När vi ändå är inne på Hong Man Choi är det väl lika bra att titta på matchen mot Fedor från Yarrenoka! i december 2007. En klassiker.

Så var resultaten klara för Dream 9. Vad ska man säga? Det är naturligtvis något av en freakshow men likafullt underhållande. Bob "The Beast" Sapp blev submittad av Ikuhisa Minowa efter bara 1:16 i första ronden. Min "favorit" Hong Man Choi däremot avgick med seger mot José Canseco. Sokoudjou vann också mot Jan Nortje. Övriga resultat går att läsa här. Bara namnet "Super Hulk Grand Prix" gör detta till en gala man bara måste se!

IFL-veteranen Horodecki har trots sin unga ålder hunnit med många segrar i nedlagda International Fight League. Nu ska han upp mot lika unga Dan Lauzon i Affliction 3. Lauzon som gjorde ett framträdande i UFC 64 och förlorade mot Spencer Fisher. Lauzon var då den yngste fighter som tävlat i oktagonen med sina blott 18 år. Fighten mellan Horodecki och Lauzon skulle egentligen ägt rum i Affliction: Day of Reckoning men Chris klarade inte de medicinska testerna pga en nackskada. Nu börjar kortet för Affliction 3 ta form. Jag ser med spänning fram emot övriga matchups.

Det började precis som väntat. Både Evans och Machida visade prov på disciplin och gjorde inget förhastat under de två första minuterna av rond 1. De mätte ut avståndet, kände på varandra och framför kontrollerade situationen. Tålamod, tålamod, tålamod. Sedan träffade Machida med en vänsterspark och såg lite aggressivare ut än jag förväntat mig. Rashad visade tydligt att han ville backa och bara ligga och vänta på att kontraslå. Med en minut kvar av första ronden får Machida ett läge där han sparkar Evans i magen, följer upp med ett vänsterslag, får omkull honom och prövar lite gnp. Machida är rondens vinnare utan tvekan. En bra rond med "The Dragon" i förarsätet. Evans uträttade inte mycket, men väntade på rätt läge och ett misstag av Lyoto.

Rond två börjar lovande med ett nedtagningsförsök av Machida och lite senare kommer blixtsnabba slagserier från båda håll. Det är uppenbart att Evans har problem att nå fram med sina slag och med Machidas rörlighet. Sedan händer det med 90 sekunder kvar av rond två. Machida träffar med korta välriktade slag och Evans vinglar till ordentligt ett par gånger och söker hjälp av mattan. Machida släpper aldrig greppet och öser slag över Evans som nu tar stöd av buren. I ett sista regn av läder blir Evans till slut knockad av en vänsterkrok och blir liggande mot burkanten. Matchen är över och en ny mästare i lätt tungvikt sträcker upp armarna i luften.

Fantastiskt! Jag hade bett om ett distinkt avslut och det är exakt vad som hände. Kvällens knockout dessutom! Nu måste jag kapitulera inför Lyoto Machidas skicklighet. Han är ett fenomen med en fightingstil som MMA-världen aldrig tidigare skådat. Nu kan ingen ifrågasätta hans mästartitel, särskilt inte med ett perfekt record på 15-0. Jag är imponerad och undrar lite smått vem som ska överlista Lyoto Machida i framtiden. Han har aldrig varit min favorit i UFC men jag tänker inte förringa hans seger på något sätt. "The Dragon" är en värdig mästare med en underbart oortodox stil som han utnyttjar till max. En seger för Lyoto Machida, men också en seger för karaten och för alla som inte ger upp och rättar in sig i ledet!!

Hur ser framtiden då ut för Lyoto Machida? Han ska med största sannolikhet försvara sitt bälte mot Quinton "Rampage" Jackson någon gång under hösten/vintern. Just nu kan jag inte se hur Rampage ska kunna utmanövrera Machida, men det lär bli föremål för kommande analyser. Jag tror tyvärr inte att det kommer att ske något historiskt uppsving för karaten runt om i världen, och dess inflytande på MMA-fighters i oktagonliknande burar eller ringar blir nog försumbart. Trots allt glädjer jag mig åt Lyoto Machidas seger och jag tror att det var bra för hela UFC att han vann. Alla kan och bör inte stöpas i samma form – då stannar utvecklingen upp.

