Direktlänk till inlägg 17 april 2012
Huvudmatchen på UFC on Fuel Tv 2 är redan avklarad. Här fortsätter jag att analysera övriga matcher.
Brian Stann vs. Alessio Sakara
Jag är ordentligt imponerad av Brian Stann. Hans thaiboxning var explosiv och sammanhållen och hela Stanns karaktär skriker "jag backar aldrig ur en slagväxling". Den amerikanske militären är ett lättantändligt kraftpaket som älskar att slugga. Vi vet däremot att hans markgame inte riktigt håller samma klass. Att sluta mata slag när Sakara var borta får anses som en barmhärtighetshandling. Stann kan få möta vinnaren mellan Rousimar Palhares och Alan Belcher nästa gång. För Sakara blir det troligen att vänta tills en UFC-gala kommer till Italien.
Paulo Thiago vs. Siyar Bahadurzada
Bättre oktagondebut än Bahadurzadas kan man knappast få. Afghanen utdelade ett enda slag och Paulo Thiago föll handlöst framstupa. Det vinnande slaget såg kanske inte så märkvärdigt ut, men det kvittar för nu har Bahadurzada satt skräck i welterviktsdivisionen. "Siyar the great" kan gärna få möta Diego Sanchez nästa gång. Om Diego stannar i weltervikt förstås. För Paulo Thiago var det här katastrof. Tre förluster i de fyra senaste matcherna bådar inte gott. Nu måste den brasilianske elitpolisen snart börja fylla på i vinstkolumnen.
Dennis Siver vs. Diego Nunes
Tysken Siver vann i en förhållandevis slätstruken kickboxarduell, och det var blott med en noslängd. Någonstans mellan bastubaden och bantningskurerna försvann lite av den pigga energi som vi är vana att se hos Siver. En jämn, intetsägande match som bara stundtals blixtrade till med snurrsparkar och tokvevande. Fjädervikt deluxe på papperet blev bara fjädervikt i verkligheten.
Papy Abedi vs. James Head
Papy gjorde ingen bra match. Så är det bara. Att bli utstrypt inför hemmapublik med fradga i mungipan, och därmed skaffa sig två raka förluster i UFC är oacceptabelt. Blir han inte kickad så blir han i varje fall extremt lågprioriterad i fortsättningen.
Magnus Cedenblad vs. Francis Carmont
Allas vår favorithund ska absolut inte skämmas för sin insats. Han brottades förträffligt, skaffade tung topposition och använde sin lysande BJJ-teknik i första ronden. Det var inte alls långt borta att Jycken lirkade in en rear naked choke. I andra ronden blev tyvärr Carmont ett nummer för stort för Cedenblad. Med GSP i ringhörnan, förgörande ground and pound samt ett halslås gick Francis Carmont segrande ur denna duell. Jag tror och hoppas att Jycken har mer att ge.
Reza Madadi vs. Yoislandy Izquierdo
"Mad dog" gjorde entré i Globen med en svensk flagga, ett stort leende på läpparna och ett skönt engagemang. Matchen är otroligt enkel att sammanfatta: Reza använde varken slag, knän eller sparkar överhuvudtaget. Det måste vara någon slags rekord. Han förlitade sig helt och hållet på sin brottartalang och sina submissions. Tidigt i andra ronden forcerade han fram en vinnande giljotin, och Izquierdo tvingades till ett dubbelklapp på Rezas bakdel. En endimensionell Reza tog Sveriges första vinst för kvällen, men jag har lite svårt att se hur det här ska fungera i det långa loppet.
Besam Yousef vs. Simeon Thoresen
Den minst kända av alla svenskar tog aldrig riktigt initiativet mot norrmannen Thoresen. Det finns egentligen inte så mycket att säga, förutom att Besam blev utmanövrerad av Thoresens skickliga markgame. Visst, det fanns små tekniska detaljer hos Besam som lovar gott, men från ett flygplansperspektiv ser jag ingen guldkantad UFC-karriär för svensken. Vad gör Dana White med Besam Yousef nu? Jag har faktiskt ingen aning. Däremot är jag tacksam för alla förslag.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 |
4 |
5 | 6 |
7 |
8 |
|||
9 |
10 |
11 | 12 | 13 | 14 |
15 |
|||
16 | 17 | 18 |
19 |
20 | 21 | 22 |
|||
23 | 24 |
25 | 26 | 27 |
28 |
29 |
|||
30 |
|||||||||
|