigare tillvägagångssätt. Rörlighet, räckviddsövertag, kontringsslag med precision och tålamod är viktiga bitar om Alexander ska triumfera. Att hamna på halvdistans och bli pressad mot buren är inte att rekommendera. Givetvis måste svenskens nedtagningsförsvar vara precis så förstklassigt som vi numera vet att det är. 

Det här blir utan tvekan Alex största utmaning hittills. Om han lyckas undvika att bli inträngd och dessutom kan gå segrande och oskadd ur klinchen, finns goda möjligheter för en svensk succé. Jag ska göra mitt allra bästa från Globens läktare för att bära fram Alexander Gustafsson till seger. 

Thiago Silva är tillbaka efter en dopingavstängning, och alla är förstås nyfikna på vart den skräckinjagande brassen står. Med otillåtna medel i kroppen demolerade Silva både Brandon Vera i allmänhet och Brandon Veras näsa i synnerhet. Detta var på UFC 125. Dessförinnan gick han matcher mot högdjur som Rashad Evans och Lyoto Machida. I matchen mot Rashad gjorde han en riktigt fin insats, trots förlust på poäng. 

Thiago Silva är en tyrann i buren när han får hålla i taktpinnen. Utmärkande för Silva är hårdhänt närkampsboxning, starka toppositioner och bestialisk ground and pound. Lägg till thaiclinch, osympatiska legkicks och ett svart bälte i BJJ, och du får en tämligen ruggig varelse. Personligen är jag livrädd för Thiago Silva, och vore jag Alexander Gustafsson skulle jag använda rörelse och sidoförflyttningar till max. 

Mitt tips är att huvudmatchen avgörs i första ronden. Det börjar med några avvaktande danssteg och en klinch där Alex blir skakad. Sedan kommer luckan. Alex slår Silva till marken och avslutar med ground and pound. Globen lyfter några centimeter från jordens yta och alla svenskar är löjligt lyckliga.

Brian Stann vs. Alessio Sakara – Mellanvikt
Kapten Stann är amerikanen med helylleimage och krigsutmärkelser på uniformen. I sin senaste match blev Stann ordentligt hopbuntad av Chael Sonnen, men innan dess hade han tre raka segrar och var inne i ett skönt flow. Stann är en kraftfull striker som utvecklat sin teknik under årens lopp. Jag skulle bli förvånad om han väljer någon annan strategi än knytnävens väg. Brian Stann behöver sända ut en snabb och distinkt varningssignal. Lördagens motstånd passar ganska bra för ett sådant uppdrag. 

Sakara har stånkat och bonkat i oktagonen sedan 2005. Trots detta har den rikligt tatuerade italienaren haft svårt att fånga mitt intresse. Med 6-5 i UFC har det varit klassisk berg- och dalbana en bit ifrån mellanviktstoppen. Även om Sakara värdesätter en ren boxningsduell så skulle det inte skada om han blandar upp jabbar och krokar med lite grappling. Mitt tips är att Brian Stann gör processen relativt kort och vinner på knockout i andra ronden. Mycket tack vare råstyrka, driftighet och revanschlysten jänkarmentalitet. 

Paulo Thiago vs. Siyar Bahadurzada – Weltervikt
Brasilianaren Thiago har blandat övertygande segrar mot Koscheck och Swick med ett antal mindre lyckade insatser. Thiago har visserligen matchats hårt under sin tid i UFC, men det verkar svårt för honom att slå sig in i den absoluta hetluften. I Stockholm lär han bli tvungen att använda alla svartbältesknep i jiu-jitsu som han förfogar över.

Bahadurzada är en afghansk UFC-debutant som fostrats i holländska gym. Med sex raka segrar och avancerade kickboxningsförmågor blir han en utmaning för alla i 170 pounds. Mitt tips är att Paulo Thiago måste göra matchen till en BJJ- eller brottarhistoria för att kunna vinna. Blir det byte av slag, sparkar och knän har Bahadurzada hemmaplan. Jag förmodar att Thigao plockar hem ett beslut med hjälp av några nedtagningar och toppkontroll. 

Dennis Siver vs. Diego Nunes – Fjädervikt

Det tyska kylskåpet Siver har bestämt sig för att pröva lyckan i fjädervikt. Något som faktiskt förvånar mig, då han hade en lyckosam resa i lättvikt. Men efter förlusten mot Donald Cerrone på UFC 137 anser tydligen Siver att det är dags att banta. En transformation som ska bli intressant att följa. Om han lyckas behålla styrka och driv kan Siver bli en dynamitladdad joker i en annars spretig fjäderviktsdivision.

Diego Nunes kommer att bli ett intrikat pussel för Dennis Siver att lösa. Robust kickboxning i kombination med brasse-jiu-jitsu har satt Nunes på kartan för 145-poundare. Det här är både ovisst och viktigt för divisionens framtid. Mycket hänger på hur Siver anpassat sig till den nya lägre viktklassen. Mitt tips är att Diego Nunes kniper ett domslut efter en mycket jämn och påfrestande sammandrabbning.  

Uppgiften slog ner som en bomb igår kväll. Alistair Overeems dopingprov inför UFC 146 har visat sig innehålla förhöjda testosteronvärden. Nu riskerar ”The Demolition Man” att missa titelmatchen mot Junior Dos Santos den 26:e maj.   

Alistair Overeem är inte officiellt bortplockad från matchkortet på UFC 146. Inte ännu i alla fall. Om alla testvärden visar sig stämma kommer Overeem dock att få svårigheter att erhålla licens från Nevada State Athletic Commission (NSAC). 

