Kvällens sämsta detalj
Det här är en bagatell, men det hemska Fox-introt med robotar som slåss är inte fräscht. Tankarna går osökt till världens sämsta tv-program "Monster knockouts" som går på TV4 Sport. Snälla Fox, ta bort den infantila Transformers-imagen. De flesta som kollar på UFC är vuxna människor. 

Kvällens vildhjärna
Alan Belcher hoppade bokstavligt talat ner i lejongropen när han bestämde sig för att leka med Palhares på marken. Modigt, dumdristigt och underbart kaxigt. Sådana fighters uppskattar jag. Belcher har fyra raka segrar nu och snacket om titelfight är inte långt borta. Dessutom lärde jag mig en ny BJJ-teknik: banana spliten.

Kvällens hatkärlek
Jag gillar ingen av Diaz-bröderna. Men jag kan inte låta bli att gå igång på deras provokativa stil. Nate var helt fenomenal i lördags. Riktigt skarp. För fyra år sedan avskydde jag bröderna Diaz, nu står jag och vacklar, och ni som läser min blogg 2016 kommer antagligen att märka att jag då blivit ett Diaz-fan. Hardcore style. Den som lever får se. 

Kvällens ställningstagande 
Kommentatorn Joe Rogan blir ständigt kritiserad av MMA-journalister. Rogan sägs vara för personlig, för elak, för partisk, för pårökt och för plump. Senast fick han kritik för sina anmärkningar om Jim Millers tunga (när Miller blev utstrypt av Nate Diaz). So what, säger jag! Han älskar MMA och han är insatt. MMA är en sport där personliga åsikter är A och O. Att Rogan extraknäcker som programledare för larviga Fear Factor stör mig lite, men på det stora hela diggar jag killen. Är jag ensam om det? 

Kvällens trötthetspris
Det går till mig, TXS. Jag brukar nästan alltid kolla på underkortet. Denna gång har jag dock inte hunnit på grund av jobb, jobb, träning och för lite sömn. All work and no play makes TXS a dull boy.

Kvällens frågetecken
Att ge Johny Hendricks en titelmatch känns orimligt just nu. Jag har svårt att sätta fingret på hur bra den där Hendricks egentligen är? I lördags tillfogade han Koscheck en och annan ansiktsdefekt, men hela prestationen var långt ifrån imponerande. Jag tror till och med att Hendricks själv var en smula överraskad att han vann matchen. Låt Hendricks möta vinnaren mellan Ellenberger vs. Kampmann, dvs. Ellenberger. 

Kvällens striker
Lavar Johnson ser bra ut i klinchen och i vilda läderstormar. Hans markförsvar är däremot häpnadsväckande ineffektivt. Man måste röra sig i underläge, och Johnson ska nog tacka gudarna att Pat Barry inte är en BJJ-virtuos. Lavar Johnson har kraft och snabbhet i sina händer. Jag skulle dock bli väldigt förvånad om han lyckas avancera in i topp-tio-sammanhang.

Huvudkortet på UFC on Fox 3 var mycket bra. Jag gillar sändningarna på Fox, förutom den där Transformers-liknande animationen som dyker upp ibland. Vi fick se några ordentliga styrkebesked och jag är mäkta imponerad av åtminstone två av kvällens fighters. Vi tar och analyserar vad som hände i East Rutherford, New Jersey. 

Nate Diaz vs. Jim Miller
Jag skrev tidigare att lillebror Diaz inte är mästarmaterial. Det står jag fast vid, även om jag inte är lika bergsäker som tidigare. Man kan inte bli annat än överväldigad av Stockton-grabbens prestation. Nate har länge levt i skuggan av Nick, men det är definitivt slut med det från och med nu. Diaz boxning är provocerande, svårhanterlig och träffsäker. Hans haka är av yppersta kvalitet och hans clinch och nedtagningsförsvar håller hög nivå. Dessutom behärskar han brasiliansk jiu-jitsu bättre än de flesta. Diaz är inte komplett, men när han får utrymme har han den sortens tekniker som kan förbrylla alla i 155 pounds.

Nu ska Nate Diaz möta vinnaren mellan Ben Henderson och Frank Edgar. Det är förståeligt ur ett publikfriande perspektiv och helt okej för mig. Vi vet sedan tidigare att Diaz har problem med starka brottare, men man begår tydligen ett stort misstag om man räknar ut Nathan Diaz på förhand. Jag kan emellertid tycka att en match mot Anthony Pettis hade varit på sin plats innan en titelmatch blir aktuell. 

Josh Koscheck vs. Johny Hendricks
Som väntat blev det en jämn och sluggerbetonad tillställning mellan dessa welterviktare. Jag är verkligen inte imponerad på något plan. Hendricks kom ingenstans med sina nedtagningsförsök och boxningen var lättläst, fantasilös och nästan desperat. Koschecks ansikte var visserligen sargat, vilket tyder på att Hendricks träffade ordentligt vid några tillfällen. Men mer än så var det inte. Domarna dömde split decision till Hendricks fördel. Jag håller inte med. I och med nedtagningen i slutet av tredje ronden tycker jag att vågskålen vägde över för Kos. 

Den här matchen bevisade egentligen bara två saker; att Koscheck är i hopplös limbo och att Johny Hendricks inte är redo för en titelmatch. Jag hoppas att UFC inser detta och testar "Big Rig" ytterligare. En match mellan Hendricks och vinnaren av Ellenberger vs. Kampmann ser jag nästan som en självklarhet.

Rousimar Palhares vs. Alan Belcher 
Tillsammans med Nate Diaz var Alan Belcher galans lysande stjärna. Detta var ännu ett bevis på att mellanvikts-divisionen lever och frodas. Nu är det dags att ta fram superlativen och låta dem hagla likt konfetti över Belcher. En sådan djärv och potent insats hade jag inte väntat mig av "The Talent". Man måste vara en självmordspilot för att gå in i benlåsdueller med Palhares, men Belcher använde teknik och självförtroende för att slingra sig ut. 

Vi fick se några märkliga och intressanta markpositioner i början av matchen, och man kan bara berömma Belcher för hans kreativitet. Det här var en stor seger för MMA-talangen från Biloxi, Mississippi. Jag lyfter på hatten för hans oresonliga avslut med ground and pound. Nu finns det mängder av roliga matcher att göra med Alan Belcher. Jag ser två alternativ framför mig, och tippar därför att han får möta vinnaren mellan Michael Bisping vs. Tim Boetsch eller vinnaren mellan Mark Muñoz vs. Chris Weidman. 

Pat Barry vs. Lavar Johnson 
Underhållande tungviktsaction där Barry försökte tappert med lowkicks, slagattacker, marktekniker som mount, sidecontrol, knee on belly och americana. Allt utan större framgång. Det var istället store Lavar Johnson som sakta men säkert tog kommandot med sina Scudmissiler till slag. Johnson är inte alls bekväm i underläge på marken, submissionförsvaret verkar rudimentärt och det kan bli tufft mot divisionens skickliga brottare. Men när han får pressa motståndaren mot buren med sina uppercuts och smattrande haymakers är han hänsynslös som en rumänsk envåldshärskare. Jag skulle vilja se Lavar Johnson mot Shane Carwin eller mot vinnaren av Hunt vs. Struve.