"I don't believe in God, but I'm afraid of him." Well I believe in God, and the only thing that scares me is Anderson Silva. 

Demian Maia vs. Rick Story
Maia är tillbaka som den strypande jiu jitsu-gud vi minns från förr. Nu har han två raka vinster sedan bytet till weltervikt, och det är inga dåliga namn han tagit sig förbi. Det är precis så här Demian Maia ska jobba; använda slag för att öppna för nedtagning, och sedan satsa på det han kan bäst. Neck cranken och den efterföljande rear naked choken gjorde ont att bara titta på. Maia såg riktigt fräsch ut, och fortsätter han att anamma boa constrictor-taktiken bör hela 170-divisionen se upp. Ja, kanske inte GSP då, men alla de andra. För Rick Story gäller det att gnugga bort fästvallan under skidorna. Annars blir han stående när det övriga fältet susar förbi.

Phil Davis vs. Wagner Prado
Mr. Underbar känns fortfarande okomplett som MMA-fighter. Men med så pass mycket brottarkunnande kommer han att jävlas ordentligt med alla på plats 6-12 på 205-rankingen. Davis gjorde en strategisk kanonmatch i Rio. Brottarintensiteten och klinchandet satte effektivt stopp för Prados matchplaner. Att Davis sedan avslutade med en felfri anaconda kom inte som någon överraskning. Den har vi sett förut. Tyvärr. Wagner Prado var en stor besvikelse för mig. Alla visste att Davis skulle stövla in med vildsvinsbrottning, men vad hände med att åtminstone försöka sig på en diktatorisk muay thai-attack? En ytterst tvivelaktig insats av Wagner Prado, men jag ger honom en chans till.

Jon Fitch vs. Erick Silva
Jon fitchade hem ett domslut. Igen. Vanligtvis brukar Fitch få en massa skit för att han aldrig avslutar en match, men den här gången förtjänar han enbart beröm. Matchen var en hisnande åkattraktion som bjöd på tempo, platsväxlingar och teknik. En stilstudie i positionering, submissionförsök och kanske framförallt submissionförsvar, som belönades med Fight of the Night-bonusen. Att Jon Fitch lyckades parera Silvas rear naked choke i andra ronden var mästerligt. Det var ingen ny Jon Fitch vi fick se, men dock en stark, tålmodig, uthållig och restaurerad version som hittat tillbaka till sitt gamla levebröd. Erick Silva har definitivt framtiden för sig. "Indio" kroknade i tredje ronden och han är möjligtvis något vårdslös i sin standup. Jag tror att han behövde den här tankeställaren.

Glover Teixeira vs. Fabio Maldonado
Jag har nog aldrig sett någon ta så mycket stryk som Maldonado gjorde i första ronden. Teixeira är ett domedagsvapen med en underbar touch av Chuck "The Iceman" Liddell. Sådant gillar jag. På kort tid har Teixeira hunnit sätta skräck i många lätta tungviktare. Ingen vill möta honom, och det förstår jag efter lördagens biffbankaruppvisning. Några små frågetecken uppenbarade sig emellertid angående Teixeira: mitt i allt ös måste han kunna behålla kylan och spara på krafterna inför en eventuell femrondare. Annars är Glover Teixeira bokstavligt talat en uppfriskande käftsmäll i nyllet på 205-divisionen. Fabio Maldonado fick in en redig vänsterkrok i slutet av första ronden. Det var hans bästa moment i matchen. Olyckligtvis var det hans diamant-skallben som fick mest uppmärksamhet under kvällen. När Maldonado såg ut som Jason Vorhees utan hockeymask, tyckte domaren att det var dags att stoppa massakern. Det var troligen lika bra.

Antonio Rodrigo Nogueira vs. Dave Herman
Jag avskyr att analysera Big Nog. Mitt förhållande till honom är så... komplicerat. På UFC 153 fick Nogueira en lagom lätt och passande motståndare, och Rio-publiken fick valuta för pengarna. Big Nog är en gammal jiu jitsu-räv som fortfarande håller måttet. Någorlunda i alla fall. Han ser stundtals obekväm ut på fötterna och mot Herman blev han faktiskt kastad ett par gånger. Men Noggen har tydligen mikroskopiska MMA-molekyler invävda i sitt dna. Att avsluta Herman med en armbar måste kännas skitbra, både för honom själv och för alla hans fans runtom i världen. Jag fortsätter emellertid att vara lagom kallsinnig till Antonio Rodrigo Nogueira. För Dave Hermans del hoppas jag att nästa fight blir på arbetsförmedlingen. Han är för pjoskig, som min mormor skulle ha sagt. 

Anderson Silva vs. Stephan Bonnar
Det finns inget värre än när Anderson Silva spelar apa i buren. Ni vet, när han förlöjligar och leker med sitt byte. När han håller händerna vid sidorna och säger "kom igen, slå mig då, för snart kommer jag efter dig". Usch! Samtidigt finns det inte så mycket som är bättre heller. Det är ett omisskännligt tecken på dominans. Anderson Silva är helt outstanding i de stående momenten. Ibland glömmer man dessutom bort att hans haka är av bästa kvalité. Silva blev faktiskt träffat ett par gånger utan att reagera nämnvärt. När Silva till slut påbörjar sin attack är han smart, precis och enormt explosiv. Det krävs en hel del tajming för att komma rätt och träffa med det där avgörande knät.

Bonnar gjorde vad han kunde. Jag tycker att han började strategiskt och bra genom att klincha och försöka trötta ut Silva med sin storlek. Men det var naturligtvis dömt att misslyckas. Bonnar får i alla fall applåder av mig för att han försökte.

Ja, Anderson Silva är ett snille och ett unikum. Kanske den största MMA-fightern genom alla tider. Nu vill han återgå till mellanvikt och avsluta karriären obesegrad. Jag förstår honom absolut. Om jag fick min vilja igenom skulle han dock gå den där supermatchen mot Jon Jones (hellre Jones än GSP vill jag förtydliga). Det ligger helt rätt i tiden, och varken Silva eller Jones är uppbokade. Då hinner också respektive division mogna och få fram värdiga motståndare för framtiden. Ge oss denna superfight Dana White! Gör det snart, för annars blir det aldrig av!

Tack för att ni läser! Vi ses.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

"The Axe Murderer" Wanderlei Silva. En av årets bästa matcher. Och kanske tidernas hårdaste MMA-snubbe. Kungen lever!  ...

  Lördagen den 2:a februari är det dags för stor UFC-gala i Las Vegas. En titelfight i fjädervikt kombineras med Alistair Overeems återkomst och en massa annat kul. José Aldo vs. Frankie Edgar – Titelfight i fjädervikt Den här m...

En legend tackar för sig Pride- och tillika UFC-legenden Quinton Jackson gjorde med största sannolikhet sin sista match i oktagonen i lördags. Troligen gjorde han också sitt sista framträdande i betydelsefulla MMA-sammanhang. Visst finns möjligh...

Titelfight i flugvikt, ödesmatch i lätta tungvikten och tillspetsad lättviktsaction. Där har ni lördagens UFC on FOX: Johnson vs. Dodson. Kom ihåg att det här kan vara sista gången vi får se Quinton "Rampage" Jackson i relevanta MMA-sammanhang....

Thiago Tavares vs. Khabib NurmagomedovDet ryska fenomenet Nurmagomedov stegade upp på invägningspodiet iklädd en anskrämlig pälsmössa samt en t-shirt som förkunnade att "if sambo was easy it would be called jiu jitsu". Kaxigt och härligt i största al...