Matchen mellan Randy Couture och James Toney blev väl egentligen vad alla hade förväntat sig. Det gick snabbt, det gick lätt och det gick precis som "Captain America" hade tänkt sig. Matchen blev en underhållande liten parentes i UFC-historien som definitivt luktar freak show och som för tankarna tillbaka till UFCs begynnelse. Randys seger förflyttar honom tyvärr ingenstans på någon ranking och vi lär inte få se fler boxare pröva sin lycka i oktagonen på ett tag. Är detta spiken i kistan för debatten om MMA vs. boxning? Nej, troligen inte. Jag fick hur som helst inga nya insikter av denna match. Jag fick bara en trevlig stund i tv-soffan. 

Nu är det inget snack längre. Frankie Edgar bevisade att mästarbältet i lättvikt är hans och ingen kan ifrågasätta det. "The Answer" har supersnabba fötter, superfina tekniker och superkondition. Det räckte hela vägen och jag är väldigt glad över det. Jag är som bekant inget stort fan av BJ Penn, men vad hände egentligen med den forne mästaren? Han såg trött, oinspirerad och eländig ut. Var fanns glöden? Det syntes nästan i Penns ögon redan innan matchen att detta skulle sluta illa. 

Obesegrade Gray "The Bully" Maynard tog sig an Kenny Florian i en match som skulle avgöra vem som får nästa chans på titeln i lättvikt. Maynard har en förkärlek för segrar på decision och så blev det även denna gång. Det var inte galans roligaste match och Maynard visade att han är en brötig men svårslagen brottarmaskin. Florian har legat i toppen av lättviktsdivisionen länge nu men har uppenbarligen svårt att nå hela vägen fram. Nu får vi en titelmatch mellan decision-entusiasterna Edgar och Maynard. Låt oss hoppas på ett avslut i den matchen. Det behövs för att få lite farlighet i lättviktstoppen. 

Nästa match är enkel att sammanfatta: Demian Maia borde ha avslutat matchen mot Mario Miranda. Utan tvekan. En submissionspecialist får inte slarva bort så fina lägen. Maia hade dessutom behövt en imponerande seger om han i framtiden vill få ytterligare en titelmatch. Nu vann visserligen Maia enkelt men det fanns ett par armlås som borde ha suttit. Mario Miranda är inte redo att möta toppkillarna i mellanviktsdivisionen. Punkt. 

Nate Diaz vs. Marcus Davis blev en rallarsvingsfest och en medryckande öppning av galan. Ett krig där en illa tilltygad Davis bevisade att han inte riktigt håller måttet. Som gatekeeper är han suverän men det räcker inte längre än så. Diaz såg oväntat stark ut och imponerade genom att sätta en strypning i tredje ronden. Det är alltid uppskattat när en fighter orkar och vill avsluta i sista ronden. Nu kan illern Diaz fäkta vidare i GSP-divisionen ett tag till.