Huvudmatchen på UFC on Fuel Tv 2 är redan avklarad. Här fortsätter jag att analysera övriga matcher.

Brian Stann vs. Alessio Sakara
Jag är ordentligt imponerad av Brian Stann. Hans thaiboxning var explosiv och sammanhållen och hela Stanns karaktär skriker "jag backar aldrig ur en slagväxling". Den amerikanske militären är ett lättantändligt kraftpaket som älskar att slugga. Vi vet däremot att hans markgame inte riktigt håller samma klass. Att sluta mata slag när Sakara var borta får anses som en barmhärtighetshandling. Stann kan få möta vinnaren mellan Rousimar Palhares och Alan Belcher nästa gång. För Sakara blir det troligen att vänta tills en UFC-gala kommer till Italien.

Paulo Thiago vs. Siyar Bahadurzada
Bättre oktagondebut än Bahadurzadas kan man knappast få. Afghanen utdelade ett enda slag och Paulo Thiago föll handlöst framstupa. Det vinnande slaget såg kanske inte så märkvärdigt ut, men det kvittar för nu har Bahadurzada satt skräck i welterviktsdivisionen. "Siyar the great" kan gärna få möta Diego Sanchez nästa gång. Om Diego stannar i weltervikt förstås. För Paulo Thiago var det här katastrof. Tre förluster i de fyra senaste matcherna bådar inte gott. Nu måste den brasilianske elitpolisen snart börja fylla på i vinstkolumnen.

Dennis Siver vs. Diego Nunes
Tysken Siver vann i en förhållandevis slätstruken kickboxarduell, och det var blott med en noslängd. Någonstans mellan bastubaden och bantningskurerna försvann lite av den pigga energi som vi är vana att se hos Siver. En jämn, intetsägande match som bara stundtals blixtrade till med snurrsparkar och tokvevande. Fjädervikt deluxe på papperet blev bara fjädervikt i verkligheten.

Papy Abedi vs. James Head 
Papy gjorde ingen bra match. Så är det bara. Att bli utstrypt inför hemmapublik med fradga i mungipan, och därmed skaffa sig två raka förluster i UFC är oacceptabelt. Blir han inte kickad så blir han i varje fall extremt lågprioriterad i fortsättningen.

Magnus Cedenblad vs. Francis Carmont
Allas vår favorithund ska absolut inte skämmas för sin insats. Han brottades förträffligt, skaffade tung topposition och använde sin lysande BJJ-teknik i första ronden. Det var inte alls långt borta att Jycken lirkade in en rear naked choke. I andra ronden blev tyvärr Carmont ett nummer för stort för Cedenblad. Med GSP i ringhörnan, förgörande ground and pound samt ett halslås gick Francis Carmont segrande ur denna duell. Jag tror och hoppas att Jycken har mer att ge.

Reza Madadi vs. Yoislandy Izquierdo
"Mad dog" gjorde entré i Globen med en svensk flagga, ett stort leende på läpparna och ett skönt engagemang. Matchen är otroligt enkel att sammanfatta: Reza använde varken slag, knän eller sparkar överhuvudtaget. Det måste vara någon slags rekord. Han förlitade sig helt och hållet på sin brottartalang och sina submissions. Tidigt i andra ronden forcerade han fram en vinnande giljotin, och Izquierdo tvingades till ett dubbelklapp på Rezas bakdel. En endimensionell Reza tog Sveriges första vinst för kvällen, men jag har lite svårt att se hur det här ska fungera i det långa loppet.

Besam Yousef vs. Simeon Thoresen 
Den minst kända av alla svenskar tog aldrig riktigt initiativet mot norrmannen Thoresen. Det finns egentligen inte så mycket att säga, förutom att Besam blev utmanövrerad av Thoresens skickliga markgame. Visst, det fanns små tekniska detaljer hos Besam som lovar gott, men från ett flygplansperspektiv ser jag ingen guldkantad UFC-karriär för svensken. Vad gör Dana White med Besam Yousef nu? Jag har faktiskt ingen aning. Däremot är jag tacksam för alla förslag.  