Drew Mc Fedries vs. Xavier Foupa-Pokam gick blixtsnabbt och det är härligt att se snabba knockouter ibland. Mc Fedries var hänsynslös och träffade Foupa med en dundrande höger. Det hela tog endast 37 sekunder! Man måste skydda huvudet mot en kille som svingar på det viset. Det kanske Foupa har lärt sig nu. En ganska ointressant match som inte tog längre tid än vad den behövde. Det är iofs alltid underhållande med sådana avslut. När jag såg fighten tyckte jag nästan att Yves Lavigne bröt tidigt även här, men repriserna visade att han gjorde helt rätt. Jag såg fel!

Sonnen vs. Miller kändes inte heller jättespännande. Det hela blev en sömning uppvisning i brottningsteknink av Chael Sonnen. Miller hade Sonnen över sig hela fighten och åstadkom egentligen ingenting. Jag hade förväntat mig mer av Dan Miller med sina 3-0 i UFC i bagaget. Sonnen borde dessutom avslutat fighten med gnp men saknade det lilla extra. En match som egentligen inte borde legat på huvudkortet. Solklart 30-27 till Sonnen i en medioker tillställning.

Barry vs. Hague var en kamp mellan store Hague och tekniske Barry. Barry uppvisade några fina sparkar och snabba slag och skakade definitivt Hague i början av matchen. Hague såg klumpig och oteknisk ut stående men lyckades med en nedtagning och fick side-control. Väl på marken var Barry alldeles för orutinerad och gav bort ryggen väldigt enkelt, vilket gjorde att han till slut hamnade i en giljotin som inte såg särskilt djup ut. Hague hade inga problem att avsluta med sin styrka. Jag hade hoppats på en bättre tungviktsfight för det här var sannerligen inte imponerande. Även om Tim Hague vann så får han det garanterat problematiskt i fortsättningen.

Dags för en fight i den, enligt mig, intressantaste och tuffaste divisionen - lätt tungvikt. Krzysztof Soszynski mot Andre Gusmao började med ett par pungsparkar från vardera håll. Gusmao klarade sig rätt bra stående under de första minuterna men sedan kom "The Polish Experiment" igång med sitt köttande och brötande. Soszynski är en hårding som avancerar framåt med tunga slag och går rakt på för att knocka sin motståndare. Efter 3.17 av den första ronden var resan slut för Gusmao då Soszynski öste slag över honom och knockouten var ett faktum. Ingen kimura-seger alltså denna gång för polack/kanadensaren, utan en fin klassisk högerhand.

Krzysztof är sevärd och har nu 3-0 i UFC, varav två av dessa segrar under de senaste fem veckorna. Han är däremot inte så snabb och allround utan förlitar sig på mod, aggressivitet och ett stort hjärta. Han måste utvecklas rejält om han ska kunna ta sig an toppen av divisionen i framtiden. Nu vill jag att UFC matchar honom mot någon strax utanför tio i topp rankingen, tex. förloraren mellan Matt Hamill och Brandon Vera eller varför inte Ryan Bader? Andre Gusmao får vi nog säga adjö till.

Lättviktarna Sean Sherk mot Frank Edgar gick tiden ut. Alla domare gav matchen till Edgar med 30-27. Förutom en ganska jämn första rond där Sherk såg stark ut var det ingen tvekan om vem som var bäst. Nyckelorden i denna fight som gav Edgar segern var rörlighet, slagserier, teknik, oförutsägbarhet och kondition. Sherk såg endimensionell och fantasilös ut när han jagade Edgar utan framgång. "The Answer" Edgar i sin tur imponerade stort och rörde sig in och ut mycket smidigt och lyckades dessutom så när med en giljotin i slutsekunderna av matchen. Man fick nästan Lyoto Machida-vibbar ibland av Edgars rörelsemönster och hans sätt att kontra. Jag är verkligen förvånad att Sherk inte försökte använda sin brottning mer när Edgar klart och tydligt utmanövrerade honom stående.

Detta var den största segern hittills för Edgar som nu har 5-1 i UFC och klättrar garanterat ganska långt upp i lättviktsrankingen. En division som för övrigt känns tuff och full av fighters på uppåtgående. Nu väntar säkert ännu svårare motstånd nästa gång för Frankie. Troligen ingen titelfight för den vill nog min favorit Diego "Nightmare" Sanchez ha, även om tex. Clay Guida och Gray Maynard har invändningar mot det.