Om Alistair Overeem missar matchen, vem blir då hans ersättare? Cain Velasquez och Frank Mir ska mötas på UFC 146, och någon av dem bör det naturligtvis bli. Frank Mir har redan visat intresse att möta Junior Dos Santos, och Mir är det självklara valet enligt mig. Cain Velasquez har nyligen förlorat mot Dos Santos, och borde därför inte vara aktuell. Cain skulle istället kunna få möta Fabricio Werdum, även om Werdum är inplanerad mot Mike Russow på UFC 147 i Brasilien. Alla svar lär komma relativt snart.  

Är det möjligtvis läge för UFC att plocka in Fedor Emelianenko nu? 

Risken finns alltså att det blir en del omkastningar på huvudkortet för UFC 146. Om Alistair Overeem faller bort på grund av positivt dopingprov är det en stor besvikelse och ett bakslag för sportens anseende. Vissa kanske anser att det här var väntat, men Alistair Overeem är en av UFC:s största stjärnor och MMA-idrotten behöver inte spekulationer om vem eller vilka som är dopade. Det här är inte bra. Inte bra alls.  

Inom MMA-världen talas det återigen om Fedor Emelianenko och hans framtida karriär. Huruvida UFC någonsin kommer att skriva kontrakt med "Den siste kejsaren" har avhandlats otaliga gånger förut. Är det en intressant diskussion överhuvudtaget? Ja, definitivt. Fedor är en av historiens bästa MMA-fighters och det faktum att han fortfarande är aktiv och har två raka segrar i ryggen gör frågan aktuell ännu en gång. Dessutom har den ryske Pridelegenden oerhört många fans som är engagerade i hans öde.

Hur snacket går på UFC:s huvudkontor är förstås omöjligt att veta. Dana White har nyligen sagt blankt nej till att signa Fedor, men vi vet att herr White ofta rör sig med kraftuttryck. Lorenzo Fertitta å andra sidan är öppen för en diskussion. Fedor och hans manager Vadim Finkelstein verkar också ha ett intresse av att föra en dialog om UFC-kontrakt, enligt ett aktuellt uttalande. Hur det hela slutar kan vi bara sia om. Jag hoppas bara att det inte blir prestige som får avgöra saken. 

Personligen skulle jag väldigt gärna se Fedor i UFC. Även om 35-åringens karriär kantades av tre raka förluster i Strikeforce, finns det fortfarande en rejäl dos mystik och kompetens kvar hos Fedor. Det viktigaste argumentet är emellertid att det skulle vara en fantastisk upplevelse att få se Fedor fightas i oktagonen. Det är sådana episka tillställningar UFC är bra på och därför bör ro i hamn.

Vissa tycker att Fedor borde byta viktklass och gå ner från tungvikt till lätt tungvikt. Jag gillar inte den idén. Fedor har fightats i tungvikt under större delen av sin MMA-karriär och det är som tungviktare vi känner honom. Om Fedor bantar ner sig till 93 kilo får vi helt nya förutsättningar och en helt annan känsla kring "Den siste kejsaren". Ur ett pragmatiskt perspektiv skulle en viktnedgång säkert fungera, men av rent nostalgiska skäl vill jag se honom i tungvikt.

UFC bör kontraktera Fedor Emelianenko, och de bör göra det nu. En vacker dag är det för sent. Jag vill ha ett avslut och några tidlösa kraftmätningar. Fedor ska inte slåss mot medelmåttor på anonyma galor. Han ska synas. UFC:s 265-division har aldrig varit så intressant och så späckad som den är nu, och med Fedor blir den nästintill fulländad. Hur det skulle gå står däremot skrivet i stjärnorna. Det enda som är säkert är att många fans skulle bli överlyckliga.     

Jag har funderat på att skriva det här inlägget ganska länge, och nu anser jag att tiden är mogen. Under många år har jag varit ett stort fan av MMA i alla dess former. Den tiden är nu förbi. Jag har helt enkelt tappat intresset för denna företeelse som vissa kallar sport. Nu får det vara nog.

MMA varken underhåller eller fängslar mig längre. Detta beror till stor del på att det inte finns några intressanta fighters nuförtiden. Dessutom är de flesta galor som anordnas i dagsläget av mycket låg kvalitet. MMA har blivit innehållslöst och tvivelaktigt.   

Under de senaste åren har MMA debatterats flitigt i media. Vissa är för och vissa är emot. Jag har tidigare tillhört de som tycker att MMA är en seriös sport. Nu har jag ändrat inställning, och det är inte konstigare än att folk ändrar sin politiska ståndpunkt under livets gång. Jag kan helt enkelt inte stödja MMA-rörelsen längre. 

MMA handlar egentligen bara om oprovocerat våld. Det finns inga, eller otillräckliga, regelsystem och de allra flesta MMA-klubbar ute i landet är rena plantskolor för huliganer och våldsverkare. Jag har insett att det nästan inte existerar några positiva konsekvenser av MMA-utövande. Hur kan två personer som slår och misshandlar varandra vara lagligt överhuvudtaget undrar jag? Jag ser inga hållbara argument för att låta MMA finnas kvar, varken i tävlings- eller motionssammanhang. 

Det kanske verkar märkligt att jag helt plötsligt blivit en MMA-motståndare. De medicinska bevisen talar dock sitt tydliga språk, och om man tänker efter är MMA en avart som enbart handlar om negativa känsloyttringar. Att slåss i en bur kan knappast vara sunt. Både svenska och internationella utövare har för övrigt relativt långt kvar tills de kan kallas riktiga idrottsmän eller idrottskvinnor.

Bannlys detta eländiga fenomen – förbjud MMA nu!