Kvällens gentleman
Brian Stann nattade Alessio Sakara för att sedan självmant sluta slå. Det var inget tvivel om saken. Sakara slumrade till i någon halvsekund och Stann visste att matchen var över. Det var ädelt av "All American", men samtidigt är jag lite kluven kring hela principen. Det är domaren som ska avgöra när matchen är slut. Inte de som fightas. I det här fallet hade Stann visserligen helt rätt.

Kvällens snabbis
Det tog 42 sekunder för Siyar Bahadurzada att sjunga en vaggvisa för Paulo Thiago, och det var tur att Globens jumbotroner visade händelsen i repris. Jag råkade blinka.

Kvällens stiligaste man
Ett pris som oavkortat går till ringannonsören Bruce Buffer. På tv ser han alltid oklanderlig ut, men i verkligheten är han om möjligt ännu tjusigare. Jag hade nöjet att beskåda Buffer på mycket nära håll och han ser nästan ut som en vaxdocka. Inte ett hårstrå ligger fel på den mannens huvud. Proffsig, brunbränd, sminkad och snofsig till tusen. Nästintill overklig.

Kvällens hejaramsa 
Det var galet tryck på Globens läktare. Jag måste dock erkänna att jag blev lite förvånad när publiken körde igång med "slå han på käften"-ramsan. I efterhand känns det hur självklart som helst, men jag hajade faktiskt till när den gamla hockeyharangen hördes för första gången under kvällen. 

Kvällens fuling   
James Head stod upp mot Sveriges cigarrökande hårding och vann på ett övertygande sätt. Att sedan knuffa Papy Abedi var både respektlöst och totalt onödigt. 

Kvällens trevligaste MMA-stjärna 
Det var många kända MMA-ansikten som rörde sig i Globen under lördagskvällen. Dana White, Lorenzo Fertitta, Tito Ortiz, Bruce Buffer och Jacob ”Stitch” Duran för att nämna några. Alla var glada, hälsade på publiken och ställde upp på fotografering. Mest sympatisk av alla var emellertid legenden B.J Penn. När nästan alla i publiken lämnat arenan stod B.J fortfarande nere vid oktagonen och skakade hand med fans som dröjt sig kvar. Sånt gillar jag. Inga divafasoner där inte. 

Kvällens bottennapp
Snooze-festen mellan Cyrille Diabate och Jörgen Kruths ersättare Tom DeBlass var inget vidare. Då passade jag på att gå en sväng. Mest för att kolla in Globens wc-faciliteter samt köpa något att dricka. Jag hittade abnorma köer för att inhandla folköl för 50 spänn. Nej tack. 

Kvällens besvikelse
En utmärkelse som tyvärr går till en svensk fighter. Papy Abedi hade hemmaplan och fick möta ett relativt okänt namn i form av amerikanske James Head. Papy behövde verkligen en seger och ett uppsving efter förlusten mot Thiago Alves. Men det såg aldrig särskilt bra ut för ”Makambo”. Resultatlöst arbete i överläge, trötta svingar och risigt submissionförsvar håller inte. Folk har fått sparken från UFC för mindre. 

Kvällens brottare
Reza Madadi vann sin UFC-debut och för det ska han tacka sin räddningsplanka - brottningen. I de stående momenten har ”Mad dog” en hel del att öva på. Men nu sitter Reza säkert ett tag till och det ska bli intressant att se hur han klarar sig i UFC:s omfångsrika lättviktsdivision. 

Kvällens kung
Alexander Gustafsson regerade i lördags och Ericsson Globe Arena var hans slott. Alla andra var undersåtar. Nu har Alex fem raka segrar i UFC:s lätta tungvikt och han är på riktigt med i tätstriden, tillsammans med killar som Lyoto Machida och Shogun Rua. Hur mäktigt är inte det?