Det händer inte särskilt mycket i MMA-världen för tillfället. The Ultimate Fighter 15 rullar visserligen på och TUF Brazil har nyligen startat. Vi har också fått se lite trevlig action på Bellator 62. Dessutom har Kimbo Slice gått ytterligare en halvusel boxningsmatch och vunnit, vilket troligen inte intresserar särskilt många.

I lördags gick kampsportsgalan 2012 av stapeln. Det är självklart bra att svensk kampsport hamnar i rampljuset och att svenska fighters får den uppmärksamhet de förtjänar. Personligen har jag svårt för den typen av subjektiva bedömningsevenemang. Jag är helt enkelt inte intresserad. Jag uppskattar duktiga fighters som kämpar till sista blodsdroppen i burar och ringar, oavsett vilken nivå de tävlar på och oavsett vart de kommer ifrån. Vad en noga utvald jury tycker skiter jag i. 

Två matchningar står ut den senaste veckan. Jake Ellenberger ska möta Martin Kampmann på TUF 15-finalen den 1:a juni. En suverän matchning där Ellenberger är storfavorit i mina ögon. "The Juggernaut" förtjänar en titelfight och jag tror att han har fördelar i både brottning och stående fighting. Kampmann har inte imponerat på länge. Det blir en tuff kväll för dansken. Sedan har vi Demian Maia mot Dong Hyun Kim på UFC 148. BJJ-miraklet Maia gör debut i weltervikt och jag har svårt att se hur det skulle fungera bättre på något sätt. "Stun Gun" Kim är en tråkig men effektiv slitvarg. Fördel Sydkorea. 

Nää, kära läsare. Nu är det UFC: Sweden vi väntar på. Den 14:e april smäller det i Globen. En UFC-gala på svensk mark är ett stort genombrott för MMA i vårt lilla land. Alexander Gustafsson är på väg att ta klivet upp i den absoluta världstoppen. Bara tuffingen Thiago Silva står i vägen. För övriga svenskar, Papy Abedi, Jörgen Kruth, Magnus Cedenblad, Reza Madadi och Besam Yousef, gäller det att ta tillfället i akt och visa att de förtjänar en fortsatt resa i världens största MMA-organisation. Jag är oerhört nyfiken på hur det kommer att gå. Givetvis håller jag tummarna för våra blågula gossar i april.  

Däremot är jag inte överdrivet patriotisk när det kommer till Mixed Martial Arts. Vissa fighters gillar jag, och vissa inte. Oavsett nationalitet. Om vi leker med tanken att Papy Abedi skulle möta till exempel Diego Sanchez inom en relativt snar framtid, så skulle jag hålla på "The Dream". Så är det. Ett exempel taget ur luften, men en åsikt jag står för. Vi får säkert anledning att återkomma i ämnet.

Vi går raskt vidare. Den 21:a april har vi UFC 145 med en titelfight i lätt tungvikt. Den till synes oslagbare Jon Jones möter Rashad Evans samt annat smått och gott. I maj kulminerar vårens MMA-korståg med de fantastiska galorna UFC on Fox 3 samt tungviktseposet UFC 146. Om UFC on Fox 3 är småmysig och fullspäckad så är UFC 146 ett regelrätt Se7en-mästerverk. Ett huvudkort med bara relevanta och laddade tungviktsmatcher – kan det bli mycket bättre än så?