UFC 146 i Las Vegas var sensationellt bra. De fem tungviktsmatcherna på huvudkortet resulterade i fem mäktiga avslut. Så här nöjd har jag inte varit med en UFC-gala på länge, och då förlorade ändå min allra största favorit. Det var en i det närmaste perfekt show som jag ska njuta av om och om igen. Så här lyder min analys efter UFC 146.

Junior Dos Santos vs. Frank Mir
Mästaren JDS fick en relativt bekväm resa när han försvarade sitt tungviktsbälte för första gången. Dos Santos boxning och fotarbete är på en nivå som vi sällan sett i UFC:s 265-division. I lördags fick vi dessutom se en liten demonstration av hans nedtagningsförsvar. Dos Santos kunde komfortabelt utmanövrera Frank Mir med snabbhet, teknik och avståndsboxning. Det var vackert och mycket respektingivande. Den som ska slå JDS måste otvivelaktigt korta ner avstånden och jobba nära brasilianarens kropp. Jag kan bara se en kille som kan utmana mästaren just nu, och det är Cain Velasquez.

Frank Mir gjorde det mesta fel i MGM Grand Garden Arena. Först och främst tycker jag att han såg ut att vara i sämre form än på länge. Mir klinchade och sökte en nedtagning i första minuten, men därefter försökte han boxas med divisionens bästa striker. Det är självfallet dömt att misslyckas. Mirs brist på variation och uppfinningsrikedom gjorde mig besviken. Även om Mir lyckades stå upp i åtta minuter fick jag aldrig intrycket att han var där för att vinna. Vad händer med Frank Mir nu? Det här var troligen hans sista chans att vinna ännu en titel i UFC. Jag hoppas att han kommer tillbaka, men jag tror inte det. Han kanske kan fungera som en dörrvakt till den övre regionen. Jag vet varken ut eller in just nu. Jo, jag vet att jag alltid kommer att stötta Frank Mir. 

Cain Velasquez vs. Antonio Silva
Det här var bland det bästa jag sett. Cain Velasquez är ett odjur och i lördags målade han om buren med Antonio Silvas blod. Jag hade varnat för den här utgången. Med aggression och positionsstark ground and pound blev det en formlig massaker av stackars "Bigfoot". Att Cain skulle vinna var ingen högoddsare. Hans beslutsamhet och kompromisslöshet skickade ut ett skräckinjagande budskap till alla tungviktare. Både Dana White och jag är överens om att Cain Velasquez är redo för en ny titelmatch. Förhoppningsvis blir det en längre och intressantare kamp än senast. När det gäller Bigfoot är analysen enkel. Han reducerades till en oförarglig slagdocka och han förvandlade samtidigt oktagonen till en blodbassäng. Att Bigfoot spöade Fedor för något år sedan var stort. Helgens prestation var bara plågsam. Nu är det långt till toppen för den gigantiske brasilianaren.

Roy Nelson vs. Dave Herman 
Mannen med tomteskägget och burritosmagen behövde verkligen en imponerande seger, och det fick han. Roy Nelson blev inte relevant igen per automatik, men han visade i alla fall att högersläggan fortfarande lever. På 51 sekunder köpte Nelson åtminstone något eller några år till i rampljuset. Det går alltid att generera småtrevliga fältslag med "Big Country". Nu förväntar jag mig att Nelson får möta Mark Hunt nästa gång. Dave Herman känns som en poänglös fighter. Om han får sparken kommer jag definitivt inte att gråta. 

Stefan Struve vs. Lavar Johnson
24-åringen från Holland fortsätter att överraska och jag är glad för hans skull. Med en fantastiskt fin armbar tog Struve en förstklassig skalp mot heta sluggern Lavar Johnson. "The Skyscrapers" submissionteknik är ansedd vid det här laget, men jag måste ändå poängtera det genialiska med att hoppa i guard. Modigt och helt rätt av Struve. Nu har han tre raka i UFC och jag tippar att han får möta obesegrade Stipe Miocic härnäst. För Lavar Johnson var den snabba förlusten ett rejält bakslag. Han har dock ett stort hål på submissionfronten, och detta hål exploaterade Stefan Struve på ett mästerligt sätt. Chad Griggs nästa för Lavar Johnson? 

Stipe Miocic vs. Shane del Rosario
Jag hade förväntat mig lite mer av den här uppgörelsen. Min förhoppning var att någon av dessa obesegrade tungviktare skulle kliva fram och visa riktig klass. Nu fick vi se något mittemellan. Det blev Miocics sammanhållna boxningsstil som förde matchen, även om del Rosario kontrade med farliga sparkar och slagserier. Miocic offensiva taktik bådar gott inför framtiden, och hans ground and pound och armbågar avslutade en defekt del Rosario i andra ronden. Ge Stipe Miocic en värdemätare nästa gång. Gärna i form av Stefan Struve. 

     

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

"The Axe Murderer" Wanderlei Silva. En av årets bästa matcher. Och kanske tidernas hårdaste MMA-snubbe. Kungen lever!  ...

  Lördagen den 2:a februari är det dags för stor UFC-gala i Las Vegas. En titelfight i fjädervikt kombineras med Alistair Overeems återkomst och en massa annat kul. José Aldo vs. Frankie Edgar – Titelfight i fjädervikt Den här m...

En legend tackar för sig Pride- och tillika UFC-legenden Quinton Jackson gjorde med största sannolikhet sin sista match i oktagonen i lördags. Troligen gjorde han också sitt sista framträdande i betydelsefulla MMA-sammanhang. Visst finns möjligh...

Titelfight i flugvikt, ödesmatch i lätta tungvikten och tillspetsad lättviktsaction. Där har ni lördagens UFC on FOX: Johnson vs. Dodson. Kom ihåg att det här kan vara sista gången vi får se Quinton "Rampage" Jackson i relevanta MMA-sammanhang....

Thiago Tavares vs. Khabib NurmagomedovDet ryska fenomenet Nurmagomedov stegade upp på invägningspodiet iklädd en anskrämlig pälsmössa samt en t-shirt som förkunnade att "if sambo was easy it would be called jiu jitsu". Kaxigt och härligt i största al...