Förhoppningsvis, och troligen, är det en del spännande förändringar på gång för UFC - En Blogg om Ultimate Fighting Championship och MMA. Lagom till UFC 128 borde allt vara klart. Håll utkik för mer information!

Diego "The Dream" Sanchez slåss till sista blodsdroppen. Det är därför jag uppskattar honom så mycket. Efter en problematisk period med förluster mot B.J Penn i lättvikt och mot John Hathaway i weltervikt, verkar den före detta mardrömmen vara på rätt spår igen. Han såg faktiskt en aning otränad och plufsig ut när han mötte vår danske vän Martin Kampmann förra veckan. Sanchez har inte världens bästa teknik, varken stående eller på marken. Det som gör honom till en MMA-stjärna av rang är hans benårda mentalitet.

Han kan vara hur blodig och sönderslagen som helst; Diego fightas till det bittra slutet. Oftast vinner han. Det finns en glöd och en passion till sporten hos Diego Sanchez som gör honom till en oberäknelig joker i welterviktsdivisionen. Martin Kampmann ska absolut inte skämmas efter att ha gett oss en av årets bästa fighter så här långt. Han måste dock vässa sina kunskaper ytterligare ett snäpp för att kunna nå den absoluta toppen. 

Dan Henderson är en riktigt godbit. Hans sorti ur UFC var oväntad och till viss del beklaglig. Jag hade gärna sett honom jaga mellanviktsbältet i världens största MMA-organisation ännu en gång. Jag menar, tokknocken mot Michael Bisping i UFC 100 var inte att leka med. Nu har Hendo fått sin revansch, och Strikeforce-bältet i lätt tungvikt, i och med vinsten mot Rafael "Feijao" Cavalcante.

Dan Henderson är trots sina 40 år ett ymnighetshorn av MMA-kunnande. Livsfarlig såväl på marken som med sin bestialiska överhandshöger. Jag ler, troligen ikapp med Hendo himself, när jag tänker på vilken upprättelse han måste känna just nu. En legend som fortsätter att inge respekt. 

Jag vill inte gå händelserna i förväg, men vi kan mycket väl ha ett paradigmskifte i lätt tungvikt framför oss. Jon "Bones" Jones ska möta Mauricio "Shogun" Rua om bältet i lätt tungvikt den 19:e mars. UFC 128 heter galan. Jon Jones är stor för sin viktklass, han har en oberäknelig och dödsbringande stand up och hans armbågar är irrationella och direkt ohälsosamma. Jag vågar nästan säga att hans ground and pound och strypningar är i yppersta världsklass. Rent tekniskt finns det mer att önska. Även erfarenhetsmässigt och när det gäller vissa submissions har han den del kvar att lära, och någon Anderson Silva är han ännu inte på kickboxningsfronten. Ändå håller jag honom som klar favorit den 19.e mars.

Shogun har varit med länge och han har, bättre än de flesta veteraner, hängt med i utvecklingen. För att vinna mot Jon Jones måste han visa samma vilja till avslut som mot Lyoto Machida i UFC 113. Det finns inget utrymme för tveksamheter och halvmesyrer. Om 11 dagar får vi svaret på vem som regerar i UFC:s kanske mest prestigefyllda division. Jag håller andan.