På lördag är det dags. UFC 154 i Montreal, Kanada. Sagan om konungens återkomst. Galan i Bell Centre handlar i första hand om två welterviktsmatcher.

Georges St-Pierre vs. Carlos Condit – Titelfight i Weltervikt
Nu är han tillbaka. Efter drygt 18 månaders frånvaro på grund av skador gör welterviktskungen comeback. Att jag drar paralleller till den tredje filmen i Sagan om Ringen-trilogin beror på att GSP varit extremt viktig för mig och mitt MMA-engagemang. Jag började följa sporten MMA på daglig basis tack vare Georges St-Pierre. På den tiden var GSP en så kallad "rising star". En ny och tidsenlig typ av MMA-utövare som hade allt. Och då menar jag verkligen allt. GSP förfogade över en makalös fysik och hans boxning, sparkar, brottning och BJJ höll högsta kvalitet. Dessutom var han presentabel och osedvanligt ödmjuk.

Under åren 2004-2005 lade GSP grunden till den moderna MMA:n. Det kanske låter som stora ord, men det var precis då som MMA tog steget från halvobskyr slagsmålsverksamhet till rumsren och respekterad sport. GSP gick i bräschen för denna utveckling och han lanserade samtidigt en stil som bestod av atletisk precision och förbluffande allsidighet på teknikfronten. Den nya tidens MMA-maskin var född.

Från matchen mot Karo Parisyan på UFC 46 till matchen mot Jake Shields på UFC 129 har GSP skrapat ihop ett facit på 16-2 i oktagonen. Efter förlusterna mot Matt Hughes och Matt Serra har GSP kommit tillbaka starkare än förut. För mig personifierar han viljestyrka och beslutsamhet. I dagsläget har St-Pierre nio raka segrar och man kan säga att han, tillsammans med Anderson Silva och Jon Jones, är sportens största stjärna. Den 17:e november är datumet för hans efterlängtade återkomst.

Det sägs ibland att GSP är tråkigt och oförmögen att avsluta sina matcher. Att han inte bjuder på samma artisteri som till exempel Anderson Silva och Jon Jones. Att han förvandlats till en brottarrobot med strategi- och domslutsvinster som främsta mål. Jag kan till viss del förstå kritiken, och faktum är att GSP inte avslutat en match sedan 2008 mot Matt Serra. Men jag får fortfarande rysningar när kanadensaren kliver in i buren, och hans sätt att anpassa sig och dominera sina motståndare är utan motstycke. Jag är rysligt sugen på att se vart GSP står 2012.

I GSP:s frånvaro passade Carlos Condit på att knipa interimbältet i weltervikt. Jag hör till dom som tycker att Condit var alldeles lysande mot Nick Diaz. Jag hör också till dom som tror att Condit kan vara mannen som ger St-Pierre riktigt stora problem. "The Natural Born Killer" har en fantastisk skärpa i sina offensiva attacker. Därtill har han fotarbetet, låsen, konditionen och smartheten som krävs för att skaka den riktiga mästaren. Det är på brottningsfronten som Condit kommer att få störst bekymmer.

Enligt oddsen är GSP klar favorit. Betsson har 1.27 på GSP och 3.75 på Condit. Så länge Condit kan hålla sig stående är det här en öppen historia. Mycket beror också på hur GSP hanterar eventuell ringrost. I slutändan tror jag att GSP kommer att lägga ner Condit tillräckligt många gånger för att vinna. Mitt tips är Georges St-Pierre på decision.

Martin Kampmann vs. Johny Hendricks – Weltervikt 
Det var sagt att vinnaren i denna svårtippade match får nästa chans på titeln. Vi får se om det stämmer. Ibland får Kampmann det riktigt svåra att se lätt ut. Ibland är Kampmann helt magisk. Ibland gör Kampmann exceptionella vändningar under matchens gång. Men ibland har dansken en tendens att bli initiativlös och ta alldeles för mycket stryk. Dansken ger mig irriterande huvudbry var eviga gång. Det enda jag är säker på är att "Hitmans" chanser ökar avsevärt ju längre matchklockan tickar.

Johny Hendricks är något lättare att förstå sig på. Grundmurad brottning och knockoutkraft i nävarna. Jag måste emellertid säga att hans två senaste matcher är problematiska att analysera. 12 sekunder mot Jon Fitch och en usel split decision-vinst mot Josh Koscheck säger ganska lite om Hendricks aktuella status.

Jag tror på ett av följande scenarion: Johny Hendricks bombar sönder Kampmann i första ronden, eller också manövrerar Kampmann tålmodigt hem ett domslut. Vad tror ni?