Det har gått nästan två veckor sedan UFC-cirkusen besökte Svea Rike för första gången. I den här branschen konsumerar man ganska lättvindigt för att sedan snabbt gå vidare. Därför vill jag stanna upp en stund och blicka tillbaka på en av de absolut viktigaste dagarna i svensk MMA-historia. Jag gör det i en extremt personlig och punkformsliknande krönika. 

Vädret
Det snöade när jag och min träningspartner, och tillika vän, anlände till Stockholm med flyg på lördagsmorgonen den 14:e april 2012. Det snöade och blåste ordentligt. Riktigt jävligt om jag ska vara ärlig. Vädret i huvudstaden var betydligt sämre än i en liten håla i Norrland. Men det spelade ingen roll, för vi hade biljetter till den första UFC-galan på svensk mark. Ganska fina biljetter dessutom.

Inte ens en decimeter snöslask, kraftiga förseningar i lokaltrafiken och genomblöta sneakers kunde rubba vårt goda humör. För vi hade biljetter till UFC Sweden. Mina nedpackade solglasögon kändes dock hopplöst malplacerade i det här läget. Att snöandet efter hand övergick i ett illasinnat regn gjorde inte saken bättre. Men vi hade trots allt biljetter till Gustafsson vs. Silva i Globen.

Publiken
Publiken i Globen var fantastisk. Kunnig, respektfull och på mycket gott humör. Dana White nämnde i efterhand att publiken var suverän, och det är väl ett ganska bra betyg? Det hördes i princip inga burop, förutom när Thiago Silva gjorde entré. Men det hör väl till när åskådarmassan är taggad. Personligen kunde jag inte urskilja ett enda ord av Alexander Gustafssons segerintervju. Dessutom var jag hes i några dagar efter UFC Sweden. Tack publiken för en supertrevlig kväll! 

Ljudnivån
Volymen som kom ur Globens högtalarsystem var brutalt hög. Ni som kollar på sån där konstig ishockey-sport med jämna mellanrum - är det en sådan ljudstyrka i vanliga fall? Ljudmattan var visserligen mäktig och inspirerande, men mina stackars tinnitusdrabbade öron hade det stundtals besvärligt.

Fansen
Det syns vilka som är UFC/MMA-fans. Man ser det på en gång. Jo, så är det faktiskt. Förutom de självklara Tapout/Affliction/Xtreme Couture-tröjorna finns det något annat som avslöjar vilka som är på väg till en MMA-gala. Jag har svårt att sätta fingret på exakt vad det är. Kanske är det någonting i blicken på de personer som snart ska bevittna en oerhört fascinerande sport? 

På tunnelbanan, eller ”tricken” som jag fick höra att den kallas, snackade alla om UFC. Ja, i princip alla. På hemvägen var det givetvis knökfulla T-banevagnar som gällde, och någon oinvigd ung man undrade högt och tydligt på bred stockholmska: ”hare vare nån fotbollsmatch eller?”. Jag svarade inte, som den blyga norrlänning jag är. 

Matcherna
Vi fick se många bra matcher på UFC Sweden. Att se UFC i verkligheten är en upplevelse man inte glömmer i första taget. Live-känslan går helt enkelt inte att beskriva. Resultaten vet ni redan. Sverige vann två av sina fem matcher, och jag är säker på att Besam, Magnus och Papy kommer tillbaka, starkare än någonsin. Det viktiga i det här resonemanget är att dörrarna till UFC nu har öppnats på allvar. Jag tror att vi kommer att få se ett flertal svenska MMA-talanger i oktagonen under de kommande åren.

Detaljer
Det är de små detaljerna som är viktiga. Här är ett axplock av minnesvärda ögonblick: B.J Penns sympatiska handslag och intensiva blick, Bruce Buffers slips, Stefan Struve som skymde mina foton på GSP, den bisarra handtorkaren på herrtoaletten, den trevliga atmosfären i folkölskön, Alex nedslagning av Thiago Silva i första ronden och det sinnesrubbade publikvrål som följde, Persbrandts filmstjärneutstrålning, Tito Ortiz forcerade och auktoritära gestalt och Rolf Porseryd (?). Ni som var där, dela gärna med er av minnen. 

Slutligen
Jag är stolt över vad Ni presterat i och med UFC Sweden. Alla Ni som på något sätt varit delaktiga i den här galan. Oavsett om Ni varit supportrar, publik, entusiaster, arrangörer, tävlande, sparringpartners, journalister, tv-tittare, scenbyggare, bloggläsare eller bara allmänt engagerade i sporten; Ni gjorde UFC Sweden. Den 14:e april 2012 var en bra kväll för svensk MMA. En kväll jag aldrig kommer att glömma.  

UFC-affischer är kul. Riktigt kul till och med. Den här kom ut för ett par dagar sedan och jag gillar den. De gula inslagen var kanske inte så lyckade, men i övrigt är den bra för att komma från Dana White & Co. Det här låter troligen fånigt och dumt, men jag längtar faktiskt efter postern till UFC 146: Dos Santos vs. Mir. Den borde komma snart...

Följande matcher är klara för UFC 148 i Las Vegas den 7:e juli:

Anderson Silva vs. Chael Sonnen - Titelfight i mellanvikt

Dominick Cruz vs. Urijah Faber - Titelfight i bantamvikt

Forrest Griffin vs. Tito Ortiz - Lätt tungvikt

Michael Bisping vs. Tim Boetsch - Mellanvikt

Rich Franklin vs. Cung Le - Mellanvikt

Dong Hyun Kim vs. Demian Maia - Weltervikt

Renan Barão vs. Ivan Menjivar - Bantamvikt

Constantinos Philippou vs. Riki Fukuda - Mellanvikt

Melvin Guillard vs. Fabricio Camões - Lättvikt

Gleison Tibau vs. Khabib Nurmagomedov - Lättvikt